Chernobyl

Tjernobylkatastrofen inträffade natten till lördagen den 26 april 1986 när reaktor fyra i utkanten av staden Prypjat exploderade och radioaktiva partiklar spreds över stora delar av Europa. En av historiens allra värsta mänskligt orsakade katastrofer blev ett faktum. Hur kunde det ske? HBO:s dramatiska miniserie som hyllats in i ändligheten finns nu att köpa på bluray.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är CHER_101_062618_LD_00036-1024x684.jpg

Jag var blott sex år gammal när det hände och hade inte ens börjat grundskolan, men minns oron över det som inträffat samt efterspelet som följde. Radioaktiviteten märktes först på Forsmarks kärnkraftverk här i Sverige och det tog ett tag innan Sovjet avslöjade att det var radioaktivitet från Tjernobyl.

Miniserien Chernobyl (som har tidigare recenserats här på Filmfenix) är regisserad av svenske Johan Renck (musikexporten Stakka Bo från 90-talet!), och fokuserar dels på själva katastrofen, men också om det mödosamma arbetet för att städa upp efter den, samt om de hårresande uppoffringar som gjordes. Den välmenande forskaren Valery Lergasov (en fantastisk prestation av Jared Harris) kämpar i motvind där en fruktansvärd statsapparat präglat av maktfullkomlighet och desinformation blockerar hans väg. Han tvingas motvilligt samarbeta med Boris Shcherbina (Stellan Skarsgård), en burdus politisk höjdare som inledningsvis avskriver olyckan som falsarier och överdrift, men stegvis greppar allvaret.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är CHER_102_051518_LD_00101-1024x684.jpg

Nu har över 30 år passerat efter katastrofen, och vid detta laget känner man till skräckhistorierna om vanligt folk i ett närliggande bostadsområde som betraktade det radioaktiva skenet från avstånd helt ovetande om att det var fullständigt livsfarligt och om brandmännen, som helt oskyddade gav sig in i det övertända kärnkraftverket för att släcka, vad de trodde, en vanlig brand. Det är en ruggig känsla att betrakta det som vi redan vet att de går en säker död till mötes även om det sker i en spelfilm, eller som i detta fallet, i en miniserie.

Faktum är att Chernobyl är otroligt bra rakt igenom. De brutalt välregisserade avsnitten är nattsvart så det föreslår ångesten sipprar sig in under huden likt strålning och stundtals spänner den genom hela bröstet. Bilderna av de människor som tvingades in på en livsfarlig väg rakt mot ett hot de varken ser eller ens förstår och som också sedan bokstavligen trasades sönder på mest fruktansvärda av sätt är svåra att skaka sig av. I stället för de vanliga tröstande orden säger läkaren till den döendes hustru: ”Ni får inte vara i närheten av honom. Ni får inte röra honom. Han är inte er älskade längre utan ett farligt objekt.” Sovjetunionens inställning? De fick (lite) pengar, sprit och en klapp på axeln.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är CHER_101_071918_LD_00281-1024x684.jpg

Katastrofen var grym mot människan. Men än mer synd är det ändå om naturen. Människan räddade bara sig själv och övergav allt det andra. Sedan skickade de efter soldater eller jägare och sköt djuren. Hundarna och katterna kom gladeligen springande när de hörde människoröster. Oskyldiga vilda djur och fåglar de föll döda ned utan ett ljud, vilket är ännu otäckare.

Även om själva Tjernobylkatastrofen är historiskt känd, så inser jag att jag egentligen inte vet så många detaljer om vad som faktiskt hände, vilket gör också serien till en spännande thriller utöver den känslomässiga smocka den också är. Den är fortfarande oerhörd stark att uppleva nu när jag ser den för andra gången.

Det är faktiskt svårt att hitta svagheter eller brister någonstans i det solida verk som Renck och manusförfattaren Craig Mazin skapat tillsammans med övriga inblandade. Skådespelarna levererar i världsklass. Serien är effektivt berättad med väl valda tillbakablickar för att veckla ut historien som känns angelägen, djärv och gjuten.

Bildspråket är lika delar snyggt som betraktande otäckt, och musiken undviker sentimentala stråkar (tack för det!) och väljer istället ett suggestivt, nedtonat och skrämmande ambient-ljudspår av den isländska kompositören Hildur Guðnadóttir (som för övrigt även gjort musiken i bioaktuella Joker). Kvalitet hela vägen med andra ord.

Blurayutgåvan bjuder på fin ljud och bild, men knappt något extramaterial alls värd namnet. Tyvärr verkar HBO gett upp att producera kvalitativt sådant överhuvudtaget nuförtiden till sina bluraysläpp. Vi får en intervju-vinjett med varje avsnitt som stressas igenom på en minut eller två. Det är nästan parodiskt, för att tala klarspråk.

Som vanligt i dessa sammanhang har Chernobyl blossat upp till viss debatt. Den har dels anklagats för att vara ensidig i kärnkraftsdebatten, men också för att göra fiktion av änkan Ljudmila Ignatenkos tragedi (vars make var en av brandmännen som arbetade med att släcka elden under olycksnatten). I Ryssland skapade den föga förvånande starka reaktioner på båda sidor. Själv anser jag att serien knappt handlar om kärnkraftens vara eller icke vara, utan om vilket rejält haveri Sovjetsystemet var, och om vilka fruktansvärda konsekvenser det fick.

33 år tog det innan vi fick en kvalitativ, dramatisk skildring av Tjernobylkatastrofen. Idag är atomelden begravd, under en stor, ful pyramid. En symbol för mänskligt misslyckande. Försök bara för ett ögonblick att föreställa hur det skulle ha sett ut om de andra tre reaktorerna hade exploderat.

Serien Chernobyl, är i mina ögon ett viktigt stycke samtidshistoria som man bör se.

Tjernobylkatastrofen inträffade natten till lördagen den 26 april 1986 när reaktor fyra i utkanten av staden Prypjat exploderade och radioaktiva partiklar spreds över stora delar av Europa. En av historiens allra värsta mänskligt orsakade katastrofer blev ett faktum. Hur kunde det ske? HBO:s dramatiska miniserie som hyllats in i ändligheten finns nu att köpa på bluray. Jag var blott sex år gammal när det hände och hade inte ens börjat grundskolan, men minns oron över det som inträffat samt efterspelet som följde. Radioaktiviteten märktes först på Forsmarks kärnkraftverk här i Sverige och det tog ett tag innan Sovjet avslöjade att…

Review Overview

Betyg

90

About Claes Lindman

Claes Lindman
En film- och musikentusiast som strävar efter att vara så kreativ som möjligt. Gillar många filmskapare men kanske i synnerhet Stanley Kubrick, Robert Bresson och Aki Kaurismäki. Väljer vilken dag som helst Jan Svankmajers animationer framför allt tänkbar form av CGI. Är vidare helgalen i Twin Peaks och har en soft spot för skräckfilm i största allmänhet. Bästa filmskurken? Clarence Boddicker i Paul Verhoevens Robocop.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.