Detective Pikachu

Jag spelade första mitt första Pokémon-spel för över 20 år sen. Men till skillnad från många andra fortsatte jag inte jakten på fler och fler pokémon. Spelets gameplay var helt enkelt inte för mig, och det var absolut inte tillräckligt för att jag skulle upprepa det upp emot tio gånger till. Men världen, den värld som Pokémon existerar i förundrar mig än idag.

Under de senaste åren har vi sett Pokémon värld ges mer liv. Från att varelserna bara hade 4-6 utseenden ute på kartan så börjar de ploppa upp mer och mer i bakgrunden under ens färd. Pokémons värld har blivit mer detaljerad och i det senaste Let’s Go Pikachu/Evee-spelet kunde man se alla vilda pokémon strosa runt i världen som de alltid varit en del av. För mig betyder det mycket att se dessa varelser få en mer naturlig plats i universumet och inte bara synas när det är kampdags. Och att se pokémon i Detective Pikachu är allt som oftast en fröjd. Det råder ingen tvekan om vad som är vad, och designen är trogen sin förlaga. Jag tror bara jag reagerade försiktigt negativt när jag såg Gengar och Mewtwo ser i fel ljus aningen för plastig ut, men i övrigt är pokémon-designen livfull och trovärdig nog.

Ryme City i all sin ståtlighet.

Här har vi en värld där Pokémon tillhör det dagliga livet. Alla i världen har till synes dessutom en pokémon-partner. Filmen förklarar inte vad olika pokémon är eller ens vad en tränares syfte är. Filmen litar fullständigt på att publiken är insatt i universumet och belönar åskådarna i sin tur med påskägg och referenser som kan hittas i dialoger, skyltar och i en uppsjö med pokémon som hänger på stadens gator.

Filmen kretsar kring att pokémon-lösa Tim Goodman (Justice Smith) får besked om att hans far gått bort i en otäck bilolycka. Detta leder honom till Ryme City, en neon-doppad storstad som ser ur som en korsning mellan Tokyo och London. Den har faktiskt väldigt mycket gemensamt med Disneys Zootopia. Och likt Zootopia lever alla arter, människor och pokémon, i harmoni, fred och samarbete. Jag älskar verkligen hur Ryme City ser ut. Hela filmen gör ett fantastisk bruk av bjärta färger för att ge staden en väldigt säregen färgprofil, i synnerhet under kvällstid.

Tim Goodman (Justice Smith) och Pikachu (Ryan Reynolds).

Väl i Ryme City stöter Tim på en Pikachu med keps, och som han otroligt nog kan förstå vad den säger. De två slår sina huvuden ihop för att försöka nå fram till vad som hänt med Tims pappa.

Detective Pikachu är en hastig, lättsam och lustig detektivhistoria som faktiskt lyckas överraska trots att den inledningsvis kändes oerhört förutsägbar och banal. Det är till dess fördel att man valt inramningen från Detective Pikachu-spelet istället för animen med Ash och kompani. En biofilm om en försiktigt narcissistisk pokémon-tränare hade helt enkelt inte haft samma effekt och tyngd. Berättelsen är på sin höjd okej men dess största tillkortakommande är skådespelarinsatserna.

Lucy Stevens (Kathryn Newton) och hennes Psyduck-kompanjon.

Bästa sättet att beskriva filmen är ojämn. Justice Smith som jag haft ögonen på ett tag är en lovande talang med karisma men i den här filmen har han svårt att blanda allvarliga scener med de mer lättsamma. Faktum är att han är bättre i de lugnare ögonblicken medan hans komiska dialog låter inläst. Däremot är han utmärkt som en utsatt och jagad person, men då säger han å andra sidan inte mycket. Den andra människorollen av vikt är Lucy Stevens (Kathryn Newton), en reporter som Tim träffar tidigt under sin vistelse i Ryme City. Och hennes prestationer ger jag tyvärr inte alls mycket för. Hennes roll är styltig och onaturligt forcerad. Filmen hade nästan klarat sig utan Lucys inblandning. Hennes roll bidrar knappt till historien. Sen har vi såklart filmens verkliga stjärna, en liten Pikachu som fått sin röst av Ryan Reynolds.

Hans porträttering av en förvillad kaffestinn Pikachu med kulsprutemun och minnesförlust är häpnadsväckande. Det är på gränsen till löjligt men Reynolds blandar in lagom mycket hjärta i sitt framträdande så att Pikachu aldrig upplevs för överdriven. Hans version av den gula krabaten är mer av en vän än en sidekick. Faktum är att han driver hela filmen framåt men vägrar att bli för seriös, även när det kunde passa, för innerst inne vet Reynolds att han spelar en liten gul CGI-skapad elmus. Det syns att han har kul med rollen och det är till filmens fördel.

Hans skämt är däremot lite hit and miss. Reynolds röst är dessutom för känd, så det är lätt att det tar karaktär ifrån Pikachu. Upplevelsen jag får är att Pikachu är en komiker som gör sitt bästa för att stand up-publiken skall skratta åt hans skämt hela tiden. När ett skämt är över kommer nästa snabbt därpå. Skämten är i överlag även lite vuxnare än man först kunde ana. Det märks att Deadpool-personan eller snarare Reynolds naturliga sarkastiska och svarta humor lyser igenom.

Scenen med Mr. Mime pågick, i min mening, lite för länge.

Sen får vi inte heller glömma att Detective Pikachu är en film baserad på ett TV-spel. Jag tror att det senaste spel som film-försöket jag såg på bio var Assassin’s Creed, och jag har tydliga minnen vad jag kände efter den rullen. De var inte positiva.

Oftast när jag ser spelfilm brukar jag irritera mig på att filmen representerar saker fel. Jag kan inte hjälpa det. Det är något som händer när man som spelare investerat timmar att bekanta sig med en värld under åratal. Jag brukar inte störa mig på småsaker men ibland känns det som Hollywood helt missförstått eller rentav inte respekterat varumärket och arvet som följt med. Det känns ofta viktigare att egocentriska filmproducenter får sätta sin prägel på produktionen istället. 

Den känslan är tack och lov som bortblåst i Dectective Pikachu. Ingeting är dunderfel, inget upplevs som okaraktäristiskt för världen och dess invånare. Vi har redan sett allt på ett eller annat sätt. Det här är ett spelfilm som för en gångs skull inte tar för stora kreativa friheter med källmaterialet. Faktum är att väldigt mycket är direkt inspirerat från spelet med samma namn.

Pikachu, redo för en cage fight.

Så det betyder en del att Detective Pikachu inte gör mig arg, upprörd eller ens irriterad. Jag får inte ens känslan av outnyttjad potential, något som annars är oerhört vanligt i film baserade på spel. Filmens enda riktiga brist är den lite simplistiska berättelsen och styltiga skådespeleriet. Därmed kan vi säga att som film är den inte den bästa av sitt slag men som en film baserat på ett spel tillhör den tveklöst toppskiktet.

Detective Pikachu bländar inte med skarpt manus, det är ingen tankeväckande film under några omständigheter. Det den däremot bjuder på är sorglöst och underhållande stojande i en värld jag alltid velat se realiserad på detta vis. Det är en chans för alla som växt upp, investerat tid och älskat Pokémons universum under många år att få se hur vår planet kunde se ut om den var befolkad av alla dessa monster som började sina liv på våra små monokroma Game Boy-skärmar. Och den formen av fantasieggande eskapism är faktiskt värd en hel del.

Detective Pikachu har svensk biopremiär den 8 maj.

Jag spelade första mitt första Pokémon-spel för över 20 år sen. Men till skillnad från många andra fortsatte jag inte jakten på fler och fler pokémon. Spelets gameplay var helt enkelt inte för mig, och det var absolut inte tillräckligt för att jag skulle upprepa det upp emot tio gånger till. Men världen, den värld som Pokémon existerar i förundrar mig än idag. Under de senaste åren har vi sett Pokémon värld ges mer liv. Från att varelserna bara hade 4-6 utseenden ute på kartan så börjar de ploppa upp mer och mer i bakgrunden under ens färd. Pokémons värld…

Review Overview

Betyg

60

About Alexander Cederholm

Alexander Cederholm
37-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt popkulturkritik. Spelens och filmens världar eggar fantasin och motiverar en aldrig sinande ström av ord och tankar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än idag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com