Chronicle

Chronicle är en film som flög under radarn och inte lämnade mycket intryck när den första trailern kom. Faktum är att rätt så få människor pratade om filmen, vilket är synd då detta är en av de där unika filmer som kommer allt för sällan idag.

Andrew är en tyst, mobbad kille som går sista året på high school. Hans mamma är döende i cancer och hans pappa super för att dämpa sorgen. Med en nyinköpt kamera bestämmer han sig för att dokumentera allt. Hans enda vän är hans kusin Mike. En sen kväll beger sig Andrew, Mike och skolans populäraste kille, Steve, iväg från en fest till ett hål i skogen som de hört talas om. Väl där händer en mängd märkliga saker och de vaknar dagen efter med huvudvärk men upptäcker snart att de har fått olika krafter. Men med krafter kommer ansvar, något som tre killar i tonåren inte är särskilt bra på och snart börjar saker och ting gå fel, väldigt fel.

Chronicle kan bäst beskrivas som The Blair Witch Project, Spider-Man, Carrie och The Breakfast Club i en skön blandning. Bakom filmen står Max Landis (son till John Landis) och Josh Trank, två killar som gjort en del småprojekt innan men här fått förtroendet att göra en långfilm. Och film det blev! Tänk er en klassisk superhjältefilm, där vi får träffa hjälten och se hur han får sina krafter. Fast denna gång är hjälten mer än karaktär i en John Hughes film med alla tankar och problem som tonåringar oftast har. Lägg till en inte helt mentalt stabil person som blivit mobbad större delen av sin skoltid och att nästan allt är filmat genom en videokamera som han ständigt bär med sig. Då har du Chronicle och inser snabbt att detta inte är en av dessa en på dussinet skräck/sf-filmer som kommer varje år och glöms bort lika fort. Nej detta är något annorlunda. Detta är en intelligent film där vi redan från början kan ana var filmen kommer att sluta men resan dit är värt det hela. Kanske just därför att filmens karaktärer lånar så mycket från Hughes och känns äkta och konkreta. Det finns inte en karaktär i denna film som inte är verklig. Filmens styrka är denna verklighetskänsla och att allt dokumenterats genom kameror.

Detta sker på ett mycket snygg sätt, Andrew lär sig nämligen kontrollera kamera med tankekraft och den kan flyga omkring och följa efter honom. Ibland får vi se saker och ting från någon annans kamera, som en tjej som gör en videoblogg eller kameran i en polisbil. Riktigt bra genomfört och hela tiden finns det en logisk anledning till att det finns en kamera där. Allt eftersom Andrews mamma blir sämre och hans mentala tillstånd blir sämre går filmen över mer och mer till en rysare med klara drag av Carrie. Vi ser drag av detta redan i början av filmen, men lite som ett se ett ånglok få upp fart, går saker och ting sedan bara fortare och fortare innan det explosiva slutet. Ett slut som mycket väl lyckats med vad det vill. Det har varit en rätt vild resa innan men de sista tio minuterna i filmen tar med råge udden av allt vi sett innan och det är nästan så man sitter med andan i halsen när vi ser Andrew och Mike få total kontroll på sina krafter.

Regissören Josh Trank har nämt Akira, Carrie och The Fury som tre inspirationskällor till filmen och jag kan se dem alla här. Idag när superhjältefilmer är ”big business” och allt är skräddarsytt för att passa gammal som ung är det uppfräschande att se en film som Chronicle. En film som vågar stå på sina egna ben och gör något bra av det hela också.

Vad det gäller utgåvan är jag nöjd med bild och ljud. Bilden ser riktigt bra ut, även om den skall vara inspelad med en vanlig videokamera. Inte perfekt men det kanske är ett medvetet val också. Detta är inte en film som skall ha perfekt bild, det förtar illusionen. Men bra detaljnivå och färger rakt igenom hela filmen. Ljudet är också bra men samma sak här, bra men inte perfekt. Faktum är att ljudmixen är ganska lugn för att braka loss på allvar först i slutet på filmen, men det är ett dynamisk spår som använder alla högtalare på ett bra sätt. Extramaterialet är väldigt klent, en bortklippt scen, lite tester som gjordes innan inspelning, samt filmens trailer.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

One comment

  1. Helt suverän och annorlunda superhjälte film..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.