Cloud Atlas

En amerikansk kritiker sa att Cloud Atlas inte är årets bästa film, men väl årets mesta film. Jag är benägen att hålla med.

Cloud Atlas, Jim Sturgess

1849 besöker Jim Sturgess en stillahavsö där Hugh Grant driver en plantage. På väg hem till San Fransisco blir han sjuk och får hjälp av läkaren Tom Hanks. Slaven David Gyasi, som smugit med på skeppet, upptäcker dock snart att läkaren inte alls försöker göra den förmögna advokaten frisk.

Cloud Atlas, Jim Broadbent, Ben Whishaw

1936 lämnar Ben Whishaw sin älskare James D’Arcy för att inspirera och låta sig inspireras av den inte pensionerade kompositören Jim Broadbent. I hemlighet ligger ynglingen med dennes betydligt yngre fru Halle Berry och skriver sitt eget epos – ”Cloud Atlas Sextet”. När Jim får höra Bens verk vill han ta åt sig äran för det och hotar med att förstöra Whishaws karriär redan innan den börjat.

Cloud Atlas, Halle Berry

1973 fastnar journalisten Halle Berry i en hiss med en äldre version av James D’Arcys karaktär från 1936. Efter att ha fått förtroende för, och frågat Berry om hon är villig att riskera livet för en story, hinner han överlämna några dokument till henne just innan han skjuts till döds av Hugo Weaving. Dokumenten leder henne till Hugh Grant kärnkraftsentreprenör, och dennes huvudingenjör Tom Hanks som efter att han blir blixtförälskad i Berry avslöjar en livsfarlig konspiration.

Cloud Atlas, Jim Broadbent

2012 hamnar publicisten Jim Broadbent i trubbel när Tom Hanks vill ha betalt för sin succébok via sina hejdukar då han själv sitter inne. Jim frågar sin bror Hugh Grant om hjälp men han lurar honom istället att skriva in sig på ett ålderdomshem, där den elaka sköterskan Hugo Weaving härjar.

Cloud Atlas, Doona Bae, Jim Sturgess

2144 skapas ”fabrikanter”, konstgjorda människor, som slavar. Doona Bae är en fabrikant som skapats för att arbeta på Hugh Grants snabbmatsrestaurang. När hon börjar tänka för sig själv, och hamnar i trubbel för detta, dyker Jim Sturgess upp och räddar henne till världen utanför restaurangen – närmare bestämt Neo Seoul i framtidens Korea. Tillsammans startar de en revolution som kommer ge Bae en gudomlig status för framtiden.

Cloud Atlas, Tom Hanks, Halle Berry

2321 har jorden startat om efter den stora katastrofen, och Tom Hanks är en getherde i en väldigt primitiv värld. Det stora hotet består av Hugh Grants kannibalstam. Från det som finns kvar av en mer sofistikerad värld kommer Halle Berry som ber Hanks att ta henne till en del av ön han inte vågat besöka. När han tar henne närmare platsen som leder till mänsklighetens framtid, intensifieras hans visioner av en Hugo Weaving-Leprechaun.

Cloud Atlas bygger på David Mitchells roman från 2004 som jag, liksom de flesta böcker, aldrig har varit i närheten av. Som jag har förstått det berättas de sex berättelserna efter varandra i den, med en sammankoppling först på slutet, istället för den ständiga klippningen mellan historierna som här i filmen. Medan kopplingen mellan de olika historierna ofta är väldigt vag, är växlingen mellan dem betydligt starkare. För att vi snabbt ska finna oss i historierna och inte tappa bort oss, får alla först en rejäl introduktion i tur och ordning, sedan hoppar vi mer slumpmässigt runt efter vad som passar filmens rytm. När det börjar närma sig action i en tid, gör det ofta det även i den andra tiden som är fokus just då. Detta påminner mycket om Inception och är väldigt skickligt gjort. Samma sak när det gäller spänningsmoment, man klipper aldrig ifrån spänningen och sen in i den igen, utan då får historier som inte är spännande just då vänta. Här hjälper det även att skådespelarna spelar flera roller. Det blir en smidigare övergång mellan 1970-tal och 2320-tal när Halle Berry smyger runt just då i båda tidsåldrarna. Ofta har filmskaparna även trotsat lusten att göra coola övergångar mellan denna typ av scener, vilket är ett mycket moget och vettigt beslut.

Filmskaparna är Tom Tykwer som gjorde Spring Lola och syskonen Wachowski som gjorde The Matrix. Även om bägge parter har gjort sämre filmer sen dess är det klart att ett sådant samarbete skapar vissa förväntningar. Wachowski har gjort äventyrsfilm av 1849, science fiction av 2144 och en postapokalyptisk action av 2321. Tykwer har gjort drama av 1936, thriller av 1973 och komedi av 2012. Medan Wachowskis episoder är genomgående hyfsade, har Tykwer lyckats mycket bra med 1973 och mycket dåligt med 2012. Halle Berry är sevärd i en spännande och snygg thriller med lite av samma stuk som Tykwers underskattade The International. I hans komedi är tyvärr Tom Hanks korta inhopp det enda roliga i en tramsig historia som skär sig rejält med övriga Cloud Atlas.

Cloud Atlas, Hugh Grant

Tramsig blir ofta även sminkning/effekter för att transformera skådespelarna. Visst fungerar det ibland, Jim Sturgess fru i 1849 misstänkte jag bara var asiatiska Doona Bae innan jag fick det bekräftat i de tidlösa eftertexterna. Att köpa Sturgess som asiat i 2144 är betydligt svårare. Om hans far var kaukasisk och hans mor hade en ärftlig ögonsjukdom hade det varit rimligare. James D’Arcy (Hitchcock) har samma problem i samma tid, han ser ut lite som om Abe Sapien i Hellboy skulle klä ut sig till människa. Det är lite kul att se rutinerade rävar som Tom Hanks och Hugh Grant i en mängd olika rimliga och orimliga skepnader – men inte så givande jag trodde att det skulle vara. Skådespelarmässigt så är det Ben Whishaw i 1936 och Halle Berry i 1973 som gör sig bäst, två karaktärerna jag gärna skulle se i varsin egen film av Tykwer. När det gäller Wachowski så vet jag inte om jag vill se någon film alls av de mer efter Speed Racer och nu detta. De återupprepar bara vad man sett 100 gånger innan, visserligen med några uppfinningsrika detaljer, men det gör ingen film och inte ens – som i detta fall – en episod.

Jag gissar att Cloud Atlas inte passar i klyschan ”boken är alltid bättre än filmen” utan snarare ”filmen är bättre med boken”. Kopplingarna mellan historierna är för lösa och filmen är inte tillräckligt bra för att jag ska vilja se om den för att hitta dem. Att mixa historierna och återanvända skådespelarna var inte tillräckligt, utan större ingrepp skulle behövts för att göra Cloud Atlas riktigt filmbar. Förutom Tykwers fina thriller finns det häftiga ögonblick i Wachowskis framtidsepisoder som gör filmen värd att se, men detta är inte den bioupplevelse den borde vara.

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

2 comments

  1. Jag blir sugen att INTE hålla med dig. Ska se den och återkomma 🙂

  2. Så olika som vi brukar tycka har du nog en potentiell favoritfilm, så se den du Mikael!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com