Dorian Gray

Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde kom ut 1890. Den kom i en tid och era när flera andra skrev böcker som var både gotiska och fyllda med skräck, så som Dracula eller Frankenstein. Fast Dorian Grays porträtt var skriven av en betydligt mer känd person så kom den aldrig att bli en lika stor succé och mängden filmer som baserats på den är betydligt färre. Jag tog mig en närmare titt på den senaste, Dorian Gray från 2009.

Dorian Gray är en yngling som kommer till London efter att ha fått ärva ett stort hus och förmögenhet av sin morfar. Vilse och naiv i den stora staden tar Lord Harry Wotton honom under sina vingar och lär honom allt han behöver veta. Framförallt att aldrig tacka nej till en frestelse. Han blir introducerad till konstnären Basil Hallward som betagen av Dorians skönhet målar hans porträtt. Vid synen av detta gör Dorian ett löfte, han skulle göra vad som helst för att alltid se så ung ut. Till och med ge sin själ.

Så börjar en resa ner i fördärvet. Dorian Gray är en person som njuter fullt ut men utan en själ bryr han sig inte heller om personer och om han skadar dem. Han sjunker under filmens gång djupare och djupare ner i fördärvet och en värld där sex och synd är hörnstenarna. I ett 1800-tals London förstår jag att detta måste ha varit mycket upprörande och en av anledningarna till att boken fick så stark kritik. Idag måste man dock komma med något mer. Det finns något här att berätta om samhällets ytlighet eller den syn vi har på skönhet och ungdom. Framförallt idag när alla män plötsligt skall träna och se ut som de var 20 år igen när de är över 40. Ålderskomplex är något synnerligen närvarande idag som för över 100 år sedan.

Men detta finns inte där. Historien berättas rakt upp och ner. Utan minsta försök att ge oss ett djup. Tavlan manifesterar allt som Dorian Gray har gjort men är dold för oss större delen av filmen. Det finns även ett stort tidshopp som skall symbolisera hur Dorian inte åldras men känns mest forcerat. Och historien med att Wottons dotter faller för Gray gör det hela ännu mer absurt. Det känns så oklart varför man ville göra denna inspelning. Vad ville man berätta för historia? Eller hoppades man bara på att lite gotisk mystik och romans skulle vara tillräckligt för att vinna publiken?

Ett annat problem är att alla huvudpersoner känns så tama. Ben Barnes som för de flesta är känd från Westworld eller Narnia är synnerligen blek i huvudrollen. Och Colin Firth som alltid brukar vara stabil känns mest fånig i sitt skägg. Rebecca Hall som gjort flera minnesvärda roller är rätt så bortkastad här som Wottons dotter.

Dorian Gray är en film som inte är bra men inte heller genomusel. Den är mest en axelryckning och berättar inget som inte andra filmer gjort bättre. Precis som roman den bygger på är detta något du med gott samvete kan glömma.

Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde kom ut 1890. Den kom i en tid och era när flera andra skrev böcker som var både gotiska och fyllda med skräck, så som Dracula eller Frankenstein. Fast Dorian Grays porträtt var skriven av en betydligt mer känd person så kom den aldrig att bli en lika stor succé och mängden filmer som baserats på den är betydligt färre. Jag tog mig en närmare titt på den senaste, Dorian Gray från 2009. Dorian Gray är en yngling som kommer till London efter att ha fått ärva ett stort hus och förmögenhet av sin…

Review Overview

Betyg

50

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.