Den som söker

Den som söker överraskar mig positivt genom att vara en svensk thriller utan poliser. En ändtarmstermometer på svensk spänningsfilm så god som någon.

Den som söker 1

När ett äldre par kör in i en älg blir det upptakten till att Tuva får veta att hon är adopterad. Detaljerna om hennes biologiska föräldrar är få, men de tar henne i alla fall till skogarna utanför Västerås. När hon visar ett foto på den hon tror är hennes mamma för byns präst, reagerar han inte på det sätt som någon som aldrig sett flickan på fotot borde. Istället finner Tuva stöd hos jämnårige Marius och tycke uppstår. Hos Marius far Eskil är tycket desto mindre och han förbjuder sonen att umgås med Tuva. Lösningen på mysteriet kommer till slut på värsta möjliga sätt för Tuva. Den som adopterade bort henne en gång i tiden kidnappar nu hennes egen dotter Saga.

Jag blev intresserad av filmen när jag började fundera på om Josephine Bornebusch kanske är naken i den. Jag har inte sett henne i så många allvarliga filmer innan, så jag tänkte att här kanske hon kastar kläderna. Det gjorde hon nu inte, men däremot klarar hon sig bra med ett manus helt utan skratt. Absolut ingen Guldbagge-prestation men hon är på rätt väg. Claes Ljungmark som prästen och Erik Johansson (välkänt ansikte men värdelöst skådespelarnamn) som Marius gör inte heller bort sig. Klart bäst är Björn Granath som Eskil, som i en lysande sängkammarscen kanske bidrar till det starkaste ögonblicket i hans karriär.

Den som söker 2

Den som söker ser ofta ut som en snygg skräckfilm, bara att den låter bli att skrämmas. Skogsmiljöerna med övergivna röda stugor vore perfekt för en ”slasher”, men jag kan hålla till godo med en snygg thriller också. Det som är lite ovanligt är att vi ofta vet mer än Tuva, vilket ibland sätter mitt dåliga tålamod på prov. Filmen är annars väldigt logiskt upplagd vilket jag kan uppskatta mer än alltför idiotiska vändningar. Lite smarta överraskningar hade inte skadat, men Den som söker ska i alla fall ha en eloge för ett lite vågat Oldboy-doftande slut.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.