Caroline Ringskog Ferrada-Noli om att blanda fantasi och metafor i Amningsrummet

Vera (Alida Morberg) i Amningsrummet. FOTO: SVT

Lördag denna vecka har SVT:s nya dramaserie Amningsrummet efterlängtad premiär. Serien utgår från Stockholms innerstad där fyra väninnor och småbarnsföräldrar trots sitt välstånd präglas av inre sorg och tomhet. För regin står den erkända författaren, regissören och mediepersonligheten Caroline Ringskog Ferrada-Noli som bland annat driver podcasten En varg söker sin pod tillsammans med vapendragaren Liv Strömqvist. Caroline har tidigare regisserat humorserien Juicebaren som även den sändes på SVT.

Du har vädrat stor ångest på sociala medier över Amningsrummets premiär. Hur mår du nu några dagar innan den äger rum?

– Haha, jag mår ganska bra faktiskt. För några veckor sedan kände jag en stor ångest men det gör jag alltid med det jag producerar. Tanken att andra ska se och ha åsikter om vad jag har gjort är skrämmande. Om de skulle säga något elakt skulle det kännas som ett påhopp mot mig personligen. Det har inte direkt att göra med kritiker utan folk i största allmänhet. Nu har jag dock accepterat läget och jag är även väldigt nöjd med min serie, jag står för den.

Hur skulle du säga att du utvecklats som regissör från Juicebaren (2016) till Amningsrummet idag?

– Jag hoppas att folk är medvetna om att Juicebaren var en produktion som jag gjorde för barnkanalen. Den kom därför med flera kriterier varpå t.ex. huvudpersonen behövde vara max 17 år gammal. Amningsrummet blir därför min första vuxenserie och den uttrycker därför på ett helt annat sätt vad jag vill uttrycka, den är mycket närmare mig. Om jag hade fått göra om hela serien igen hade jag gjort den identisk.

Är Amningsrummet en självbiografisk serie?

– Nej, det är den fan inte. Jag har inte haft förlossningsdepression själv, tvärtom är serien mycket en blandning mellan fantasi och metafor. Jag fick en smärtdiagnos för två år sedan varpå jag kände en vilja att skriva om smärta för det är så diffust och abstrakt men förlossningsdepression fungerar som en metafor för det som jag tycker sammanfattar dess natur väl.

Hur påverkade smärtdiagnosen dig?

– Smärtan reste runt min kropp på ett diffust sätt som påverkade min vardag. Jag kunde inte göra det jag ville, jag kunde inte vara den mamma jag ville. Jag fick den när jag var gravid samtidigt som jag behövde ta hand om mitt första barn. Det var en skakande period då jag även var väldigt ensam. Amningsrummet fungerar som en fantastisk dagdröm om hur det skulle vara att möta någon som speglade mig och sa – jag gör precis som du, jag känner precis som du, för det hände i Amningsrummet men inte i verkligheten.

Alida Morberg (Vera), Liv Mjönes (Carro), Madeleine Martin (Jassi) och Louise Petrhoff (Theresa) i Amningsrummet. FOTO: SVT

Den handlar väldigt lite om att vara mamma och väldigt mycket om att vara människa

Serien utgår ju som du säger från ensamheten efter att föda barn men frågan om mammarollen tycks ändå vara sekundär?

– Ja, grejen är det att den handlar väldigt lite om att vara mamma och väldigt mycket om att vara människa. Jag ångrar lite att serien heter Amningsrummet för jag vill inte exkludera någon. Amningsrummet är till stor del en existentiell berättelse om människans levnadsvillkor som jag tänker att ungdomar också kommer att känna igen sig i. Enkelt skulle man kunna säga att den handlar om hur det är att vara som människa. Inte nödvändigtvis kvinna utan människa.

– En stor inspirationskälla i att finna seriens röst har varit Knausgård som i Min Kamp 2 skriver om när han var på babyrytmik i kulturhuset. Den scenen träffade mig starkt då den tydligt visar på den alienering som man kan utsättas för i rollen som vuxen. Alienering överlag fascinerar mig mycket och är något form av grundtema i Amningsrummet.

Amningsrummet – svensk dramaserie från 2020. FOTO: SVT

Från att jag var tolv år såg jag Annie Hall varje dag efter skolan

När vi kontaktade dig skrev du att du ”älskar filmnörderi”. Finns det några specifika regissörer som inspirerat dig mer än andra vid skapandet av Amningsrummet?

– Ja, det finns det. Ofrivilligt är jag väldigt inspirerad av Woody Allen. Jag är liksom uppvuxen och odlad på honom sen jag var liten. Från att jag var tolv år såg jag Annie Hall varje dag efter skolan, jag vet inte riktigt varför men vi hade den på VHS. Annie Hall och Ett rum med utsikt, de två såg jag varje dag. Ett rum med utsikt handlar ju om den aviga kvinnan och Annie Hall om neurotiska människor i storstäder. För mig föder det den perfekta eskapismen där det finns en spegling och ett grävande i psyket som jag känner en genklang med. Estetiskt och visuellt är jag även väldigt inspirerad av John Cassavetes. Hans sett att utforska ansikten och tempo tycker jag är väldigt intressant. Jag vet även att Bo Widerberg var väldigt inspirerad av Cassavetes var på jag är väldigt inspirerad av Widerberg så där finns det en slags rundgång. Francis Ford Coppolas sätt att trigga scener med kontraster är även något som jag har med mig. Hans förmåga att se till att det alltid händer något positivt innan något negativt inspirerar mig mycket hantverksmässigt, och även om Amningsrummet inte är någon actionfilm tror jag det är viktigt att göra en anspänning i varje scen trots att de endast består av dialog.

Din senaste roman Rich Boy kallades av Svenska dagbladet för ”Feelbad feminism”. Skulle du säga att du bygger vidare på det temat i Amningsrummet?

– Ganska mycket feel-bad är det ju, fast lågintensivt. Jag hatar konflikter och saker som är jobbiga, Amningsrummet är därför inte så konfliktfylld men visas ändå via ett mörkt raster. Jag skulle dock inte kalla Amningsrummet för speciellt feministisk. Snarare ger den kvinnor dåligt rykte då den fokuserar på de svaga kvinnorna istället för de starka.

Vill du förmedla något specifikt budskap med Amningsrummet?

– Nej, absolut inte. Den här serien är helt opolitisk. Jag är inte så intresserad över vad andra gör fel utan jag fokuserar mer på vad jag gör fel. Jag har svårt att se vad andra människor gör dåligt då jag själv är så uppmärksam på vad jag gör dåligt, och det är även där som jag hämtar min humor. Jag försöker se mig själv utifrån och placera mig i olika spännande situationer och sammanhang.

Alida Morberg och Morten Vang i Amningsrummet. FOTO: SVT

Humor är nästan aldrig roligt

Du sa i en annan intervju att Amningsrummet är om det komiska i livet och att livet i sig självt är väldigt roligt. Vad är det som är så komiskt med livet och hur syns det i Amningsrummet?

– Humor är nästan aldrig roligt. Jag tycker att om man bara är väldigt noga med att bevaka vad som händer i livet är det ofta mycket roligare än något man försöker göra roligt. Ta vad som helst liksom, att vara på en anställningsintervju, en dejt, ett samtal mellan ett gift par eller bara en interaktionen mellan människor, det kan vara roligt på riktigt. Jag ömmar så för livet och för människor när de är utlämnade och bara sig själva. Det vill jag skildra.

Amningsrummet utspelas ju i Stockholms innerstad bland till ytan väldigt priviligierade människor. Är det inte därför ganska priviligierade problem vi får ta del av i serien?

– Nej, jag upplever tvärtom en slags helande känsla i att depression är den samma för alla. Botten är den samma, mörkret är den samma. I frågan om hur folk hanterar depression tror jag dock det finns en klassaspekt där vi t.ex. har fria, rika, vita människor som hanterar sina problem mer med lyx än vad andra nog gör. Jag själv är priviligierad och då jag jobbar genom att gräva där jag står blev människorna i Amningsrummet även det. Jag är inte lika rik som dem i min serie, jag bor inte i innerstan men jag kan ändå föreställa hur det är att göra det. Det känns ärligare att berätta om det än att berätta om någon annan från ett utifrån perspektiv som jag försöker göra till ett offer. Det här var den ärligaste vägen jag kunde ta.

Amningsrummet har premiär Lördag 21.50 på SVT 1 eller SVT PLAY

About Svante Håkansson

Jag är en 16-årig kille från Sala med lätt besatthet för alla film-boxar signerade Artificial Eye eller Criterion. Mitt största nöje på fritiden är att springa mellan biografer när det är filmfestival och att försöka se så många oscarsnominerade filmer som bara går.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.