Eldflugornas grav

Jag ser mig själv som gröngöling i animeland. Men om man ska börja någonstans är det väl lika bra att börja med en av de mest omtalade animefilmerna. En sagolikt sorglig film som är omöjlig att inte tycka om.

eldflugornas10

Under brandbombningarna av Japan i slutet av andra världskriget förlorar två barn sin mamma. Deras pappa är ute och kämpar mot fienden och de vet inte när han kommer hem. Storebror Seita och lillasyster Setsuko får nu klara sig på egen hand och söker hjälp i ett land där alla är drabbade av kriget och prioriterar sin egen överlevnad.

eldflugornas03

Jag och animerad film är inte direkt vänner. Men de senaste åren har jag mjuknat något. Det var Shrek som så smått började riva muren mellan mig och tecknad film. Jag har följt The Clone Wars, njutit av Toy Story-filmerna och så sent som i höstas tyckte jag om Tokyo Godfathers. Den sistnämnda var så intressant att jag blev sugen på mer animefilm. Eldflugornas grav var en titel som dök upp i sammanhang som handlade mer om den typ av film som jag brukar tycka om. Därför tänkte jag att det kunde vara en bra film att gå vidare med. Jag nämner detta eftersom jag inte har några referensramar till annan animefilm. När jag såg filmen tänkte jag dels på barnen i Lukas Moodyssons Lilja 4-ever och dels svältskildringen i Bo Widerbergs Elvira Madigan. Jag kan inte jämföra animeringarna i Eldflugornas grav med andra filmer och har ingen aning om hur pass unik filmen är jämfört med andra filmer av Isao Takahata eller annan anime. För mig är Eldflugornas grav ett drama som ska behandlas som ett sådant.

eldflugornas08

Och dramatiskt är det. Kanske till och med melodramatiskt. Tårarna rann lika mycket från mina ögon som de gjorde från barnens i filmen. Redan i första scenen får vi reda på att Seita kommer att dö och vi får sedan följa hans och Setsukos resa från brandbombningarna, som förstörde deras hem, till krigsslutet. Resan är både ömsint och full av tillgivenhet mellan syskonen och djupt tragisk. Det jag främst fastnade för var detaljerna i barnens beteende som Takahata valt att skildra. Om karamellburken och dess roll i Eldflugornas grav varit en del av en spelfilm hade det troligen varit filmhistoria och någonting jag känt till innan jag såg filmen.

eldflugornas02

Den 14-åriga Seita måste bli vuxen snabbt och det finns tillfällen när bördan blir för tung. Han ska vara förälder till Setsuko men vill själv ha en förälder som tröstar honom. Några gånger släpper han fram det barn han egentligen är. När han får reda på vad som hänt med deras mamma i bombningarna förmår han inte att trösta sin lillasyster utan drar sig undan innan han inser sin nya roll och börjar muntra upp henne. Syskonen flyttar in i en grotta där Seita aktivt söker tröst hos sin syster. Han har hjälpt henne att somna och ligger nu själv sömnlös. För att få lite närhet kryper han bort till sin sovande syster som tycker det är jobbigt och vill att han går. Rollerna mellan syskonen blir till sist ombytta när Seita blivit skadad och Setsuko föreslår att han ska ta en spruta hos doktorn. När någon äntligen ser hans behov vågar han bryta ihop och visa sin egen sorg för den 4-åriga systern. Det är vansinnigt gripande.

eldflugornas07

I en intervju med Isao Takahata på bonusdiscen bevisar han att vi tillhör helt olika generationer. Jag som satt och led tillsammans med Seita genom filmen blev ganska förvånad när upphovsmannen tycker det är konstigt att Seita inte blivit kritiserad för sin naivitet och tro på att pengar löser allting. Men det säger en del om hur nyansrik Eldflugornas grav är när regissören själv anser att man bör kritisera en karaktär som han skildrar enormt kärleksfullt. Både intervjun med Takahata och den nyligen avlidne filmrecensenten Roger Ebert är väl värda att titta på.

eldflugornas05

Den svenska utgåvan släpptes redan 2006 och om man ska utgå från extramaterialet är den en kopia av en amerikansk utgåva som troligen har ännu fler år på nacken. Där talar de om det fantastiska i att utgåvan är anamorfisk, någonting som i min värld varit standard sedan ungefär 2002. Jag hoppas att den inom en snar framtid släpps på Blu-ray även i Sverige. Eldflugornas grav är en fantastiskt vacker film som förtjänar att ses av en stor publik.

Jag ser mig själv som gröngöling i animeland. Men om man ska börja någonstans är det väl lika bra att börja med en av de mest omtalade animefilmerna. En sagolikt sorglig film som är omöjlig att inte tycka om. Under brandbombningarna av Japan i slutet av andra världskriget förlorar två barn sin mamma. Deras pappa är ute och kämpar mot fienden och de vet inte när han kommer hem. Storebror Seita och lillasyster Setsuko får nu klara sig på egen hand och söker hjälp i ett land där alla är drabbade av kriget och prioriterar sin egen överlevnad. Jag och…

Review Overview

Betyg

90

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

One comment

  1. En bra recension! Och det tycker jag inte bara för att du gav filmen ett högt betyg. Jag uppskattade speciellt att du vägrade fastna i oväsentligheter utan uppskattade filmen för hur den är och vad den berättar. Många recensenter som är ovana vid anime har en förmåga att så att säga kritisera anime för att det är anime. Vilket är lika dumt som motsatsen.

    En intressant sak är att när Eldflugornas Grav visades på bio i Japan så var det i dubbelföreställning tillsammans med ”Min granne Totoro” av Hayao Miyazaki. Filmerna kompletterar varandra då de båda handlar om barn, men är mycket olika i ton.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.