Dark souls II

Jag tar ett steg, stannar, lyssnar, nervositeten kittlar ut i nackhåren. Jag tar ett steg till. Inte ett ljud, skönt jag är säker. Springer mot dörren, öppnar dörren. Flisorna sprids när den splittras i samma sekund som jag lägger handen på den. En jätte som väntat på andra sidan krossar mig under sin tunga klubba. Jag är död, igen, och det känns väldigt tillfredsställande. From Softwares efterlängtade uppföljare Dark Souls II är här för att smula sönder våra redan trasiga egon och plocka ner oss på jorden igen, precis som det ska vara.

BattleWithMirrorKnight

Spelet introducerar spelaren till en ny medeltida värld som heter Drangleic, historien om denna plats är höljd i dunkel och det är som vanligt upp till spelaren att tolka vad som hänt och varför han befinner sig där han gör. I det vackra introt får vi veta att spelaren har en förbannelse vilande över sig. Han är inte riktigt död, men inte heller riktigt levande. Liksom i föregångaren så är begreppen levande och död ganska flytande. Det går att dö, men döden innebär inte slutet, det är snarare ett sätt att lära sig. Misslyckade upplevs inte som en effekt av dålig spelmekanik utan som en ny lärdom som hjälper mig att kunna fortsätta utforska den mystiska och främmande världen. En ny mekanik som fanns i den spirituella föregångare till spelserien, Demon Souls, återkommer och det är att spelaren förlorar en del av sin livsmätare varje gång han dör, ända tills den är halverad. Det går att återfå allt sitt liv genom ett speciellt föremål, men det finns ingen uppsjö av föremålen och man får tänka sig för både en och två gånger innan man använder dem. Dark Souls II kräver både engagemang, planering och ihärdighet. Om du inte orkar med det i ett spel så är det inget för dig. Men om du klarar av att hantera motgångarna så kommer du att få tillbaka en spelupplevelse utöver det vanliga som tack av Dark Souls II.

screen_03

Det är mycket som känns igen i Dark Souls II från Dark Souls. Rörelseschemat är i princip detsamma, massor av vapen och utrustning finns kvar från föregångaren, men inte på bekostnad av nya. Grafiskt så är spelet stundtals otroligt vackert. Den nya fysiken med fladdrande kläder syns både här och där. Ljuset har också fått sig en uppdatering och det visas stolt upp, speciellt när spelaren väljer att ta med sig en fackla för att lysa upp alla mörka utrymmen och grottor. Tyvärr så tycker jag att delar av spelet inte riktigt lever upp till samma standard och jag skulle tro att tidspress påverkat produktionen negativt i dessa avseenden, men när man kommer ut till nästa fantastiska vy, och det finns många, så glömmer man snart bort de mindre vackra områdena. Miljöerna beskrivs bäst som medeltida med lite gotiska och sagolika inlägg. I det stora hela är ljudbilden det perfekta komplementet till den sagolika miljön, men även här hittar jag missar som irriterar, mest kanske för att den övriga standarden är så hög. Som ett exempel så ackompanjeras hoppen i spelet av ett ljud som skulle passa bättre i en tecknad film. Menysystemen är även de uppdaterade och ger en bättre överblick än tidigare, istället för att scrolla genom listor med föremål så radas de upp på helsidor istället.

FRPG2_2014_03_03_181932

Själar används återigen som både valuta och för att förbättra dina attributpoäng. När spelaren dör så tappar han alla själar i en blodpöl och lyckas han inte ta sig tillbaka till samma ställe på ett försök så är de för alltid förlorade. För att undvika att spelare ska kunna bli för starka för tidigt i spelet så har fienderna fått en begränsning på hur många gånger de kan återkomma. Man kan alltså inte farma själar på samma sätt som i de tidigare spelen. Jag är inte helt förtjust i denna mekanik då jag hela tiden kände att jag inte vill slösa bort några själar. I Dark Souls så kunde man alltid återvända för att farma nya själar om det skulle behövas. Detta lede i sin tur till att jag hellre vände tillbaka för att använda dem istället för att fortsätta framåt. Vilket tillslut ledde till att jag efter ett tag var lite för stark för mina motståndare.

screen_08

När man väljer att uppgradera sin karaktär så kan man göra det på en rad olika sätt. Attributpoäng kan köpas för själar, man kan använda sina själar till att köpa ny utrustning eller nya magiska förmågor. Slutligen kan man även använda själarna till att förbättra sin utrustning. En skillnad mot föregångaren är att om du skulle lägga dina attributpoängen fel och efter halva spelet upptäcker att du inte alls tycker om att spela som magiker utan föredrar att svinga en stor yxor mot dina fiender så går det alldeles utmärkt att helt lägga om dina poäng i utbyte mot ett föremål som inte är helt lätt att hitta men finns på ett antal platser i spelet. Det är snällt av From Software att de ger nybörjaren en ny chans, men själv tycker jag det är lite trist för att det är förödande mot återspelningsvärdet av spelet.

screen_13

Dagens spel är, bortsett från Flappy Bird, ofta alldeles för enkla i mitt tycke. Det är därför skönt att man kan emellanåt kan kasta sig in i en värld av förtvivlan och enerverande misslyckanden, om inte bara för att minnas hur det brukade vara förr i tiden när spelskaparnas enda mål var att besegra spelarna och belöningar faktiskt krävde en viss ansträngning från målgruppen. Spel som Dark Souls II ger spelarna en chans att uppskatta sig själva när de lyckats med något bra. En svår boss som kräver taktik och nytänkande känns otroligt mycket skönare att dräpa än en som lägger sig ner på rygg och dör frivilligt. De små brister och fel som finns överskuggas utan svårigheter av det mästerverk som Dark Souls II faktiskt är, och om det kommer hålla lika länge som sin föregångare får framtiden utvisa.

 

About Tobias Skogdalen

Tobias Skogdalen
En motorcykelåkande flugfiskande fjällvandrare som gillar att krypa upp i soffan och spela tvspel eller tittat på film om inte vädret tillåter någon av de andra aktiviteterna. Bor på landet med fru, hund och fem katter. Gillar filmer som Fight Club och Into the Wild. Gillar spel som Dark Souls och Street Fighter.

One comment

  1. Har precis köpt Dark Souls 2 till PS4. Jag missade att spela det på PS3, så det ska bli kul.
    Om man gillar svåra spel så rekommenderar jag Bloodborne, även det av From Software. Har spelat igenom det en gång men missade en bonus boss plus att jag inte körde dungeons så mycket, så där missade jag en del också. Så jag gjorde en ny karaktär och ska spela igenom det igen med ett annat vapen. Så småningom ska jag även testa svårighetsgraden NG+ som inte ens tillverkarna av spelet har klarat än (eller iaf då när jag läste en recension av spelet), men många andra har gjort det så det känns inte omöjligt. Hur som helst så är Bloodborne årets spel än så länge för mig, ett mästerverk som till och med känns bättre än GTA5 och Last of Us, om man räknar med äldre spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.