Colette

Det är faktiskt väldigt mycket i Colette som direkt får mig att tänka på filmen Big Eyes av Tim Burton. Båda är biografiska filmer om män som tog äran för sina fruars arbete. I Big Eyes rörde det sig om tavlor och i Colette handlar det om en serie böcker med en karaktär som författaren kallar Claudine. Både Claudine och och konstnärinnan Margaret Keanes storögda barn blev omåttligt populära och pengarna dessa drog in hamnade mestadels i de odugliga makarnas fickor med stora hål i. Men vad är det då som skiljer dessa två filmer åt?

För det första tycker jag till 100% att Keira Knightleys karaktär, Gabrielle Colette, är betydligt mer intressant. Både hon och Amy Adams, som spelar Margaret Keane är förstås baserade på verkliga personer så det är egentligen knasigt att betygsätta dessa rollfigurer, men som film och berättelse dras jag alltså mer till Colette. Hon bygger upp en stark karaktär och hon är dessutom otroligt öppensinnad för sin tid, både i sin relation till sin man och sina vänner. Margaret Keane är mer rädd och osäker, vilket är fullt förståeligt, men därmed tänder hennes roll ingen gnista i mig på samma sätt. 

Vad gäller dessa kvinnors skurkaktiga män så faller mitt val dock på Big Eyes. Christoph Waltz är en fulländad skådespelare och hans tolkning av Walter Keane är både en varmt karismatisk och fullkomligt vriden sådan. Jag kan verkligen känna vibrationerna av det onda som bubblar under ytan av hans inbjudande ögon och leende. Waltz är tveklöst en ulv i fårakläder medans Colettes make, Willy, mest känns jäkligt självisk. Dominic West, som Willy, är inte i närheten av att vara lika färgstark. Han ska ha haft många affärspartners och ett stort socialt nät, men jag tycker att hans nedtonade agerande inte talar för detta. West som Willy är inte ett tillräckligt stort svart hål för att kunna svälja en person som Colettes växande självständighet. Att han höjer rösten då och då får mig mest att höja på ögonbrynen, men det höjer inte min puls

Av dessa två filmer, som helhet, så skulle jag nog säga att jag föredrar Big Eyes. Delvis för att filmen förmedlade en otroligt stark känsla av det hjärta, den tid och energi som Margaret lade på sina konstverk. Hennes smärta blir min smärta. Colette spenderade också en god bit tid på att, för hand, skriva fyra böcker, men detta framgår inte alls lika tydligt. Det leder till att jag inte kan känna det lidande på samma sätt som Colette måste ha känt när maken Willy tar över hennes verk som sina egna. Den fokuserar hellre på annat vilket inte är dåligt, men mister lite av poängen med varför just Colettes berättelse förtjänar uppmärksamhet.

Det är faktiskt väldigt mycket i Colette som direkt får mig att tänka på filmen Big Eyes av Tim Burton. Båda är biografiska filmer om män som tog äran för sina fruars arbete. I Big Eyes rörde det sig om tavlor och i Colette handlar det om en serie böcker med en karaktär som författaren kallar Claudine. Både Claudine och och konstnärinnan Margaret Keanes storögda barn blev omåttligt populära och pengarna dessa drog in hamnade mestadels i de odugliga makarnas fickor med stora hål i. Men vad är det då som skiljer dessa två filmer åt? För det första tycker…

Review Overview

Betyg

50

About Nathalie Leth

Nathalie Leth
Även om inget tycks kunna rubba hennes favoritfilm Definitely, Maybe från första platsen så är jakten ständigt igång efter nya filmupplevelser. Varesig det rör sig om en prasslig chipspåse och häftig thriller eller tio kilo choklad med det senaste romantiska dramat så kan man räkna med att Nathalie redan är på plats. Om filmen dessutom är gjord av Denis Villeneuve eller har Jake Gyllenhaal i någon av rollerna så finns det inget väder som stoppar henne från att se detta på bioduken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com