Django Unchained

Sångaren Morrisey brukar hyllas av musikskribenter och kritiker världen över. Trots att jag har ett brinnande musikintresse och var som mest aktiv i både mitt lyssnande och konsumerande av musik när Morrisey var som störst har jag aldrig lyckats få grepp om honom. Visst jag gillar en och annan låt, men att höja honom till skyarna ligger långt från mig. Quentin Tarantino ligger lite i samma härad för mig. Han ses av många som ett geni, man jag är lite mer ambivalent. Vissa av hans filmer är definitivt bland de filmer jag gärna ser en gång till, medan andra filmer inte ens kommer så långt som till att jag ens bryr mig om att se dem. Django Unchained har jag sett och gillat!

Django Unchained 01

Rikard Eriksson har redan recenserat biofilmen här. Läs gärna den recensionen också. Jag kommer inte att grotta ner mig i handlingen och karaktärerna då jag till stor del håller med Rikard i det han skriver, utan enbart reflektera över filmen på en övergripande nivå.

Django Unchained 03

Här är snabbversionen av handlingen: En vit prisjägare friar en svart slav vid namn Django eftersom han tror att slaven vet hur han ska komma åt tre efterlysta börder. Django visar sig vara ett fött geni inom prisjägargebitet och tillsammans ger de två sig ut på diverse lönande uppdrag innan de slutligen ska befria Djangos hustru slavinnan Broomhilda.

Django Unchained 04

När Tarantino äntligen gör en western-film på riktigt, så gör han det på riktigt. Det är verkligen en riktig westernkänsla som infinner sig trots att huvudrollerna är en svart slav och en tysk. Två ingredienser som även om de inte är först så är det åtminstone inte det vanligaste i just westerngenren. Tarantino har lagt ner ett gediget arbete på kostymer och andra detaljer. Precis som Rikard i sin recension har jag lite svårt att hela tiden ha fokus på filmen, vilket troligen beror på att den lite tunna handlingen dras ut till en modig spellängd.

Det finns några detaljer som jag tycker är värda att nämna mer ingående. Det skjuts en del i denna film. I sig inget ovanligt för en westernfilm. Det är snarare regel än undantag att det sker. I Django är det däremot kanske inte själva skjutandet utan snarare träffarna som utmärker sig. Här är det ingen sakta frampulsande mörkröd blodfläck som yppar sig på de som träffas utan det är blodkaskader som slungas ur de olyckligt lottade som står i kulbanan. Jag skriver kulbanan för det händer att samma kula tar fler än en av motståndarna. På motsvarande sätt går kulorna inte igenom kroppar när de skyddar Django. Detta är troligen en avsiktlig vink från Tarantino som härigenom hyllar villain-hjälten på det klassiska sättet. En annan scen är scenen där Django skjuter en kvinna varvid kvinnan flyger meter. Enligt fysikens lagar så motsvaras en kraft av en motsvarande motkraft. Den kraft som brutalt kastar kvinnan flera meter genom en dörröppning torde ha sin motkraft i Djangos vapenhand. Där märks dock föga. Återigen tror jag att Tarantino medvetet valt att göra detta för att effekten ska bli mer utmärkande och visuell, men i mina ögon ser det tyvärr bara fejkat ut.

Django Unchained 05

Tarantino väljer gärna samma skådespelare i flera filmer. I denna film återfinns nio återvunna skådespelare varav Samuel L. Jackson förmodligen är den mest kända av dem. Personligen tycker jag att Jackson överspelar sin roll till en grad där jag inte längre gillar skådespeleriet, men det är säkerligen bara en smakfråga. Några av de övriga återvunna skådespelarna spelar enkom små roller. En återkommare som dock spelar en stor roll är Christoph Waltz, som spelar den ena huvudrollen Doctor Schultz. En roll som om Jacksons roll ligger åt det överspelande så ligger denna åt det komiska hållet. Det är lite John Cleese över Waltz skådepeleri och jag gillar det.

Filmen har en utmärkande sak till och det är ljudet. Förutom att det låter bra rent kvalitetsmässigt är soundtracket lite anmärkningsvärt. Titelspåret är en klassisk westernfilmslåt, men sedan blandas det hejvilt av olika genres genom filmen. Det som är konstigt är att det hela fungerar utmärkt.

Django Unchained 07

Sammantaget är jag nöjd med filmen, men samtidigt hade filmen stundvis problem att hålla intresset vid liv. Filmen har en ganska modig speltid och jag undrar om den mått bra av lite hårdare klippning, men samtidigt finns ingen scen som jag skulle vilja missa eller ha kortare.

Sångaren Morrisey brukar hyllas av musikskribenter och kritiker världen över. Trots att jag har ett brinnande musikintresse och var som mest aktiv i både mitt lyssnande och konsumerande av musik när Morrisey var som störst har jag aldrig lyckats få grepp om honom. Visst jag gillar en och annan låt, men att höja honom till skyarna ligger långt från mig. Quentin Tarantino ligger lite i samma härad för mig. Han ses av många som ett geni, man jag är lite mer ambivalent. Vissa av hans filmer är definitivt bland de filmer jag gärna ser en gång till, medan andra filmer…

Review Overview

Betyg

80

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant
Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.