Den skrattande polisen

Första gången Martin Beck dök upp på film i ett större sammanhang var det varken Peter Haber, Gösta Ekman eller ens Carl-Gustav Lindstedt som spelade honom. Det var Walter Matthau och karaktären hade blivit omdöpt till Jake Martin för passa bättre som snut i San Francisco anno 1973.

Varför kliver en man ombord på en buss och mejar ner den handfull passagerare som råkar befinna sig ombord en sen kväll? Har det något att göra med att en av dem var polis som tillbringade sin lediga tid med privatspaning? Eller finns svaret hos någon av de andra döda? Kommissarie Jake Martin tar på sin allra suraste min, paras ihop med Leo Larsen som han inte har mycket till övers för och börjar nysta i ett fall som verkar hopplöst. Han har dock egna anledningar att engagera sig lite mer än vad yrket egentligen kräver.

Att manus bygger på en polisdeckare av gammalt klassiskt snitt råder det inget tvivel om. Känslan påminner om ett avsnitt ur någon amerikansk dussinserie från 70-talet, fast lite mer påkostat och lite mer ambitiöst. För ge filmen något lite mer unikt har man valt att försöka ge den en extremt realistisk touch, där vi till stora delar av de nästan två timmar den pågår, följer med nerför den ena tröstlösa återvändsgränden efter den andra. Poliserna blir allt mer uttråkade och uppgivna på ett sätt som förmodligen inte ligger speciellt långt från hur det kan vara i verkligheten. Det hade även kunnat vara ett spännande grepp, men nu blir det mest bara tomprat och utfyllnad, då det inte är speciellt mycket som lyckas fånga intresset. Karaktärerna är trista och fallet i sig behandlas så avdramatiserat att jag i princip tappar intresset för det. Dessutom är skådespeleriet ojämnt, med en del riktigt djupa dalar.

Man önskar att Dirty Harry ska dyka upp och ruska lite liv i Matthaus karaktär, skjuta lite skarpt eller åtminstone sätta något avtryck. Han borde vara en kollega till poliserna i denna och det hade behövts något med lite mer dynamik. Nu finns det största nöjet i att titta på 70-talskläderna, miljöerna och frisyrerna. Bruce Dern ser bland annat ut som om han rymt från en Beastie Boys-video och har dessutom svårigheter att hitta rätt ton i i sitt agerande. Jag tycker egentligen inte illa om det långsamma tempot eller det trevande polisarbetet, men det hade behövts skildras med lite mer skärpa. Regissören Stuart Rosenberg är i övrigt kanske mest känd för Cool Hand Luke eller The Amityville Horror, inga filmer som lever på att vara direkt välregisserade.

Givetvis håller Den skrattande polisen högre nivå än det fåtal av de nyproducerade Beckfilmerna jag haft oturen att hamna framför, men i jämförelse med Bo Widerbergs mästerliga Mannen på Taket som kom några år senare, står den sig väldigt slätt. Den vinner nog snarare på att jämföras med David Finchers The Girl with the Dragon Tattoo inom den ganska snäva genren av amerikanska filmer baserade på populära svenska deckare, även om det är målfoto på vilken av dessa två som är att föredra. Av någon anledning blev jag ändå lite sugen på att läsa boken.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

3 comments

  1. Joakim Helmbrant
    Joakim Helmbrant

    Iofs dök Martin Beck upp redan på 60-talet i filmen Roseanna. Keve Hjelm spelade Beck. Om det är ett större sammanhang eller inte.

  2. Erik Nyström

    Jag noterade det, där den något luddiga formuleringen kring ”ett större sammanhang”. Den filmen verkar ha glidit ut ur allmänhetens medvetande.

  3. Jag hade för mig att Widebergs film kom före den amerikanska men si där så fel jag minns. Dock minns jag skriverierna om detta att en svensk deckare skulle filmas ”over there”.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.