Desperate Living

Efter att ha mördat sin man tillsammans med sitt hembiträde Grizelda (Jean Hill) måste Peggy (Mink Stole) fly från sitt trygga Baltimore och gömma sig i det lilla samhället Mortville. Där härskar Drottning Carlotta (Edith Massey) med järnhand över de utstötta kriminella som samlats i Mortville. Peggy och Grizelda flyttar in hos det lesbiska paret Muffy och Mole och försöker anpassa sig till sina nya liv.

Det här är den skrikigaste filmen jag har sett. Jag tror inte en enda replik talas, utan skådespelarna skriker på varandra hela tiden. Det blir ganska tröttsamt efter en stund, vilket är synd eftersom det börjar så bra. Peggy presenteras som en av världens mest neurotiska kvinnor och det är en utmärkt språngbräda för filmen. Men när de väl anländer i Mortville förlorar filmen fotfäste och chockhumor får ta över. Plötsligt handlar filmen mer om Muffy och Mole och Drottning Carlottas maktmissbruk. Liz Renay som spelar Muffy var tydligen väldigt känd när det begav sig och gav ut böcker om sitt sexliv och sina relationer med gangstrar. I Desperate Living hoppar hon mest runt naken och pratar med sina bröst.

Drottning Carlotta är däremot ett roligt inslag i filmen och Massey lyckas hitta rätt i sitt skådespel när hennes roll mest går ut på att sitta i sin tron eller bli buren av sina vakter och skrika ut order. Mink Stole spelar sin första pryda hemmafru, någonting hon fick fortsätta göra i Waters filmer, och är så vansinnigt rolig i filmens inledning. I Peggys värld är en boll som några barn råkar skjuta in genom hennes fönster ett mordförsök och pojken som försöker göra rätt för sig får en ordentlig utskällning.

När Desperate Living släpptes 1977 var lesbiska grupper upprörda över att en man gjort en film om lesbiska kvinnor och ville stoppa filmen. Med tiden har det blivit en film som de lesbiska har tagit till sig och precis som de flesta av John Waters bra filmer befolkas den av starka kvinnor som står för sina lustar och sina små egenheter. Kvinnor som Peggy och Carlotta är skurkarna eftersom de inte kan låta andra leva sina liv i fred, medan minoriteterna i Mortville har överseende med varandras egenheter och hjälper varandra. Skillnaden från hans övriga filmer är att det är skurkarna som är roligast att följa i Desperate Living. Här finns stunder som jag älskar, men trots att klippningen nu är bättre och att allting känns mer påkostat och bättre genomfört jämfört med tidigare filmer blir den lite småtråkig efter ett tag.

Desperate Living var en mellanfilm för John Waters. Han var på väg att släppa sina gamla bedrifter med Pink Flamingos och Female Trouble och gå vidare till nästa steg som skulle innebära att hans huvudroller inte längre skulle spelas av hans vänner, att han överlät filmande och klippande till andra, att han skulle sluta försöka överträffa sina tidigare filmer och i stället vända sig till en bredare publik. Hans nästa film blev Polyester.

 

Efter att ha mördat sin man tillsammans med sitt hembiträde Grizelda (Jean Hill) måste Peggy (Mink Stole) fly från sitt trygga Baltimore och gömma sig i det lilla samhället Mortville. Där härskar Drottning Carlotta (Edith Massey) med järnhand över de utstötta kriminella som samlats i Mortville. Peggy och Grizelda flyttar in hos det lesbiska paret Muffy och Mole och försöker anpassa sig till sina nya liv. Det här är den skrikigaste filmen jag har sett. Jag tror inte en enda replik talas, utan skådespelarna skriker på varandra hela tiden. Det blir ganska tröttsamt efter en stund, vilket är synd eftersom det börjar…

Review Overview

Betyg

40

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.