Dark Souls remastered

När Dark Souls kom ut 2011 så blåste det nytt liv i actionrollspelsgenren igen. Och framförallt hyllades spelet för att det inte höll spelaren i handen samtidigt som det gav oss en fascinerande historia. Men det var inte för alla, med sin höga svårighetsgrad så var det många spelare som aldrig kom särskilt långt och snabbt tröttnade. Nu återbesökare jag spelet för att se om det fortfarande håller.

Att spela Dark Souls är lite som att färdas 25 år tillbaka i tiden. Spelet svårt (eller egentligen inte men det återkommer vi till) och det håller inte spelaren i handen. Dark Souls talar inte om vart du skall gå eller vad du skall göra härnäst. Det är inte linjärt uppbyggt och du kan faktiskt av misstag gå rakt in i ett område med väldigt svåra motståndare nästan på en gång. Det var något som vi hade glömt bort 2011. Spelen hade blivit mer och mer linjära för att locka de stora massorna och tjäna så mycket pengar som möjligt. Men Dark Souls gjorde precis tvärtom och skapade samtidigt något som kanske inte är unikt men då var ovanligt.

När man pratar om Dark Souls pratar många om hur svårt det är. Men jag vill säga att det inte stämmer. Ja det är svårare än många spel som man är van vid men det är också en annan spelstil. Dark Souls gynnar den spelare som är lugn och medveten om sina handlingar. Som beräknar varje strid och inte springer in oförberedd. Under min nya genomspelning så valde jag att använda en del genvägar och extrabossar för att ge mig utrustning och vapen som underlättade mitt spelande. Jag investerade mina själar smart när jag steg i nivåer och även om det fortfarande var svårt när jag mötte bossar så var det på inget sätt omöjligt. Snarare tvärtom.

Genom att vara disciplinerad och lugn under striderna kunde jag med relativ enkelhet besegra många. Det var inte alltid snyggt men jag fick jobbet gjort. Samma sak när jag besökte nya områden, små steg framåt och sedan backa. Inte rusa framåt utan hela tiden nära sig varje område som att nästa strid vore den svåraste. Det kanske inte låter så kul men det är det. För styrkan med Dark Souls för mig är att spelet är rättvist.

Alla gånger jag dött, alla gånger jag förlora stora mängder själar, det är gånger jag gjort på bort mig. Det är gånger jag blivit övermodigt och trott att jag var bättre än jag var. Det var gånger  när jag trodde jag kunde springa igenom ett område utan det skulle få konsekvenser. Och så dog jag. Fick slicka mina sår och prova igen. Men alla gånger det var tvärtom. När jag besegrade en fiender som var mäktigare än mig för jag avvaktade, lärde mig hans mönster och utnyttja rätt taktik belönar spelet mig. Jag känner mig smart som spelare, jag tar mig lite längre in i Dark Souls och kommer tillbaka för mer.

Det är denna rättvisa som gör att Dark Souls fortfarande fungerar så bra idag. Väldigt få saker här känns som ”fusk” eller att motståndarna gjorts onödigt svåra. Allting känns som en balans mellan utmaning och belöning. Visst Blight Town är fortfarande bland  det jobbigaste du kan spela men du kommer ut starkare på andra sidan. Och detta andra spel i serien (om vi räknar Demon Souls) är i mångt och mycket det bästa. From Software hade innan detta mest varit kända för Armored Core och Tenchu-serierna. Så det var en gammal studio men hade inte haft en jättehit. Här fick de fria händer att skapa sin version och sitt spel.

Jag gillar hur allting i spelet hänger ihop men att du inte kan hoppa mellan bonfire. Istället måste du lära dig designen och hur allt är uppbyggt. Senare spel försökte i mina ögon locka för många spelare och utgivaren ville tjäna lite mer pengar. De är inte dåliga spel, långt ifrån men Dark Souls är visionen fri ifrån inblandning av andra och det håller väl idag.

Med allt detta sagt. Detta är en remaster och inget annat. Det är exakt samma spel med lite bättre textur. Man har inte gjort särskilt mycket. Till och med en del kända buggar finns kvar i spelet. Och det känns slarvigt. Här hade man haft en chans att polera upp ett fantastiskt spel och ta bort de saker som faktiskt inte fungerade. Istället har man släng på ett nytt skin och låtit resten varit. Någon har till och med grävt fram en del karaktärer som ligger som gömda assets. Det är lite märkligt hur de kan ligga kvar. Man använde inte dem för sju år sedan och sedan lät FromSoftware dem bara ligga kvar.

Har du inte spela Dark Souls så ge det en chans. Det är spelglädje när den är som bäst. När du efter varje död har lärt dig något och kommer ut bättre på andra sidan. När en vinst mot en boss just känns som det. En vinst.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com