Dire Straits – Alchemy

alchemy 01

Det brittiska rockbandet ”Café racers” hade problem att få till det. Klubbspelningar inför en fåhövdad publik var inte det som lockade. Ett ”break” och en skivinspelning stod högt upp på listan, men ekonomin för att själva spela in en platta fanns helt enkelt inte. Med de sista pengarna och ett namnbyte till ”Dire straits” (som betyder ungefär ”svår situation”) gick Mark Knopfler tillsammans med tre kamrater in i studion och spelade in ett demotape som ledde till deras första skiva och resten är som det brukar heta historia.

alchemy02

Skivan som kom ut ur studiosessionen blev en stor succé. Låten ”Sultans of swing” blev en megahit. Jag var precis i den åldern att jag börjat intressera mig för lite vuxnare musik och Knopflers magiska gitarrtoner fullkomligen förtrollade mig. De dryga fem minuterna som låten varade, upprepades gång på gång. På den tiden var det inte lika enkelt som idag utan det var antingen skivspelare, med pickuplyft som gällde eller den lite mer innovativa lösningen att spela in låten upprepade gånger på kassettband. Fortfarande idag är Dire Straits debutalbum ett av mina absoluta favoriter och vid speciella tillfällen tar jag fram vinylskivan och lyssnar på den. Precis som förr i tiden, med rasp och knaster här och där. Dire Straits slog alltså igenom stort och gav sig ut på turnéer. Ett andra album släpps året efter med i stort sett samma sound som det första och ny turné. Turnélivet satte sina spår och under inspelning av det tredje albumet Making movies hoppar lillebror David Knopfler av bandet. Den nya skivan färdigställs med mer komplicerade arrangemang och ett lite ruffigare sound än de två första skivorna. Mark är den givna stjärnan i bandet och har nu nått en kultstatus som gitarrhjälte och positionen som sångare och kompositör av de flesta låtarna gör att bandet givetvis förknippas med honom. Efter dröjer det två år till kommande albumet som enligt mig är bandets stora skiva, deras magnum opus Love over gold. Skivan är digitalt inspelad och digitalt mastrad vilket på den tiden var relativt ovanligt. Skivan inleds med den drygt 13 minuter långa Telegraph road och den trevande och vackra Private investigations och konsertfilmen Alchemy bygger på turnén efter Love over gold.

dire

Alchemy släpptes som ett dubbel-album 1984 och som VHS och LD-film. Jag har inte sett vare sig VHS:en eller LD:n, men ljudskivan är jag välbekant med både vad det gäller vinyl och CD. Detta är inte en inspelning av en konsert som sedan släppts som konsertfilm och live-album utan det är ett urval av låtar från två konsertkvällar den 22a och 23e juli 1983. Detta gör att låtarna inte ligger i exakt samma ordning på de olika utgåvorna och att låten <i>Love over gold</i> faktiskt bara återfinns på CD-varianten. Blu-ray-versionen i denna recension innehåller följande låtar:

Once Upon a Time in the West

Expresso Love

Romeo & Juliet

Private Investigations

Sultans of Swing

Two Young Lovers

Tunnel of Love

Telegraph Road

Solid Rock

Going Home

direstraits

Mark Knopfler är känd för att inte vara speciellt rörlig på scenen och det är förmodligen bra att flera kameror använts. Närbilder på Knopflers plektrumfria strängplockande går alltid hem. I övrigt är det lite småskoj att se de totalt utdaterade 80-tals kläderna och framför allt frisyrerna (visserligen har Knopfler numera inte mycket till frisyrmaterial ändå, men då var det ett lockigt hårsvall).

Det går fortfarande rysningar längs ryggraden av Knopflers förlängda gitarrsolo i slutet av Sultans of Swing. Nostalgi? Ja, förmodligen för det finns säkerligen drösvis med gitarrister som skulle kunna kopiera det och kanske göra det både bättre och snabbare, men ingen av dessa skulle få mig att sitta tårögd i soffan – det är kanske just det som föranleder namnet Alchemy, det här är att göra guld. Detta är en konsertfilm jag gillar starkt, men den har sina svagheter. Personligen har jag aldrig riktigt gillat låtarna från Making movies och från EPn som kom innan Love over gold som här representeras av låten ”Two Young lovers”. Detta är faktiskt rent låtmässigt hälften av låtarna. Detta vägs visserligen upp av de andra låtarna, där ”Sultans of swing”, ”Telegraph road”, ”Private investigations” och ”Once upon a time in the west” briljerar.

Att det hänt saker på bildsidan sedan denna konsertvideo spelades in står synnerligen klart. Bilden är i 4:3 format och riktigt dålig på gränsen till usel och rent visuellt är detta en ren katastrof. Brusigt är bara förnamnet. Det mest positiva är att det saknas ryckningar, att svärtan är djup och fin. Visserligen tror jag att presentationen är relativt trogen originalet. Det som kanske är mest anmärkningsvärt på utgåvan är det nymixade ljudet. Givetvis finns en 2 kanals PCM med för puritanerna, men det högupplösta DTS HD-MA 5.1-spåret skäms inte för sig även om det vid första lyssningen kan uppfattas som tamt upptäcker jag att det är välbalanserat och detaljerat och betydligt mer dynamiskt än det lite insmickrande PCM-spåret som visserligen också är bra.

Som extramaterial finns en timmes dokumentär som handlar om bandet fram till andra skivan och inspelningarna av tredje skivan. Här ser man slitningarna i gruppen och med facit i hand är det tydligt att David Knopfler redan här fått nog. Förutom detta finns två TV-inspelningar med låtarna ”Tunnel of love” och ”Sultans of Swing” och möjligheten för den som har en BD-drive i datorn att tanka ner MP3-filer av ljudspåret.

Givetvis är det svårt för mig som gammalt fan av Dire Straits att vara annat än lyrisk över denna utgåva trots att bildpresentationen är tämligen dålig. Jag är nämligen beredd att godta det för att få höra det utmärkta ljudet och den fantastiska musiken. Jag rekommenderar givetvis ett köp, men varnar för att bilden är dålig.

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com