Critters attack!

Om nu någon har missat det – åttiotalet är inne igen. Jag som är så pass gammal så jag kommer ihåg hela åttiotalet och tillbringade mina tonår i det, med bland annat en VHS-spelare och nyvaknat filmintresse som höjdpunkter, kan både njuta av nostalgin och rysa åt pastellfärgerna. En sak jag inte trodde jag skulle få återse var Critters. En filmserie som påbörjades faktiskt nästan samtidigt som Gremlins och är på något sätt vad Gamera är till Godzilla – ett försök att göra en roligare och mer actionfylld kopia men inte riktigt lyckas. Critters har dock haft ett visst fan-följe genom åren och någon blev säkert glad när det annonserades att det skulle komma en ny Critters-film.

Man skulle kunna kalla Critters Attack! för en reboot. Väldigt få referenser finns till de tidigare filmerna (kanske om man är expert) mer än att någon refererar till 1984, bilarna har kassettbandspelare och att Dee Wallace som spelade i originalfilmerna här spelar en tant som också är intergalaktisk bountyhunter. Critters är alltså små utomjordingar som ser ut som håriga bollar med huggtänder. De landar i en liten småstad, och en grupp med ungdomar med barnvakten Drea (Tashiana Washington) i ledningen fattar tidigt vad som är på gång och får både kämpa för att överleva och för att slå tilbaka mot hårbollarna.

Förutom att det ovanstående kan vara en av de mest klichéfyllda meningarna jag någonsin skrivit, så hade det kunnat fungera så långt. På ytan en härligt corny och traditionell 80-talspastisch som hade kunnat bli rolig. Ni har redan listat ut att det inte blev så. Problemen är flera: kabelkanalen SyFY köpte upp rättigheterna till Critters-filmerna (fyra stycken) och därmed också rättigheterna att göra nya. Det är anledningen till att Critters: Attack! alltid har det lilla tillägget (TV) efter sig i listningarna. Det innebär att allt det där som gör en bra b-action/skräckis rolig är borttaget. Vi får inget fumligt tonårssex där vi kan skrika ”de dör först”, inga påhittiga sätt som människor eller monster tas av daga på, och trots att det finns många blodiga scener med småmonster som käkar på människor, så är det väldigt lite våld. Vi får inte ens lite humor. . Allt är bara tråkigt och förutsägbart. Till och med tonårsfilms-klyschan med två tjejer som först är kompisar, sen bittra dödsfiender görs tråkig – de blir ju kompisar direkt igen. Men då har man ändå för länge sedan tappat intresset.

Att den är inspelad direkt för en kabelkanal innebär förstås också att budgeten måste ha varit noll. Sånt kan också vara kul för b-filmsfans, men det resulterar egentligen bara i att allt ser ut att….vara gjort för TV. Själva monstren (som görs med modeller och animatronics, inget CGI finns med, vilket ändå är ett plus) ser ut som något som gjorts i slöjden, men det störde mig faktiskt minst av allt, det är man nog förberedd på i det här fallet. Effekterna kan vara det bästa med filmen, och då är de ändå inte så mycket att skriva hem om. Det jag funderade mest på var varför tonåringarna alla är liiiite för gamla för sina roller. De som ska låtsas vara tolv ser ut att vara nitton och Tashiana Washington som ska vara 20 är egentligen 25. Vad händer dessutom egentligen med Washingtons midjekorta t-shirt som hon har hela filmen? Blir den inte lite kortare hela tiden? Ni märker att jag började tänka på fel saker efter ett tag. Jag tror inte ens de mest inbitna Critters-fansen blev glada över den här, och de ser knappast fram emot uppföljarna.

Utgåvan: Blu-Ray från WB med så bra bild och ljud som det kan bli efter förutsättningarna. Innehåller några dokumentärer om hur den HÄR filmen gjordes, vilket måste vara helt ointressant. Väldigt lite om Critters-serien, förutom att Dee Wallace intervjuas här och där.

Om nu någon har missat det - åttiotalet är inne igen. Jag som är så pass gammal så jag kommer ihåg hela åttiotalet och tillbringade mina tonår i det, med bland annat en VHS-spelare och nyvaknat filmintresse som höjdpunkter, kan både njuta av nostalgin och rysa åt pastellfärgerna. En sak jag inte trodde jag skulle få återse var Critters. En filmserie som påbörjades faktiskt nästan samtidigt som Gremlins och är på något sätt vad Gamera är till Godzilla - ett försök att göra en roligare och mer actionfylld kopia men inte riktigt lyckas. Critters har dock haft ett visst fan-följe…

Review Overview

Film
Utgåva

Summary : Begår B-filmens största synd och är mest bara tråkig.

18

About Henrik Bärzén

Tittar på både gammal och ny film, men nördar ner mig och skriver helst om sånt som har lite damm på fodralet. Sci-fi från femtiotalet, skräck från trettiotalet, film noir från fyrtiotalet, politisk thriller från sjuttiotalet och monsterfilm från när-som-helst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.