En andra åsikt: Uncharted-The Nathan Drake Collection

Fredrik har redan gjort ett utmärkt jobb med sin recension av det här släppet, och som vanligt när jag går över redan beträdd mark så gör jag det utan att garantera att jag kommer säga något mer intressant än föregående skribent. I det här fallet är det också så att min slutsats i stort kommer vara samma som Fredriks: Det här är en essentiell spelserie som fått sig en klädsam upputsning. Den som är ny i Playstations ekosystem bör göra sig själv tjänsten att omedelbart spela de här spelen, för att vara redo när Uncharted 4: A Thief’s End släpps i mars 2016.

För oss andra – vi som har fyra Platinum-trofeer i serien redan, som har spelat den högt och lågt, till och med fumlat runt i det totalt onödiga men ändå relativt underhållande multiplayer-läget – för oss är situationen lite annorlunda.

CXOapHNWMAAIC9Q.jpg large

Det som kanske är mitt främsta intryck är att Bluepoint vid ommastringen av de tre spelen varit noggranna med att bevara spelupplevelsen. Det har uppenbarligen varit en prioritet att man som Uncharted-spelare från PS3-generationen skall känna igen sig, och att gameplay skall flyta lika väl som man minns att det gjorde. Problemet (eller vad man skall kalla det) är att spelupplevelsen blir lite tam och utslätad när man polerar av alla små kantigheter som fanns i Drake’s Fortune och som man förändrat och förbättrat genom iterativ spelutveckling. Nu är gameplay i alla tre spelen i princip identiskt. Jag vill inte verka allt för gnällig och framstegsfientlig heller, det är helt klart så att framför allt det första spelet mått bra av sin uppdatering. Skulle jag vilja få den ”ursprungliga” spelupplevelsen så kan jag alltid gå tillbaka till min PS3 och spela det där.

CXOaV7sWQAA_bof.jpg large

Vad man också gjort är att man uppdaterat trofélistorna, och tagit bort sånt som varit onödigt eller fånigt och lagt till några extra för att man som spelare ska utforska de små tillägg som ändå är gjorda. Det första är ett fotoläge, som fryser bilden och låter mig panorera och zooma, ändra skärpedjup och färgkorrigera, och jag ska försöka få med ett par snygga bilder som jag tagit i det här inlägget (jag ber om ursäkt för att jag inte plockat bort användargränssnittet i alla bilderna, men i ärlighetens namn så missade jag det oh nu kan jag inte gå tillbaka och göra om alltihop). Man har också lagt till ett ”speed run”-läge, där det gäller att ta sig igenom ett antal utvalda banor så snabbt som möjligt. Jag är normalt inget fan av speed runs, även om jag kan förstå att vissa gillar dem, och i Nathan Drake Collection känns de extra onödiga då de är så exceptionellt enkla. Slutligen har man lagt till en ny svårighetsgrad, ”Brutal”, som är tuffare till och med än den tidigare svåraste, ”Crushing”.

CWlBIWSXAAAF-X7

Jag har, i ärlighetens namn, inte gett mig på ”Brutal” ännu. När jag först fick hem samlingen laddade jag upp Drake’s Fortune och startade ett nytt spel på svårighetsgraden ”hard”. Det visade sig gå liite för snabbt och enkelt för min smak – jag vill vanligtvis ha mer av en utmaning än så – och de följande två spelen startade jag på ”Crushing”. Jag fann att de här spelen i princip är byggda för att spelas på denna svårighetsgrad, och endast med några undantag känns motståndet frustrerande eller oöverstigligt. Med de små förändringar som gjorts i Drake’s Fortune har det dessutom blivit enklare och mindre frustrerande än det ursprungligen var. Among Thieves är och förblir en av mina absoluta favoriter bland tredjepersonsshooters, och precis som på PS3 så är det en upplevelse med perfekt balanserad svårighetsgrad. Här finns passager som är svåra, speciellt på ”Crushing”, men det finns alltid nya vägar att söka, nya och bättre vapen att hitta och nya ställen att ta skydd. Varje actionsekvens är spännande och dynamisk, kort sagt, Among Thieves är Uncharted när det är som allra bäst. Det tredje spelet har en del mindre problem med balansen och en del olyckligt placerade checkpoints, som ledde till frustration och onödig repetition för min del, något som de andra två lyckades undvika till största delen. Det är lite olyckligt, då det bryter upp tempot i ofta storslagna actionsekvenser, och förtar lite av glädjen i och poängen med Uncharted.

CWlBYxRXIAAfvhn

Men allt det där är småsaker för såna som väljer att gräva djupt i den här utgåvan. För den ”normala” spelaren kommer inget av det här vara ett problem, och Fredriks fullpott-betyg står sig. Personligen hade jag föredragit bakåtkompatibilitet, men nu sitter vi här med en situation där det bästa som finns att spela på PS4 är PS3-spel med lite ytpolish och vi får försöka göra det bästa av det. Och, i ärlighetens namn, jag är glad att det finns ett sätt att spela de här spelen på PS4, de är nämligen fantastiskt bra.

/AKz

Fredrik har redan gjort ett utmärkt jobb med sin recension av det här släppet, och som vanligt när jag går över redan beträdd mark så gör jag det utan att garantera att jag kommer säga något mer intressant än föregående skribent. I det här fallet är det också så att min slutsats i stort kommer vara samma som Fredriks: Det här är en essentiell spelserie som fått sig en klädsam upputsning. Den som är ny i Playstations ekosystem bör göra sig själv tjänsten att omedelbart spela de här spelen, för att vara redo när Uncharted 4: A Thief’s End släpps…

Review Overview

Betyg

90

About Andreas Krantz

Andreas Krantz
Industriell ekonom som arbetar som konsult och ibland, då och då, skriver om film, serier, TV eller spel. Gillar samurajfilmer från 60-talet, Dashiell Hammett och matlagning, men inte spindlar eller att bada i insjöar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.