Centurion

02Bortsett från Gladiator har romarriket snart varit dött i nära nog 50 år på film. Åtminstone för den riktigt stora publiken. Inte heller blev det direkt någon ny våg efter Maximus äventyr vid millennieskiftet. Kan en förhållandevis liten actionfilm från England vara det som gör svärd och sandaler hett igen?

Neil Marshall är en av de mest kompetenta och intressanta regissörer som dykt upp under 2000-talet. Efter skitbra Dog Soldiers och mästerliga The Descent följde han upp med den mindre lyckade, men samtidigt oförtjänt utskällda Doomsday. En ganska bra start på karriären och Marshall har även valt att stanna kvar i England för att göra film, istället för att söka lyckan på andra sidan pölen. Jag gissar att han har något friare händer i hemlandet och kan där göra de filmer han faktiskt vill göra, även om de på papperet kanske inte är en producents våta dröm. Centurion ligger helt i linje med det.

01Romariket expanderar över hela Europa, men stöter på patrull i de allra nordligaste delarna av det som sedermera kom att kallas för England, där folket som kallas pikterna tvingar fram ett mångårigt dödläge. Efter ännu ett misslyckat anfall där en legion romare mer eller mindre utplånas, befinner sig Quintus Dias, som just rymt ur pikternas fångenskap, helt plötsligt i rollen som ledare för en grupp härjade soldater han nyss mött. Vad värre är befinner de sig långt bakom fiendens linjer.

De inledande 20 minuterna, innan det stora bakhållet där gruppen romare vi sedan får följa, skapas, håller ett nästan löjligt högt tempo. Presentation av bakgrunden, en blixtrande attack på ett fort, lite fylleslagsmål i romarnas egna led, transportscener och ytterligare ett par sekvenser skenar fram besinningslöst. Tyvärr känns det bara stressigt och även lite överflödigt med tanke på att det är mycket av informationen som presenteras som kanske inte riktigt behövs. Åtminstone inte om den ska snabbspolas. Doomsday kändes bitvis lite saggig och var egentligen för lång. Här är problemet snarare det omvända, i alla fall till en början.

10När filmen sedan hittar sin form och ett mer lämpligt tempo, som dock fortfarande är allt annat än lågt, blir det riktigt bra. Gruppdynamiken är, som alltid i Marshalls filmer, enkel men snuskigt effektiv. Skådespelarna fungerar bra tillsammans och gör ett bra jobb springandes fram genom skogen eller över de bergiga vidderna. Det är egentligen helt otroligt hur stor del av filmen som består av huvudpersonerna i full sprint, med en storslagen kameravinkel svepandes över dem, men det ger en schysst episk känsla. Även actionsekvenserna är skickligt genomförda och det uppenbart CGI-konstruerade blodet fungerar trots allt. Våldet är ganska rått, men på ett underhållande och rappt vis, snarare än sadistiskt.

Filmens skurkar, pikterna, som uppenbarligen är de som egentligen har regissörens sympatier är precis lagom elaka. Deras spårare och superkrigare Etain (Olga Kurylenko) kommer säkert gå en och annan, som har svårt att acceptera en kvinna som med lätthet spöar män, på nerverna. Jag tyckte hon var cool, även om det blev lite väl mycket stirrande och putande med läpparna kanske. En film av den här typen behöver en färgstark antagonist och det är hon verkligen!

08

I Marshalls värld pratar romarna engelska och de ociviliserade nordmännen i norra Britannien någon form av rotvälska med spår av bland annat svenska, något som nästan kan bli förvirrande ibland. Däremot gillar jag verkligen hur man undvikit att göra engelskan högtravande för att låta mer klassisk, utan håller den relativt modern vilket ger utrymme för repliker som ”Put the fucking knife down”, vilket låter coolt när det kommer ur munnen på en centurion.

Inte utan brister, men samtidigt en fartfylld och underhållande actionfilm i en någorlunda unik miljö, med romare i norra England. Ärligt talat kommer jag förmodligen att se Centurion ännu en gång innan jag ser om Gladiator. Hade det inte varit för den inledande forceringen och en extremt onödig voice over, hade betyget nog blivit ett snäpp högre, men då ska ni även ha i åtanke att jag är en Neil Marshall-fan boy.

 

Bortsett från Gladiator har romarriket snart varit dött i nära nog 50 år på film. Åtminstone för den riktigt stora publiken. Inte heller blev det direkt någon ny våg efter Maximus äventyr vid millennieskiftet. Kan en förhållandevis liten actionfilm från England vara det som gör svärd och sandaler hett igen? Neil Marshall är en av de mest kompetenta och intressanta regissörer som dykt upp under 2000-talet. Efter skitbra Dog Soldiers och mästerliga The Descent följde han upp med den mindre lyckade, men samtidigt oförtjänt utskällda Doomsday. En ganska bra start på karriären och Marshall har även valt att stanna kvar…

Review Overview

Betyg

60

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.