Dumbo

Dumbo, superklassikern från 1941, har anlänt i ny tappning signerad Tim Burton. Den största skillnaden är givetvis att det tecknade originalet har byts ut mot en spelfilm med bland andra Colin Farrell och Eva Green i huvudrollerna. Håller Disneys klassiska tecknade filmer även som spelfilmer, eller ska de få vara orörda?

Att filmvärlden idag i stort sett kännetecknas av nyinspelningar har knappast undgått någon som vet vad en film är för någonting. Disney har i skrivande stund, på bara 5 år, skickat ut hela 9 nyinspelningar, bland annat på Djungelboken (2016), Aladdin (2019) och Lejonkungen (2019). Att de kommer stoppa är synnerligen tveksamt då Mulan (2020), Den lilla sjöjungfrun (TBA) och Pinocchio (TBA) har blivit utannonserade och i och med att intäkterna är ruskigt stora får vi nog finna oss i att kommande år kommer gå i nyinspelningarnas tecken.

Dumbo, som de allra flesta nog har någorlunda koll på, handlar som bekant om en liten cirkuselefant som upptäcker att han kan flyga med sina jätteöron. Det ska sägas att denna spelfilm skiljer sig en aning gentemot originalet, men då är det främst att historien har utvecklats en aning och inte stoppar när Dumbo flyger för första gången och trollbinder en publik. Detsamma gäller karaktärerna. Talande möss och kråkor har vi inte längre med andra ord. Denna nyinspelning kretsar kring hemvändande soldaten Holt (Farrell) och sina två barn (spelade av Nico Parker och Finley Hobbins). Innan kriget var han stjärna i den cirkus som Dumbo föds in i (som cirkusdirektör hittar vi Danny DeVito som i det närmaste är klippt och skuren för den rollen), men nu blir hans nya jobb att ta hand om elefanterna, och framförallt Dumbo. När allmänheten får nys om en flygande elefant dröjer det inte länge innan den mäktiga V.A. Vandervere (Michael Keaton) dyker upp och erbjuder hela cirkussällskapet att arbeta på hans nöjespark Dreamland där tanken är att Dumbo ska vara det givna dragplåstret.

Tim Burton fortsätter här på Disney-spåret (tidigare har han legat bakom Alice i Underlandet (2010) och Alice i spegellandet (2016), först som regissör och sedan som producent) och bjuder här på en riktigt trevlig film. Burton har för mig tappat i kvalité avsevärt genom åren. Sedan Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (2007) har han egentligen inte gjort en enda riktigt bra film, men Dumbo är ett stort kliv i rätt riktning. Det är ett färgsprakande foto filmen igenom och framåt slutsekvenserna bjuds vi på lite klassisk mörk Tim Burton-stil. Man märker att det är en familjefilm mer än någonting annat, men i slutet kunde han inte riktigt hålla fingrarna i styr utan skickade in stilen som han genom åren har blivit synonym med. Hela Dreamland stinker frän Burton-stil.

Även fast Dumbo är den klart lysande stjärnan i filmen, i två avseenden, tar dock Holt och hans två barn stor plats också. När Dumbos mamma säljs vidare (efter ungefär samma incident som hände i originalet) är det framför allt barnen Milly och Joe som strävar efter att de båda ska förenas återigen. Milly vill för övrigt inte arbeta på cirkus som sin pappa och (framlidna) mamma, utan hon tycker det är extremt viktigt med kunskap och vill bli vetenskapsman när hon växer upp. Vidare är essensen i berättelsen att djur inte hör hemma på cirkus, vilket får den att passa perfekt in i dagens samhälle. En nyuppdaterad och modern Dumbo. Dock dyker det upp ett större gäng med blinkningar till originalet. Bland annat sekvensen där Dumbo dricker bubbel (nej, du kan vara lugn, det är annorlunda den här gången). Flera av sångerna återfinns också. För att sammanfatta så är Dumbo en bra och uppdaterad nyinspelning med många glimtar till originalet samtidigt som den stundtals känns som en helt egen film. Ett plus går även till Tim Burton som kanske, kanske, kanske har hittat tillbaka till sin gamla form. Det bådar i varje fall gott till Beetlejuice 2 som ser ut att bli hans nästa verk.           

Dumbo, superklassikern från 1941, har anlänt i ny tappning signerad Tim Burton. Den största skillnaden är givetvis att det tecknade originalet har byts ut mot en spelfilm med bland andra Colin Farrell och Eva Green i huvudrollerna. Håller Disneys klassiska tecknade filmer även som spelfilmer, eller ska de få vara orörda? Att filmvärlden idag i stort sett kännetecknas av nyinspelningar har knappast undgått någon som vet vad en film är för någonting. Disney har i skrivande stund, på bara 5 år, skickat ut hela 9 nyinspelningar, bland annat på Djungelboken (2016), Aladdin (2019) och Lejonkungen (2019). Att de kommer stoppa…

Review Overview

Betyg

70

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.