Ego

Sebastian är en sprätt som springer på Stureplan och blir ”besinningslöst full”. Han lever på pappas pengar eftersom hans lön i klädbutiken inte räcker till för hans dyra vanor. Egentligen är han för fin för att bara arbeta i en butik, men i väntan på ett skivkontrakt ska han ju göra någonting. Trots att filmen utspelar sig i nutid har han ett kontrakt på gång. Men så går han in i en skylt, blir blind och tappar livslusten tills han får en personlig assistent som lär honom vad som är viktigt i livet.

Ego01

Eftersom Ego är en svensk långfilmsdebut vill man vara snäll mot den. Men jag kan inte. Om skildringen av bortskämda brats runt Stureplan hade varit en liten sketch i något undermåligt underhållningsprogram på TV4 hade jag kanske dragit lite på smilbanden eftersom jag tycker om när hemska människor hånas. Men i Ego förväntas jag ta de onyanserade idioterna på allvar. Tanken är att Sebastians förändring ska framstå som så mycket större när vi sett vilket svin han var innan blindheten. Men det fungerar inte på mig. Jag hatar honom lika mycket som blind. Ego kritiserar ytlighet och dyra levnadsvanor. Ändå dyker logotyper för riktiga företag, som inte direkt förespråkar anspråkslöshet, upp i bild flera gånger. Sällan har produktplacering varit så smaklös.

Går människor i tjugoårsåldern verkligen runt och drömmer om skivkontrakt? Jag är väl medveten om att jag inte har lika bra koll på musikscenen som jag hade för 10 år sedan, men är det inte så att nya artister antingen kommer fram underifrån (internet) eller genom någon talangjakt på TV4? Om man gör en demo skickar man väl inte den till ett skivbolag och ännu mindre trycker upp den på CD? Slänger man inte bara upp den på YouTube? Nåja, talangjakten på TV4 är med i slutet av Ego. De övriga deltagarna framställs givetvis som falska.

Ego02

Ibland när jag läser om filmer känner jag instinktivt att oavsett hur bra eller dålig filmen är får man dra ner de svenska recensenternas genomsnittsbetyg minst ett snäpp för att det ska vara rättvisande. Vissa filmer får man inte vara för hård emot. Ego är en sådan film. Därför går jag samma väg som alla andra så kallade skribenter och ger Ego aningen högre betyg än den förtjänar. (Mylaine Hedreul verkar trots allt vara en sympatisk skådespelare.)

Sebastian är en sprätt som springer på Stureplan och blir "besinningslöst full". Han lever på pappas pengar eftersom hans lön i klädbutiken inte räcker till för hans dyra vanor. Egentligen är han för fin för att bara arbeta i en butik, men i väntan på ett skivkontrakt ska han ju göra någonting. Trots att filmen utspelar sig i nutid har han ett kontrakt på gång. Men så går han in i en skylt, blir blind och tappar livslusten tills han får en personlig assistent som lär honom vad som är viktigt i livet. Eftersom Ego är en svensk långfilmsdebut vill…

Review Overview

Betyg

20

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.