Doom:Annihilation

Jag vet inte varför en del produktionsbolag fortfarande tror att det där med att göra film av dator/TV-spel skulle vara en bra idé. Har det någonsin lyckats? Någon enstaka gång har det omvända blivit bra, men från spel till film? Jag får nog fundera en bra stund för att komma på något fall där det funkat. Att ur det perspektivet göra en film av ett av iD softwares klassiska fps-spel, där de nästan ironiserade över hur fånig deras egen story var, kan väl bara bli på ett sätt. Eller?

En grupp marinsoldater skickas till Mars måne Phobos för att skydda en forskningsbas på månen. Direkt när de anländer märker det att läget inte är som det ska vara – man har installerat portar till en annan dimension, och någon vill hjälpa….ja, vad det nu är för något, rymdzombiemonster kanske, att ta över. Det är handlingen. Den är underordnad – precis som i iDs spel. Men den första delen av filmen, när de åker i rymdskeppet mot Phobos, ger mig starka associationer till något helt annat än Doom – det känns som en billig kopia av Aliens.

Den känslan försvinner snabbt och filmen känns mestadels som en youtube-video av någon annan som spelar Doom. Jag som spelat iDs spel lite grann….hmmm, ganska mycket….okej, kastat bort tusentals timmar, på deras spel, känner igen mig in i minsta grafisk detalj. Trots att vare sig iD eller Bethesda varit involverade alls i filmens produktion finns det massor av detaljer från spelen med, både sånt som kan räknas som subtila blinkningar och referenser, till design av gångar, vapen, utrustning. Till och med handlingen är uppbyggd efter spelet – mycket av det som händer går ut på att döda monster, hitta rätt nyckelkort och sen rätt dörr. Jag satt faktiskt och tänkte för mig själv ”snart kommer motorsågen”, och direkt därefter hördes ”wrrrrrrr!”. Jag satt och flinade lite åt detta. Det kommer inte alla att göra. Har du inte tillbringat någon tid framför spelen kommer du bara se det för vad det är – fånig dialog, obefintlig karaktärsutvecklling och plastdekorer. Effekterna är oftast praktiska, alltså inte så mycket CGI som man hade kunnat tänka sig, vilket ibland funkar bra, ibland mindre bra. Det finns scener när de där blåa monstren inte är något annat än en statist i blå kroppsmålning. Det finns också scener när det funkar över förväntan – faktiskt två gånger hoppade jag till ordentligt, på ett sätt som jag inte trodde att jag kunde göra till filmer längre. Det uppskattade jag. Skådespelarensemblen gör vad de kan, ska man nämna någon så är det Dominic Mafham som galen professor, som väl är den enda i filmen du förmodligen sett förut i något, och danske Nina Bergman. Hon är dessutom med i en scen i början av filmen som måste ha lyfts direkt ifrån James Camerons ”Aliens”.

Doom. Spel….eller film?

Doom: Annihilation försöker vara flera saker samtidigt-skräck, sci-fi och action. Jag var nog på ett väldigt mottagligt humör när jag såg den, men jag måste säga att den lyckas okej med detta. Anledningen är nog att den inte har speciellt höga ambitioner. Klarar man av plastigt, billigt och fånigt så får man också mycket annat tillbaka. Det är en stunds intelligensbefriad action. Gott nog, tycker jag. IMDb- betyget ligger i skrivande stund på 3,5, vilket jag tycker är orättvist lågt. En femma av tio kan den få av mig.

Utgåvan? DVD med absolut ingenting extra.

P.S. Att totalbetyget nedanför visar lägre än just 5/10 beror på att det är medelvärde av betygen för filmen och själva utgåvan.

Jag vet inte varför en del produktionsbolag fortfarande tror att det där med att göra film av dator/TV-spel skulle vara en bra idé. Har det någonsin lyckats? Någon enstaka gång har det omvända blivit bra, men från spel till film? Jag får nog fundera en bra stund för att komma på något fall där det funkat. Att ur det perspektivet göra en film av ett av iD softwares klassiska fps-spel, där de nästan ironiserade över hur fånig deras egen story var, kan väl bara bli på ett sätt. Eller? En grupp marinsoldater skickas till Mars måne Phobos för att skydda…

Review Overview

Film+DVD
DVD+Extras

Summary : Intelligensbefriad action med sci-fi och skräck-inslag. Om det är det du är sugen på så funkar det - annars ska du nog hoppa över den här.

45

About Henrik Bärzén

Tittar på både gammal och ny film, men nördar ner mig och skriver helst om sånt som har lite damm på fodralet. Sci-fi från femtiotalet, skräck från trettiotalet, film noir från fyrtiotalet, politisk thriller från sjuttiotalet och monsterfilm från när-som-helst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.