Central Intelligence

De sista tio åren har Kevin Hart vuxit fram som en kille som kan bära en komedi. Han är rolig och rapp i käften samt har bra komisk tajming. Ingen av hans filmer har varit klockrena komedier men de har fungerat. Frågan är hur bra Central Intelligence håller ihop.

För tjugo år sedan var Calvin Joyner skolans stora stjärna, han var kapten i fotbollslaget och framröstad som mest trolig att lyckas. Nu är han revisor ett stort bolag och får se yngre förmågor gå om honom i karriär. Han är bitter och äktenskapet med sin flickvän sedan gymnasiet knackar i fogarna. Men en dag så får han en vänskapsförfrågan på Facebook från en Bob Stone. Det visar sig vara Robbie Wheirdicht skolans mest mobbade kille. Numera är han en extremt välbyggd och arbetar för CIA. Snart är Calvin indragen i en konspiration som hotar hela landets säkerhet. Men kan han lita på Bob?

Central Intelligence är en film som hänger väl mycket på personkemi. Om det inte fungerar mellan de två huvudpersonerna blir det aldrig roligt och kan snabbt bli plågsamt att titta på. Som tur var har Dwayne Johnson och Kevin Hart väldigt bra tajming. Det beror mycket på att Johnson karriär lever i en drömvärld där han har idoliserat Harts karaktär under 20 år och kan inte se något fel i honom medan Hart är bitter över att livet inte alls blev det han hade hoppats på. Deras käbbel om Hart verkligen är med Johnson eller bara tvingas med för han inte har något val är underhållande att lyssna på. Annars fungerar Harts humor bäst när han bara improviserar, många scener är improvisation där Hart bara kör på och leverera flera underhållande repliker.

Tyvärr blir filmen inte mer än så. Handlingen är en blandad soppa av gammal skåpmat och fina idéer men dålig genomförande. Ett par bra bi-roller i form av Amy Ryan, Jason Bateman och Aaron Paul känns bortkastade. Framförallt Bateman som är lysande i de två scener han är med i och jag gärna hade sett mer av. Stora problemet är att komedier som fungerar har en handling som är intressant samtidigt som skämten sitter bra. Här får vi bra komisk tajming men en trött historia som jag slutade bry mig om innan ens filmen har kommit igång.

Komedier är alltid svårt, det är så många saker som kan gå fel och humor är verkligen en färskvara där saker kan kännas gammalt väldigt fort. Central Intelligence hade sina stunder helt klart och det är alltid underhållande att se Kevin Hart men som så ofta med hans är det enskilda scener som är roliga men helheten håller inte riktigt.

De sista tio åren har Kevin Hart vuxit fram som en kille som kan bära en komedi. Han är rolig och rapp i käften samt har bra komisk tajming. Ingen av hans filmer har varit klockrena komedier men de har fungerat. Frågan är hur bra Central Intelligence håller ihop. För tjugo år sedan var Calvin Joyner skolans stora stjärna, han var kapten i fotbollslaget och framröstad som mest trolig att lyckas. Nu är han revisor ett stort bolag och får se yngre förmågor gå om honom i karriär. Han är bitter och äktenskapet med sin flickvän sedan gymnasiet knackar i…

Review Overview

Betyg

50

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.