Dangerous Crossing

Nygift och nyförälskad ska Ruth Bowman snart se den romantiska bröllopsresan ombord en lyxkryssare förvandlas till en mardröm när hennes make försvinner spårlöst innan fartyget ens hunnit lämna hamnen. Än värre blir det när ingen ombord tycks tro henne eller ens kan erinra att ens ha sett den påstådda äkta maken. Den enda som visar någon förståelse eller åtminstone verkar vilja försöka tro henne är skeppsdoktorn Paul Manning. Har Ruth bara inbillat sig allting eller ligger det en fruktansvärd konspiration bakom allt och vem skulle i sådana fall vilja dem så illa?

Dangerous Crossing är egentligen betydligt mer av en rak mystieriefilm på lagom avstånd från A-listan, än Film Noir. Huvudkaraktärens själsliga lidande, det svartvita och vid flera tillfällen dimdränkta fotot gör dock att jag kan räkna in den i genren, även om den knappast är ett självklart exempel. Det känns betydligt mer som någon av Alfred Hitchcocks filmer som han gjorde i England på 30-talet, fast inte alls med samma skärpa.

Det tar inte många minuter innan jag är ganska övertygad om hur allting hänger ihop och det visar sig även vara precis så. Att en film är förutsägbar behöver inte betyda att den är misslyckad, inte så länge man kan låta resan till målet vara underhållande eller bjuda på en del spänning, något som Dangerous Crossing tyvärr inte gör. Istället får vi se Jeanne Crain i huvudrollen springa omkring och vara förtvivlad över att ingen tror henne, utan att speciellt mycket mer händer. Att man sedan känt sig tvingade att sporadiskt låta hennes tankar eller misstankar förtydligas genom en voice over känns inte bara onödigt, det sänker faktiskt ett par scener rejält.

Men ändå så är det något speciellt med filmer som utspelar sig på ett begränsat utrymme. Jag tänker på exempelvis The Lady Vanishes eller Rope för att återknyta till Hitchcock, där en viss speciell känsla infinner sig. Dangerous Crossing är inget undantag. Sedan gillar jag den stilige Michael Rennie, förmodligen mest känd som Klaatu i The Day the Earth Stood Still, som Dr. Manning. Han har en naturlig och lågmäld utstrålning som passar perfekt in i den här typen av mysteriefilm.

Som vanligt har Fox gjort en prisvärd och kompetent utgåva, där det något torra kommentarspåret med Aubrey Solomon definitivt är värt att lyssna igenom och den lilla featuretten Peril at Sea: Charting an Dangerous Crossing förtjänar en titt. Att en så pass liten titel begåvas med så pass mycket extramaterial, som dessutom innehåller ett fotogalleri, känns lyxigt.

Inget för den som bara vill skumma av gräddan från de mest typiska filmerna inom genren, utan snarare för den som verkligen vill fördjupa sig eller den som tycker det är trevligt med mysteriebagateller.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.