Death Wish II

61 år gammal spelade Charles Bronson in sin 67:e film som även blev hans första uppföljare. Menahem Golan och Yoram Globus och deras produktionsbolag Cannon Films hade investerat $200 000 i att köpa franchise-rättigheterna till Death Wish från Dino De Laurentiis som 1974 producerade originalfilmen. Då Death Wish II bland annat slog köpvideorekord i Västtyskland som genererade $500 000 till Cannon, kan vi konstatera att det var en bra investering.

Death Wish II, Charles Bronson

Efter att han förlorat sin fru och fått sin dotter djup traumatiserad av händelserna i den första filmen, har Paul Kersey (Bronson) flyttad till Los Angeles där dottern får bästa möjliga vård. En dag när Paul tar med dottern Carol (Robin Sherwood från Dödens mannekänger) och den nya kvinnan i hans liv Geri (Jill Ireland) ut på glass, blir han rånad av några gangstrar. Kersey ger inte upp plånboken utan en fight vilket leder till att gänget åker hem till honom för hämnd. Då hushållerskan är ensam hemma blir hon våldtagen och mördad och när Carol och Paul kommer hem blir dottern kidnappad och fadern nedslagen. När han vaknar upp har dottern redan hunnit fly mitt i en våldtäkt, men tyvärr rakt in i sin egen död. Kersey ger sig efter våldsmännen men hinner inte mer än att ladda om pistolen förrän han är misstänkt och New York-polisen Frank Ochoa (Vincent Gardenia från Mångalen) kallas återigen in för att stoppa vigilanten.

Death Wish II

Filmen börjar med den enda inledningen som behövs till en sådan här film, det vill säga helikopterbilder av Los Angeles ackompanjerat av att morgonradion lämpligt nog med en debatt om våldet på stan. Efter en kort introduktion av karaktärerna utsätts vi för några hemska scener med våldtäkter som om inte annat känns längre. Man tar verkligen i så mycket man kan och lite till, för att ingen ska kunna vara tveksam till Kerseys enskilda bödelfirma denna gång. Mer om detta lite senare. Actionscenernas om följer är inte spektakulära men de är snyggt iscensatta av den nyligen avlidne regissören Michael Winner. Han var känd för att använda zoomfunktionen i kameran för att accentuera och jag gillar det här, mer än vad jag gjort i hans mer seriösa filmer. Death Wish II har ett småsegt parti i mitten där man till för stor del får följa polisens arbete för att hitta Kersey, men sen tar den fart igen när Paul bland annat klär ut sig till läkare för att ta en gangster av daga.

Death Wish II, Charles Bronson, Jill Ireland

Jill Ireland var Bronsons fru mellan 1968 och hennes död i bröstcancer 1990. Att hon nästan endast medverkade i sin mans filmer kan så klart bero på en hel del saker, men en är att hon är helt kass. Det är överspel som i idrottstermer helt rättvist kan jämföras med Korpen, medan övriga gänget i alla fall befinner sig i Division 2. Bronson har, på samma sätt som Kersey lärt sig att komma undan med mord, lärt sig hur han kommer undan med minsta möjliga ansträngning i skådespelet. För en 61-åring är det dock en relativt fysisk roll med en del löpande och han klarar med bravur av att hålla upp troligheten i att han verkligen kan göra det han gör. Dessutom i en mössa så upprullad så högt som jag många gånger velat ha den, men frusit öronen av mig medan jag inte sett i närheten så cool ut som Bronson. Sedan måste jag även nämna en ung Laurence Fishburne som redan här gör en roll helt bakom ett par solglasögon. Gangstern han spelar har dock ett par extremsmala rosa bågar, så någon igenkänning från The Matrix ska inte behöva uppkomma.

Death Wish II, Laurence Fishburne

Detta är den korta ”R-rated” versionen. Det finns en ”Unrated” version där samtliga gangsters utför en fullständig våldtäkt på hushållerskan samt piskar henne med ett bälte. Här är de flesta på henne men i kortare stunder och man ser egentligen bara märken av bältet på hennes kropp. Dessutom är våldtäkten av Carol mer ett försök här, medan den ska vara i stort sett fullständig i den fullständiga versionen. Jag har även tidigare endast sett denna version så jag är inte alls säker på att jag skulle uppskattat den oklippta versionen mer eller ens lika mycket, men då den versionen släppts på DVD i en mängd länder är det trist att vi får en kortad version på Blu-ray. Det som gör att Death Wish II sticker ut är blandningen av B-action och exploitation, och även om det säkert tar emot att se den långa versionen skulle jag gärna göra det en gång. Särskilt då min kanske absoluta favoritfilm Savage Streets innehåller en liknande mix.

death wish ii, charles bronson

Death Wish II når inte upp till originalet men är filmhistoriskt intressant på ett moraliskt vis. Laurence Fishburne är säkert nöjd med att hans del i våldtäkten på hushållerskan i stort är bortklippt i denna version, samtidigt som våldtäkten på dottern nästan är helt borta. Jag funderar på om våldtäkten på den latinska hushållerskan Rosario egentligen bara är inskriven för att man tyckte det skulle vara väl rått att filma en så utdragen våldtäkt på en vit kvinna? Även jag gillar filmen är det rätt skönt att uppföljarna efter denna tog en mer lättsam ton, så att ingen dålig bismak döljer bismaken av det reaktionära i filmerna.

 

[small_divider]

Läs även Mathias Linders text: I blickfånget: Charles Bronsons filmer.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

2 comments

  1. Mathias Linder

    Den stora frågan är väl varför filmbolaget använder bilder från Death Wish 3 till omslaget till tvåan?

  2. Rikard Eriksson

    Större picka, större försäljning? Men att inte ha en mössbild borde i en perfekt värld vara kommersiellt självmord.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.