Den andalusiska hunden

Roger Ebert har kallat den för världens mest kända kortfilm. Surrealisterna Luis Buñuels och Salvador Dalís stumfilm från 1929 var en udda fågel då den kom och har samma status än idag. 16 minuter filmhistoria som fascinerar och förbryllar.

Dali_Priest_Un_chien_andalouAtt beskriva handlingen i Den andalusiska hunden tjänar egentligen inte mycket till. Det handlar om en serie bilder och scener som fogats samman till en extremt löst sammanhängande dröm eller mardröm. För Buñuel och Dalí handlade det om sina egna visuella idéer som kommit från saker som de själva drömt, och en av deras grundkoncept med manusarbetet var att det inte skulle finnas någon logik eller tydlighet. Förutom att gräva i sitt eget inre hämtade de inspiration från Freud och har i efterhand hävdat att undertryckta känslor är ett återkommande tema.

Det handlar mest om bilder, om stämningar och om sprudlande kreativitet. Öppningssekvensen, med en rakkniv som skär igenom en kvinnas öga, är fortfarande chockerande och överrumplande. Att en film som ytligt sett påminner om de gamla genomsnälla snubbelkomedierna med Charlie Chaplin får innehålla en så obehaglig och snyggt genomförd splattereffekt rycker undan mattan under fötterna på en direkt. Sedan är det bara att haka på under den märkliga resa som filmen är. Mannen som förvånat stirrar på sin hand, ur vilken det kryper ut myror från ett hål, är en annan sådan där bild som är svårt att skaka av sig. Tydligen var det något som Dalí hade drömt och tillsammans med redan nämnda ögonstympning, var de två scener som de konstruerade resten av filmen runt. Drömlogiken och surrealismen gör det även hela tiden omöjligt att veta vad som ska hända härnäst, något som i en längre film förmodligen hade nött ner ens tålamod, men som under en kortare speltid fungerar.

chien

Jag skulle säga att det är omöjligt att se Den andalusiska hunden utan att efteråt nynna på den tango som utgör stora delar av soundtracket. Åtminstone har det för mig varit omöjligt att skaka av mig helt sedan jag såg filmen för första gången någon gång under senare delen av 90-talet. Tillsammans med ett stycke av Wagner är det den musik som används med en slag hamrande återupprepning. I kombination med bilderna och knasigheten blir det en rätt häftig helhet.

Visserligen är det en film med över 80 år på nacken, men jag tror inte att jag skulle vara så förlåtande mot en transfer som är så repig och skadad som denna, om det inte just varit denna typ av kortfilm. Reporna och smutsen, tillsammans med den allmänt svajiga bilden, passar egentligen perfekt ihop med det skeva innehållet. Jag tror faktiskt inte jag skulle uppskatta en perfekt överföring, där bilden städats upp lika bra som den gjort på en del Chaplin-filmer från samma era, lika mycket som denna. Det får gärna kännas lite skadat, undangömt och nästan förlorat över en sådan här film. Studio S har dessutom kastat med en spansk dokumentär om Buñuel som är närmare 90 minuter lång. Den är påkostad, ambitiös och berättar ingående om en regissör som aldrig riktigt nått samma status som en del av hans italienska eller franska kollegor. Som en introduktion till Buñuel är den mycket intressant och omfattande. Med tanke på detta känns det kanske inte lika saltat att behöva betala fullpris för en film som är kortare än ett avsnitt av din favoritsitcom.

4bfi

För mig handlar det inte om att förstå eller förfasas eller drabbas av insikter om livets förgänglighet. Det är en slående film full av idéer och precis lagom lång med tanke på formen, som tänjer på gränser och förbryllar på ett trivsamt vis. Samtidigt är det ett stycke filmhistoria och debut från en regissör som kom att bli en av de mer inflytelserika i Europa under 1900-talet. Dessutom medverkar en av världens mest kända konstnärer både som manusförfattare och skådespelare. Det finns med andra ord många goda anledningar att se Den andalusiska hunden och utgåvan från Studio S är tack vare den medföljande dokumentären en bra investering.

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.