Deus Ex: Mankind Divided

Jag har precis gjort en snygg skydive ner i ett ofärdigt lyxbygge i Dubais utkant. Jag har tagit mig till platsen där jag ska stoppa en illegal vapenaffär från att genomföras. Målet är inom sikt för mig och jag ska precis pressa avtryckaren och påbörja den kvicka processen som ska leda oss till en lyckad operation… Tyvärr så råkar jag ha fel vapen framme och min plats blir direkt uppenbar för alla mina fiender och snart blir jag ihjälskjuten. Vi försöker väl en gång till…

dxmd_4

Det här är mitt första gedigna försök att ta mig an ett Deus Ex-spel och det verkar nästan vara ett problem för spelet. Jag vill gärna slänga mig in i händelsernas centrum som den biotekniskt förbättrade agenten Adam Jensen men jag känner mig nästan ovälkommen in i den häftiga framtidsdystopin. Jag ser framför mig precis hur jag ska göra för att få det där ruskigt snygga avslutet på min koreograferade mördardans men jag snavar alltid på kontrollerna eller helt enkelt klantar bort min chans. Under tiden som jag tar mig igenom det ofärdiga hotellet i Dubai får jag chanser att gå igenom små tutorials som tyvärr aldrig träffar rätt. De är otydligt beskrivna och handhåller mig inte ens genom de spelmekaniker som de faktiskt ska visa mig. Jag snarare snubblar igenom dem. Tio timmar senare känns det nästan som att Benny Hill-temat har snurrat konstant och jag känner fortfarande att jag har missat grundläggande pusselbitar som skulle kunna få mig att älska spelet. Adam Jensen är, under min kontroll, en riktigt dålig spion.

xgexelwnxyphvlqrfslj
Berättelsen om det apartheidsystem som de ”förbättrade” människorna i Prag faller offer för är en ganska tröttsam analogi till en mängd olika hemskheter som människor genom historien har utsatt varandra för. Samhällsorättvisor av den här sorten behöver helt klart diskuteras, till och med i tv-spel, men det känns förminskande när Eidos Montreal målar upp en värld där de skithäftiga robotmänniskorna med superkrafter har blivit tvungna att starta ett eget samhälle. Adam Jensens terroristjakt är ju inte heller mer pulshöjande än en genomsnittlig Call of Duty-kampanj. Det som möjligtvis får storyn att stå ut lite är dialogvalen. De val jag gör i dialogerna spelar helt klart roll för den berättelse som jag upplever i stunden. Ska Adam Jensen vara en bad cop eller en good cop, en beskyddare eller en hotfull typ som smyger omkring i skuggorna? Det är ofta helt upp till mig. Tyvärr lämnar huvudkaraktärens monotona röstskådespelares insats ganska mycket att önska och jag blir snabbt ointresserad av till och med denna aspekt av storyn.

deus-ex-mankind-divided-screenshot-04_2048

Det är i grund och botten ett riktigt häftigt smygspel med mängder av häftiga förmågor och vapen som tillåter olika spelstilar. Uppgraderingarna som jag kan göra på Adam tillåter mig att forma spelet till det som jag vill spela. Jag är bara för trögtänkt för att kunna njuta fullt ut av allt det som jag erbjuds. Det är så många knappar på kontrollen som ska användas på olika sätt att jag hela tiden glömmer vilken knapp som gör vad och om jag ska klicka eller hålla in den. Jag misslyckas gång på gång med vanliga manövrar och det är först när jag avviker från huvudstoryn som jag verkligen kan njuta. Den öppna världen är underbar. Att klura ut hur jag kan ta mig till de där platserna som verkar onåbara är nästan som ett helt spel i sig självt och när jag hittar den där sprickan i väggen som tillåter mig att slå igenom den så spritter det av barnslig glädje i kroppen. Jag njuter helt enkelt kungligt av vissa delar av spelet samtidigt som mitt stressade sätt att spela spel helt skär sig med hur Eidos Montreal vill att jag ska spela det. Just nu är jag lite besviken på Mankind Divided men samtidigt  vet jag att om jag tar mig tillbaka till den här hemska framtidsvision av Prag finns det en stor chans att jag älskar både staden och spelet.

Jag har precis gjort en snygg skydive ner i ett ofärdigt lyxbygge i Dubais utkant. Jag har tagit mig till platsen där jag ska stoppa en illegal vapenaffär från att genomföras. Målet är inom sikt för mig och jag ska precis pressa avtryckaren och påbörja den kvicka processen som ska leda oss till en lyckad operation... Tyvärr så råkar jag ha fel vapen framme och min plats blir direkt uppenbar för alla mina fiender och snart blir jag ihjälskjuten. Vi försöker väl en gång till… Det här är mitt första gedigna försök att ta mig an ett Deus Ex-spel och…

Review Overview

Betyg

60

About Gabriel Hector

Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.