Dark

Dark

Dark utspelar sig i en modern värld där vampyrer existerat i hemlighet sedan urminnes tider – tänk Underworld snarare än Twilight.

På en undangömd nattklubb hasar sig Eric Bane fram, oförstående om ursprunget till den yrsel och smärta som ger sig tillkänna innanför skallbenet. Klubbens heter Sanctuary, är ett populärt vampyrtillhåll, och han får snart förklarat för sig att hans värk inte beror ett väl tilltaget alkoholintag utan en förvandling som pågår inom honom. En okänd vampyr har satt tänderna i hans strupe men har av någon anledning varken sugit honom torr eller återbördat honom med sitt eget blod. Eric har därmed inte fullbordat processen, utan endast blivit en halvvampyr, och om han inte dricker av sin skapares blod snart så kommer han att tyna bort till en gast – ett blodtörstigt men sinnessvagt monster. Då Erics skapare är okänd återstår bara ett alternativ; Att festa på en gammal och kraftull vampyr vars blod kan fungera som substitut.

Dark

Efter att ha sammanfattat spelets inledande handling känner jag mig smått förvånad över hur pass bra grundpremissen låter – en uppfattning som inte infann sig under spelets gång. Handlingen är nämligen, hygglig grund till trots, direkt pinsam och de hemska karaktärernas genomusla repliker och taffliga röstskådespeleri spär bara på effekten.

Dark har utvecklats med en stram budget och överallt gör det sig påmint. Spelet är fullt med buggar och om jag inte vore bättre informerad så skulle jag vara övertygad om att det var åtminstone tio år gammalt. Dark är ett stealth-action-spel som namnet till trots helt saknar spelmekanik baserad på mörker och ljus. Smygandet är istället helt cover-baserat och så länge Eric tar skydd bakom en vägg eller möbel är han gömd från sina fiender. Dessa motståndare är dock fullständigt artificiell intelligens-befriade och kan ofta stirra rakt mot Eric från några få meters avstånd utan att reagera.

Dark

Dark blandar även in rollspelselement genom att belöna spelaren med erfarenhetspoäng för att neutralisera fiender och ta sig igenom områden oupptäckt. I takt med att Eric stiger i nivå kan han lära sig nya och mer avancerade vampyrkrafter, varav en del är otroligt obalanserade och tillgängliga direkt från start. Med hjälp av ett så kallat “shadow leap” kan han förflytta sig från en punkt till en annan, förbi hinder, på ett ögonblick och i stort sett teleportera sig genom banorna. På så vis går det utan vidare ansträngning att klara spelet på 2-3 timmar – och troligtvis mycket kortare tid än så. Denna och flertalet andra krafter är givetvis begränsade, men det är aldrig svårare än att teleportera sig bakom en intet ont anande fiende och suga i sig dennes blod för att få kraft nog till ytterligare ett hopp och en upprepning av processen.

Dark

Om du är en obotlig vampyrfantast som länge törstat efter ett nytt vampyrspel kan Dark möjligtvis vara en tröst i väntan på en ny vampyrvåg inom nöjesindustrin. Om du inte är det så blir det dock svårt att finna några ljusglimtar i detta mörker.

About Adam Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.