David Gilmour – Rattle that lock

David Gilmour har utan tvekan en plats i musikhistorien. Dels är han en kompetent gitarrist och dels är han en hyfsad sångare, men främst så är han en del av Pink Floyd.

image

Pink Floyd betydde mycket för mig under de där åren i ungdomen när lyssna på musik och hänga på skivaffärer var det stora fritidsintresset. Pink Floyd blev en av favoriterna och i bandet var det Roger Waters som var min absoluta favorit och efter Waters avhopp och upplösande av bandet i början på 80-talet har de skivor som de övriga släppte under namnet Pink Floyd faktiskt inte berört mig särskilt mycket. Musiken blev tråkig utan Waters finess i texterna. Kompetent men tråkigt. Jag har givetvis de Floyd-album som släppts ytterst sporadiskt, men det är sällan de spelas.

image

Det var med viss tvekan som jag köpte Rattle that lock. Lite drygt 200 kronor för en vinylskiva. Förväntningarna var relativt låga. Men tack-och-lov kom de snabbt på skam. Redan efter första genomlyssningen gillade jag skivan. Och detta trots att jag hela tiden kände att låtarna med lite Waters-krydda skulle ha varit så mycket bättre. Gilmour tar sig tillbaka till ett sound som på något sätt påminner mer om Floyds sjuttiotal utan att låta daterat eller som en b-kopia av Waters eller lika tråkigt som post-Waters Pink Floyd. Det låter bekant och vant, men ändå inte som gammal skåpmat. Jag hör musik som får mig att tänka på artister som Chris Rea och Triffids förutom det helt uppenbara Floyd-soundet.

Till skillnad från Pink Floyds stora album under Waters ledning är detta inget konceptalbum. Låtarna sticker ut lite granna åt olika håll, men eftersom det är ganska återhållet blir skivan trots allt inte spretig. Titelspåret Rattle that lock är en poplåt i upptempo som först känns ganska smittande, men som efter några genomlyssningar inte framstår som det starkaste spåret. Jag tror att om jag hade haft höga förväntningar på denna skiva så hade jag blivit besviken, men med de ganska lågra förväntningarna jag gick in i detta efter senaste Pink Floyd-skivan Endless river så blir betyget dock en bra bit över medel. Utgåvan är välljudande och det kommer med lite godis i form av en booklet i gatefold-fodralet. Detta är kort sagt en välgjord vinyl.

 

 

David Gilmour har utan tvekan en plats i musikhistorien. Dels är han en kompetent gitarrist och dels är han en hyfsad sångare, men främst så är han en del av Pink Floyd. Pink Floyd betydde mycket för mig under de där åren i ungdomen när lyssna på musik och hänga på skivaffärer var det stora fritidsintresset. Pink Floyd blev en av favoriterna och i bandet var det Roger Waters som var min absoluta favorit och efter Waters avhopp och upplösande av bandet i början på 80-talet har de skivor som de övriga släppte under namnet Pink Floyd faktiskt inte berört…

Review Overview

Betyg

80

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com