Den lilla sjöjungfrun II – Havets hemlighet

”Okej låt mig se jag har fena på rumpan, som att ha sina ben i en enda stor strumpa.” Sångerna är bara en sak av allt som är sämre i denna uppföljare.

Den lilla sjöjungfrun 2

Redan som bebis var Ariels och Erics dotter Melody nära att kidnappas av Ursulas syster Morgana, och efter det lät föräldrarna bygga en stor slottsmur som skyddat henne från havet. Vid 12 års ålder har Melody dock sedan länge lärt sig att simma under muren, och känt en särskild dragning till och fascination för det öppna vattnet. Morgana ser återigen sin chans och ger prinsessan möjligheten att bli sjöjungfru, mot att hon använder sina gälar till att stjäla kung Tritons treudd. Ariel har inget annat val än att förvandla sig tillbaka till sjöjungfru, för att finna sin dotter och berätta om hennes bakgrund innan hon ger bort sin morfars makt.

Precis som filmen är en dålig kopia av sin föregångare är skurken egentligen samma som i ettan fast mindre framgångsrik (förutom med ämnesomsättningen). I den svenska versionen, som är den jag har sett, är det till och med så att Eva-Britt Strandberg repriserar sin röst som syrran. Att bara fiska efter att likna Den lilla sjöjungfrun räckte visst inte, utan även Lejonkungen har inspirerat ”kreatörerna” till denna film. Plötsligt slungas vi ur filmen för att i en ganska lång scen, gjord för att vara komisk, introducerar Frack och Säck. De är en pratig pingvin och en klumpig valross – känns det igen?

Den lilla sjöjungfrun 2

Hela första filmens poäng med att man inte både kan leva ovan och under vattnet, tappas helt bort här. Både pingvinen Frack och Melody i sin tvåbenade skepnad verkar kunna hålla andan hur länge som helst, och blötdjuren befinner sig lika länge ovanför ytan. Att det just är en pingvin som leder Ariels dotter till Atlantica på oceanens botten känns extra idiotiskt. Ett populärt djur före 100 rimliga. Per Myrberg saknas som Sebastian (som dessutom fått ett alldeles för gummiaktigt utseende här) medan Myrra Malmberg är en bättre Ariel än Sissel Kyrkjebø. Som ni förstod av inledningen får de skämmas sig igenom de usla sångerna.

Den lilla sjöjungfrun 2

Jag ser direkt att Den lilla sjöjungfrun II – Havets hemlighet är tecknad mycket mer nyligen än förlagan, då det här är att se färg torka. Skämt åsido så är det precis tvärtom, det luktar snarare överhettad dator än oljebaserad färg. Karaktärerna är slarvigare ritade men gradienterna i exempelvis hudfärgen gör färgläggningen mer tilltalande denna gång. Det spelar emellertid liten roll när min treåriga systerdotter, som kan se ettan tre gånger om dagen, inte kan hålla koncentrationen i en halvtimme till denna. Eftertexterna är det bästa med filmen. Dels för att den tar slut och dels för att det spelas en sång från den första filmen.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.