Cirque du Soleil: Worlds Away

Jag minns med rysningar min första och enda cirkusdejt. Hela eftermiddagen hade varit hur mysig som helst, men när hästskötaren kom in och piskade sina djur såg jag i flickans ansikte att kvällen var över. Visst förbannade jag mig många gånger att jag inte valde bio istället. Idag hade jag inte ens behövt välja.

Cirque du Soleil: Worlds Away 1

I den mån man kan säga att en cirkusföreställning har en handling, kan man påstå att Cirque du Soleil: Worlds Away inte har särskilt mycket mer av den varan. Vi får se Mia besöka en tidlös cirkus, vi får se trapetsartisten falla rakt genom manegen istället för mot en säker död, och vi får se Mia följa efter. Vad som följer är höjdpunkter ur Cirque du Soleis Las Vegas-föreställningar och att kalla det en film är nästan att hårdra det. Möjligtvis påminner den lite om Anna Karenina eller Team America: World Police i hur den inte är rädd att visa strålkastare, kulisser och livlinor. Men det är samtidigt ganska långt ifrån en filmad scenshow, då kamerorna följer med på ställen där de skulle störa en livepublik. Då James Cameron är med som producent förstår ni även att den är filmad i 3D.

Cirque du Soleil: Worlds Away 2

På ett sätt är det svårt att förstå hur denna film kunnat hålla så låg profil. Det är den första riktiga filmen från en cirkus-grupp som gjort succé världen över sedan grundandet 1984, dessutom med ett stort namn i producentledet i och med tidigare nämnda Cameron, och med Shrek-regissören Andrew Adamson i tygstolen. Men samtidigt fungerar det inte riktigt som en film. Det är mer som en OS-invigning eller att åka Sagoslottet på Liseberg i 80 minuter, och det är svårt att hålla intresset uppe. Att riskmomentet försvinner tar udden av cirkus liksom det gör de där helgerna när förra årets Cirkus Scott fyller ut tablån.

Cirque du Soleil: Worlds Away 3

Cirque du Soleil: Worlds Away är som bäst när den utnyttjar det den kan för att skilja sig från traditionell cirkus. Vi känner alla igen det jättelika hamsterhjulet medan en lika stor spikbräda var en rolig nyhet för mig. På ett annat plan är det lika spektakulärt med ett soundtrack fyllt med Beatles, då det är något som är få filmer förunnat. Sedan undrar jag varför vanliga cirkusartister ser ut som att de delar på kläderna som inte platsade på ABBA The Museum, när Cirque du Soleil ser så fräcka ut. Jag gillar särskilt mimaren som ”leder” Mia genom filmen. Kaninhuvudet, med inledningen i tanke glädjande nog det närmaste djur som förekommer, är också en av alla snygga detaljer som gör en medelmåttig film till en lysande akvariedvd.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.