Cry-Baby

I Hairspray skildrade John Waters 60-talets Baltimore. Två år senare skulle han göra Cry-Baby som utspelar sig under hans barndoms 50-tal i samma stad.

crybaby02

Arbetarpojken Cry-Baby (Johnny Depp) blir kär i Allison som mest hänger med överklassen. Den farliga Cry-Baby lockar henne och kärlek uppstår. Det råder klasskrig mellan arbetarnas ”Drapes” och överklassens ”Squares” och Cry-Baby arresteras efter ett gängbråk. Allison måste välja mellan Cry-Baby och den rike, men sliskige, Baldwin.

crybaby03

Efter framgångarna med Hairspray fick John Waters möjlighet att göra sin första riktiga Hollywoodfilm. Han påstår själv att Cry-Baby är den enda av hans filmer som han egentligen tjänat pengar på eftersom alla filmbolag ville göra en film med honom i slutet av 80-talet. Den har utan tvekan en lyxigare yta än hans övriga filmer och när jag nu sett den på Blu-Ray och på en lite större TV för första gången är det faktiskt det visuella jag bär med mig. Jag tycker inte humorn är lika klockren som den brukar vara i Waters filmer och då är det skönt att hitta något annat värde. Waters ständige production designer Vincent Peranios verk har aldrig sett så vackra och fula ut.

crybaby09

Det är omöjligt för mig att inte jämföra Cry-Baby med Hairspray. De släpptes nära inpå varandra och Cry-Baby är i princip en välpolerad kopia av sin föregångare. Men infallen och kärleken var större i Hairspray. Cry-Baby är rakare berättad, tråkigare och har sämre musik. Det är dessutom svårare att engagera sig i gängproblematiken än rasismen i Hairspray. Om Hairspray var en dansfilm är Cry-Baby en musikal.

Det finns fortfarande många scener som är typiska för John Waters. Jag kan inte tänka mig någon annan regissör som bemödat sig med att göra ett barnhem där barnen är inlåsta i glasburar utan att det har någon större betydelse för manuset. När man lyssnar på kommentarspår till hans filmer blir han alltid entusiastisk när han talar om äldre skådespelare som ser lyckliga ut när de får göra någonting utflippat framför kameran. I Cry-Baby är det Polly Bergen som mot slutet av filmen får vara lite vild och man blir verkligen glad när man ser henne.

crybaby06

Värre är att John Waters vad jag kan komma på första gången sviker en av sina hjältinnor. Han ska ju älska sina freaks och när de utsätts för oförrätter är det genom filmernas onda karaktärer som ska bli straffade i slutet. Men Hatchet-Face mobbas av Waters själv när en ko blir rädd för henne och senare även i biografscenen då hon skrämmer livet ur en samling fångar.

crybaby05

Tyvärr är det inte den några minuter längre Director’s Cut-versionen som blivit släppt på Blu-Ray. Mink Stole som varit med i alla John Waters filmer dyker i denna nedkortade version endast upp i rättegångsscenen till exempel. Cry-Baby är ingen film jag ser om regelbundet, men nästa gång jag ser den lär det vara den amerikanska DVD:n jag lägger i spelaren. Mycket tråkigt. Klart är att Cry-Baby troligen varit en bättre film om John Waters inte kompromissat om innehållet i filmen.

crybaby07

Extramaterialet med bortklippta scener, dokumentären och kommentarspåret med den alltid lika underhållande Waters är samma som fanns med på den amerikanska DVD:n. Allting är väl värt en titt och en lyssning. Det är alltid roligt att se gamlingarna som jobbat med Waters sedan 70-talet sitta och gagga om ungdomens Pink Flamingos. Om man läst Traci Lords självbiografi Nattens barn vet man att en av gamlingarnas son, Brook Yeaton, var ett av barnen som lekte doktor i Desperate Living, jobbade med Cry-Baby och sedermera gifte sig med Lords. Så är det i John Waters värld, allting hänger ihop. De stora namnen kanske är olika från film till film, men en liten kärngrupp kvarstår även om Waters de senaste tio åren konstaterat att gruppen blir mindre för varje film de gör.

 

I Hairspray skildrade John Waters 60-talets Baltimore. Två år senare skulle han göra Cry-Baby som utspelar sig under hans barndoms 50-tal i samma stad. Arbetarpojken Cry-Baby (Johnny Depp) blir kär i Allison som mest hänger med överklassen. Den farliga Cry-Baby lockar henne och kärlek uppstår. Det råder klasskrig mellan arbetarnas "Drapes" och överklassens "Squares" och Cry-Baby arresteras efter ett gängbråk. Allison måste välja mellan Cry-Baby och den rike, men sliskige, Baldwin. Efter framgångarna med Hairspray fick John Waters möjlighet att göra sin första riktiga Hollywoodfilm. Han påstår själv att Cry-Baby är den enda av hans filmer som han egentligen tjänat pengar…

Review Overview

Betyg

40

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.