Dancer in the Dark

”Jag tyckte det var intressant att försöka göra en musikal som faktiskt fick en att känna något, eftersom det annars aldrig är meningen att man ska känna något alls i en musikal. Det är ju larv. Så jag tog den bedrövligaste handling jag kunde komma på och tryckte på samtliga känsloknappar. En fattig, blind kvinna som kämpar för sin sons syn.” – Lars von Trier, Geniet. Lars von Triers liv, filmer och fobier av Nils Thorsen.

Den musikaltokiga Selma (Björk) är en tjeckoslovakisk utvandrare boende i USA. Hon har en ögonsjukdom som långsamt gör henne blind. Även hennes son Gene är drabbad av sjukdomen och innan hon blir helt blind jobbar hon extra för att spara ihop pengar till hans ögonoperation. En ond amerikan behöver hennes pengar till en soffa och problem uppstår.

Jag är inte nöjd. Det är nog 10 år sedan jag såg Dancer in the Dark senast och den har inte åldrats väl i mina ögon. Eftersom det är en film av Lars von Trier är den fortfarande bättre än det mesta, men i jämförelse med hans övriga filmer hör den till de mindre bra. Här finns scener som är magiska och trots att filmen inte roade mig nämnvärt idag är det omöjligt att inte manipuleras av von Triers melodramatik vissa stunder. Det är uteslutande Björk som står för dessa ögonblick. Är det alls möjligt att se de sista minuterna utan att fälla några tårar?

Konflikterna mellan Björk och Lars von Trier var välkända när Dancer in the Dark hade premiär på Cannesfestivalen 2000 där von Trier äntligen fick sin efterlängtade Guldpalm och Björk fick skådespelarpris. Om man ska tro anekdoterna i Nils Thorsens bok som jag citerade inledningsvis kunde inte Björk skådespela utan levde sig in i rollen som Selma så pass mycket att det fanns saker hon inte ville göra för att det stred mot hennes personliga övertygelse. Detta ledde fram till att von Trier ”tvingade” henne att göra sådant som hon inte ville, det vill säga att han regisserade henne. Resultatet är ett gäng riktigt smärtsamma scener där man ser Björk lida lika mycket som Selma. Men det är inte bara i de smärtsamma scenerna som Björk briljerar i. Filmens inledning är full av stunder där hela hennes naturlighet gör att filmen fylls med liv.

Det som skulle vara Lars von Triers musikal är en besvikelse på just det musikaliska området. Det dröjer nästan 40 minuter innan det första musikalnumret drar igång och när det inträffar är det en stor besvikelse. Jag har alltid gillat enstaka låtar av Björk, men majoriteten av det hon komponerade till Dancer in the Dark faller inte alls mig i smaken. Idén att verklighetens ljud inspirerar Selma att skapa musikaler i huvudet är väldigt bra och gör att man köper att alla plötsligt börjar sjunga och dansa. Likaså minns jag trycket i biosalongen när stereoljudet övergick till 5.1 när det första numret drog igång (samma ljudmix finns på DVD:n). Det var mäktigt. På papperet är det helt rätt, men med undantag för ”I’ve Seen It All” blir musikalnumren endast distraherande. A cappella-inslagen i slutet av filmen är givetvis också lysande.

I Riket bestämde Lars von Trier att allting skulle filmas med handhållen kamera förutom när det skulle bli kusligt. Då skulle kameran stå stilla. I Dancer in the Dark har kameran fått stå stilla i musikalnumren. 100 små kameror placerades ut på inspelningsplatsen och filmade dansandet som övervakningskameror skulle ha gjort. Detta är i min mening mest lyckat i ”Scatterheart”.

Dancer in the Dark avslutar von Triers Guldhjärtatrilogi. I Breaking the Waves offrade Bess sig för sin make på religiösa grunder, i Idioterna offrade Karen sig för gruppen av svårförklarliga skäl och i Dancer in the Dark var det Selmas tur att offra sig för sitt barns skull. Selma är den av von Triers kvinnor som känns mest klarsynt och som har mest ädelt syfte. Hur banal berättelsen än må vara är den gripande. Det är musiken och den något för långa speltiden som drar ner den. I Dancer in the Dark finns även intressanta inslag om girighet och USA.

"Jag tyckte det var intressant att försöka göra en musikal som faktiskt fick en att känna något, eftersom det annars aldrig är meningen att man ska känna något alls i en musikal. Det är ju larv. Så jag tog den bedrövligaste handling jag kunde komma på och tryckte på samtliga känsloknappar. En fattig, blind kvinna som kämpar för sin sons syn." - Lars von Trier, Geniet. Lars von Triers liv, filmer och fobier av Nils Thorsen. Den musikaltokiga Selma (Björk) är en tjeckoslovakisk utvandrare boende i USA. Hon har en ögonsjukdom som långsamt gör henne blind. Även hennes son Gene är drabbad av sjukdomen…

Review Overview

Betyg

60

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.