Daredevil, säsong 2 (Netflix)

Daredevil är troligtvis den av Marvels superhjältar jag har läst mest serier om. Det började när jag låg hemma och var sjuk en gång vid 10-11 års ålder, och min mamma köpte en serietidning till mig. Det var ett nummer från ungefär i mitten av Frank Millers legendariska ”run”, och det hjälpte garanterat till att bygga upp min förkärlek för superhjältar och ninjor, och gärna i kombination! Numret är coolt, spännande, mörkt och actionpackat, med gästspel från Stick och Black Widow samt ninjorna Stone och Kirigi.

Jag var naturligtvis lite för ung för det där, det inser jag nu, men samtidigt är jag oerhört glad att mamma fastnade för det där tuffa, mörka omslaget med Millers kraftfulla linjer och djupa fält av svärta.

Orsaken till den här lite långa inledningen är att jag vill förklara var jag kommer ifrån när jag säger att säsong två av Daredevil fångar väldigt mycket av det jag vill se av karaktären. Med några få undantag presenteras i princip alla element av det som gjorde att Frank Millers Daredevil stack ut bland andra superhjältar på den tiden: Matt och Foggy tillsammans i sin egen advokatfirma, Elektra, The Hand, Stick, ninjor, gangsters, våld och konspirationer. Och så slängdede de också in Punisher, som är vanligare förekommande i senare iterationer av serien, och du får något som på det hela taget presenterar figuren och hans värld sådan den var när jag mötte den för… 30 år sedan? Shit…

I alla fall, dags för ett erkännande: Jag bryr mig EGENTLIGEN inte så mycket om The Punisher.

daredevil-the-punisher-season-2-e1456280799832

Jag menar, jag bryr mig mer om honom än om Ghost Rider, men tycker att till exempel Blade och Moon Knight båda är mer intressanta som subjekt för nya serier på Netflix efter Defenders och medlemmarnas soloserier. Men när Marvel valde att introducera Frank Castle i den andra säsongen av Daredevil blev jag genast intresserad. Orsaken är att Daredevil och Punisher som karaktärer är, i mångt och mycket, mer lika än de är olika och när man ställer dem emot varandra sätter man spotlighten på det som är deras skillnader. Som Frank (Castle, The Punisher) säger i en av deras många nerviga konfrontationer i andra säsongen av Daredevil: Matt (Murdock, Daredevil) är bara EN dålig dag ifrån att vara som Puniser – samvetslös mördare snarare än en skuldtyngd bråkstake. Men det som är intressant med Daredevil, det som jag alltid gillat, och det som gör honom till en hjälte och inte bara en dåre i mask och tights, är den inre konflikten, och det faktum att han utkämpar den varje gång han ger sig ut för att banka snoret ur smågangsters.

…och det är vad andra säsongen av Daredevil handlar om. Eller, halva i alla fall. De första avsnitten handlar nästan uteslutande om Daredevil och Punisher, och det dröjer ett antal avsnitt innan vi får träffa Elektra, Matts flickvän från college som gått och blivit lönnmördare, och som dyker upp med ett ondskefullt japanskt brottssyndikat vid namn The Hand i hälarna. Många och långa fighter blir det.

Utan att vilja komma med spoilers så är säsongen i princip indelad i två delar, som sedan knyts ihop i slutet på ett något klumpigt och ansträngt sätt. Min uppfattning är att det här är sättet man haft att hantera kritiken mot den första säsongen, som kändes som en 8 eller 9 avsnitt lång historia utdragen till 13 avsnitt, och därför har man försökt trycka in så mycket handling och bihistorier som man bara kan i den här säsongen. Det går inte att undkomma att man har blivit bättre på det där, om Jessica Jones kändes som om den var utdragen från 9 eller 10 avsnitt den också, så finns det här story för kanske 11 avsnitt. Och mot slutet av säsongen får vi ett par riktigt, riktigt trevliga överraskningar som jag inte vill spoila här, men jag var förvånad över min egen reaktion, hur glad och överraskad jag blev över att se en specifik karaktär, som dyker upp och sedan spelar en viktig roll i vad som tveklöst är säsongens (och kanske seriens) bästa avsnitt, nummer 10.

daredevil-season-2-12-the-dark-at-the-end-of-the-tunnel-elektra-dd-charlie-cox-elodie-yung-review-episode-guide-list

Om första delen är tight och spännande så är andra halvan lösare och i mina ögon något mindre intressant. Förhållandet mellan Matt och Elektra tar i princip upp samma trådar som det mellan Daredevil och Punisher – Möjligen en indikation på att Daredevil kan vara en något endimensionell figur när han inte är skriven av någon av mina favoritförfattare. Förutom den tidigare nämnda Frank Miller, innan han blev skogstokig, är de Brian Michael Bendis och Ed Brubaker, och rent stämningsmässigt och när det gäller hur karaktären presenteras så ligger serien närmare Bendis och Brubaker än Miller. Över huvud taget är mitt intryck av Marvels Netflix-serier så här långt att de gillar Bendis väldigt mycket, då de hittills producerat 3 säsonger där man tydligt känner igen hans stil och tilltal. Det är naturligtvis positivt för en som undertecknad, som gillar honom, men han har också en tendens att berätta sina historier ganska långsamt som också slår igenom.

Daredevil säsong 2 är, på det hela taget, absolut värd att se, även för den som inte har en lika personlig koppling till karaktären som undertecknad har. Även om man anser att dess svagheter (repetitiv och utdragen, överdrivet och gränsande till parodiskt allvarsam, och en felcastad Foggy) uppvägde styrkorna (övriga skådespelare, fightkoreografin, spänningen och underhållningen som kommer ifrån att se den mörkare sidan av Avengers) i första säsongen så tycker jag att man här korrigerar mycket av de problemen. Det är dock en säsong som inte är utan problem, och precis som i tidigare (och, för den delen, i Jessica Jones), hade jag uppskattat en tydligare skiljelinje mellan de olika avsnitten. Kort sagt, att man gjorde den mindre som en 10-timmars långfilm och mer som 13 individuella delar som tillsammans bildar en enhet. Det här är inget konstigt inom modern TV, det bästa exemplet jag kan komma på just nu är Sopranos, men kanske att The Shield är en lämpligare mall, då den även hade ett inslag av det som kallas ”procedural”, det vill säga ett ”veckans fall”, som man utredde och löste inom spannet för ett enda avsnitt. I fallet med Daredevil finns det redan i grundutförandet en möjlighet att göra detta, då firman Nelson & Murdock kan ta sig an en ny klient lite då och då.

77ae664d1277b2627e4539f26ceb327f831b7cfc5f0cb1be291efa9fd46b28e2

Det är naturligtvis också så att man som modern TV-tittare är lite bortskämd, och egentligen är det synd att gnälla och säga ”varför gör ni inte det här också?”, när en serie är så välproducerad, ambitiös och komplex, och lyckas så väl med att fånga en av mina favorithjältar från serietidningarna. Men eftersom den kommer så nära att vara riktigt, RIKTIGT bra så kan jag inte undvika att fundera på vad den hade kunnat göra ännu bättre

/AKz

Daredevil är troligtvis den av Marvels superhjältar jag har läst mest serier om. Det började när jag låg hemma och var sjuk en gång vid 10-11 års ålder, och min mamma köpte en serietidning till mig. Det var ett nummer från ungefär i mitten av Frank Millers legendariska "run", och det hjälpte garanterat till att bygga upp min förkärlek för superhjältar och ninjor, och gärna i kombination! Numret är coolt, spännande, mörkt och actionpackat, med gästspel från Stick och Black Widow samt ninjorna Stone och Kirigi. Jag var naturligtvis lite för ung för det där, det inser jag nu, men…

Review Overview

Betyg

Summary : Rättar till många av de problem jag hade med första säsongen, men lider fortfarande av samma problem som alla Marvels Netflix-säsonger haft hittills: att det känns som om den är utdragen till 13 avsnitt från en historia som passar bättre för kanske 10 eller 11.

80

About Andreas Krantz

Andreas Krantz
Industriell ekonom som arbetar som konsult och ibland, då och då, skriver om film, serier, TV eller spel. Gillar samurajfilmer från 60-talet, Dashiell Hammett och matlagning, men inte spindlar eller att bada i insjöar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com