De 50 bästa spelen genom tiderna – Del 3 (30-21)

Del 3

Anton Bjurvald fortsätter sin genomgång av de femtio bästa spelen genom tiderna. Missa inte att läsa om plats 50-41 och 40-31.

 

Pro Evolution Soccer 3

2003 • Konami • PlayStation 2
PRO EVOLUTION SOCCER 3

Om man inte ställs mot något motstånd kan man bli lat. Känslan att FIFA-serien inte längre hade något motstånd i fotbollsvärlden och därigenom slappat till sig var stark när Pro Evoultion Soccer 3 formligen sopade banan med FIFA 2004. Med en helt annan bollfysik och fokus på att simulera bra fotboll istället för att luta sig på licenser var tydlig. Under några år delade Shingo “Seabass” Takatsuka spelvärlden i två läger. Själv var jag så pass omvänd att jag faktiskt beställde ett av World Soccer: Winning Eleven-spelen från Japan då jag inte kunde vänta till den europeiska släppdatumet. Numera är jag åter i FIFA-fållan eftersom att EA Sports mastodont sedan fyra år tillbaka skärpt till sig och faktiskt bryr sig om att göra bättre spel varje år.

 

Duck Tales The Quest for Gold

1990 • Sierra • Amiga
DUCK TALES: THE QUEST FOR GOLD

Det finns en del spel som bara har bränt fast sig i minnesbanken. Duck Tales från 1990 till Amiga är ett sådant för mig. Det är det första spelet jag minns som byggde på en rad olika minispel istället för ett stort. Jag gillar även det taktiska elementet av en 30 dagars begränsning som spelaren själv kan disponera. Fotografering av djungeldjur, flygbanor med Sigge McKvack, plattformshoppande med Björnbusar i hälarna, labyrintletande och framför allt möjligheten att köpa och sälja aktier hemma i pengabingen. Genialt!

 

UFO Enemy Unknown

1994 • MicroProse • PC
UFO: ENEMY UNKNOWN

En av de bästa hybriderna mellan rollspel, resurshantering och turbaserad taktik. Jakten på och försvaret mot utomjordingar görs här nästan perfekt. Att man måste forska på sina slagna fiender för att utveckla starkare vapen och teknologi skapar ett taktiskt djup. Att man kunde namnge soldaterna man styrde i strid, och se dem utvecklas och stiga i graderna är en av mina favoritdetaljer. Det gjorde i alla fall mig otroligt mycket mer aktsam med deras liv. Jag kommer fortfarande ihåg min favoritsoldat, den kvinnliga prickskytten Ellen Ripley.

 

Rock n Roll Racing

1993 • Interplay • Super Nintendo
ROCK N’ ROLL RACING

Rock och racing är som choklad och jordgubbar. Två disparata element som fungerar så bra tillsammans. Visserligen var det bara melodierna som spelades, men denna utomjordingsracer introducerade klassiker som Paranoid, Born to be Wild och Highway Star för min 12-åriga och av hårdrock relativt orörda hjärna. Men det är också ett grymt roligt spel och när jag lirade om det för några år sen slogs jag av hur tight det är och bra balanserat det blir på de svårare banorna. “Let the carnage begin!”

 

Uncharted 2 Among Thieves

2009 • Sony Computer Entertainment • PlayStation 3
UNCHARTED 2: AMONG THIEVES

Året var 2009 och jag satt på Nordisk Films huvudkontor vid Gärdet i Stockholm. De snåla PR-människorna tyckte inte att tidskriften jag skrev för var tillräckligt stor för att jag skulle få låna hem en testkopia (med tanke på att tidskriften numera är avliden kanske de hade rätt), så det var besök till kontoret eller ingenting. Under de omständingheterna borde jag ju rimligtvis inte kunnat sugas in i en historia, men efter de första fem minuterna av spelet var jag helt fast. Även om ribban för historieberättande i tv-spel fortfarande är nästan pinsamt låg slog Uncharted 2: Among Thieves rekord i dramatisk presentation, både i spelet och i mellansekvenserna. Jag gillar verkligen både Uncharted: Drake’s Fortune och Uncharted 3: Drake’s Deception, men enligt mig är Uncharted 2: Among Thieves snäppet tightare både tempo och berättelsemässigt. Dessutom får man ju klappa jakar och leka poolkull. Vad mer kan man önska sig?

 

Transport Tycoon Deluxe

1995 • MicroProse • PC
Transport Tycoon Deluxe

Har inte du också gärna velat visa SJ var skåpet ska stå? Precis, och med Transport Tycoon Deluxe kan du göra det. Att frakta kol, stål, säd och människor har aldrig varit så roligt. Men framför allt är detta ett spel för hobbyingenjören som gillar att placera ut korrekta signalljus och förstår hur man bäst kan få in så många tåg som möjligt med minsta möjliga spår. Det enda som egentligen är tråkigt är att man ofrånkomligen alltid når ekonomisk oberoende och att spelet i princip spelar sig själv efter ett tag. Dessutom är de datorkontrollerade motståndarna rätt korkade. Glädjande är att det förbättrade Open Transport Tycoon Deluxe finns tillgängligt för nedladdning alldeles gratis.

 

The Legend of Zelda The Wind Waker

2003 • Nintendo • GameCube
THE LEGEND OF ZELDA: THE WIND WAKER

Spelet som lockade mig tillbaka till spelvärlden förtjänar en placering på min lista. Hade det inte varit för Zelda hade jag aldrig köpt en GameCube och tagit mig tillbaka till spelvärlden efter en hel generations uppehåll. Nej, jag ägde ingen Saturn, N64 eller PlayStation. Jag skäms att säga det, men under en period i slutet av min gymnasieperiod fram till strax efter 22 års ålder ägde jag ingen spelkonsol utan snyltade på omvärlden. Men The Legend of Zelda: The Wind Waker rådde bot på detta. Den gulliga cell-shade-grafiken och underbara monsterdesignen gör mig fortfarande glad när jag ser det. Banorna var lagom utmanande för en rostig spelare och stämningen i de olika slotten gjorde mig glad. Jag rankar fortfarande spelet som det näst bästa Zelda-spelet genom tiderna.

 

Batman Arkham Asylum

2009 • Warner Bros. Interactive • Xbox 360
BATMAN: ARKHAM ASYLUM

Inte bara det näst bästa film/serie-licensspelet genom tiderna, utan också ett riktigt bra och genuint välgjort spel. Det känns på något sätt som att Rocksteady Studios verkligen tänkt på hur Batman och världen kring honom fungerar och sedan byggt spelet precis efter behov. Att mästerlige Paul Dini och hela gänget från den animerade serien, med Kevin Conroy och Mark Hamill i spetsen, medverkar är en extra touch som puttar upp spelet en extra nivå. Jag vill också påstå att spelet är mer välkomponerat och balanserat än Batman: Arkham City även om uppföljaren har många element som är bättre utförda.

 

NBA Street Vol 2

2003 • EA Sports BIG • PlayStation 2
NBA STREET VOL. 2

Hade jag skrivit den här listan före maj 2002 hade det stått NBA Jam i rubriken för plats 22. Men nu är det så att det spelet (hur underhållande det än är) får se sig fråndunkat av ett av spelhistoriens bästa basketspel. Så mycket är fantastiskt med det här spelet. Musiken, de galna superdunkarna och trixiga finterna är bara början. Du kunde nämligen inte bara spela med aktuella stjärnor utan även legendarer som Wilt “The Stilt” Chamberlain, min favorit Clyde “The Glide” Drexler, Larry Bird och och inte mindre än tre inkarnationer av Michael Jordan. Men du kunde också snickra ihop din egen avatar som beroende på din spelstid får sköna smeknamn som “Playground” (leker med motståndarna) “Rain” (sänker många trepoängare) eller “Denial” (blockar många skott). Dessutom kan du klä din figur i fina basketkläder – alla vet ju att korta glansiga 80-talsshorts i kombination med knähöga vita strumpor går hem hos damerna. Uppföljarna var bra men inte riktigt lika tighta och saknade alla legendarerna.

 

Mortal Kombat II

1994 • Acclaim • Super Nintendo
MORTAL KOMBAT II

Mortal Kombat II får symbolisera alla otaliga timmar som jag spenderat framför de olika iterationerna av Mortal Kombat. Spelserien har lika många meningslösa undertitlar som Paul W. Andersons Resident Evil-serie men håller betydligt högre klass. Del två var också det spel som tog spelserien från det relativt seriösa stämningen i första spelet till knasinlägg som “Friendships” (istället för att slå ut njurarna på din fiende, ge honom en present!) eller “Babalities” (förvandla fienden till en bebis). Dessutom sista spelet där tre-fyra specialmoves per karaktär var tillräckligt. Det kan vara det sista spelet i en serie där jag var lika bekväm att spela med alla tolv figurer.

Fortsättningen på Anton Bjurvalds genomgång av de femtio bästa spelen genom tiderna läser du i del 4 av artikelserien.

About Anton Bjurvald

Anton Bjurvald
Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.

5 comments

  1. En lista jag inte bara ställer mig bakom utan också en lista som ger mig minnespromenader längs den där Memory lane-gatan.

    Transport Tycoon, PRO 2, Mortal Kombat och det fantastiska UFO Enemy Unknown, eller som den nu avlidne säljaren på TV-spelsbörsen i Gävle sa när han ringde ner till butiken i Stockholm för att fråga om priset.

    -Du, jag står här med det här UFO Enemy Anknåvn

    Tider, minnen, bra spel.

  2. Aaaah, Mortal Kombat II – det här var innan internet, så jag köpte en häftad hög med a4-sidor där alla avslutningar var nedskrivna (de fanns ju inte i manualen). Herregud, vad jag nötte – synd att det inte fanns achievements på den tiden…

  3. Här nånstans hade jag velat ha med Jagged Alliance 2: Deadly Games och Sensible World of Soccer. Får jag skriva också? 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.