Candyman

När det kommer till skräck och romaner så är det ett namn som står ut för mig, Clive Barker. Hans böcker har oftast en helt annan dimension än många andra skräckförfattare. Han ser på vårt moderna samhälle och homogenisering som pågår. Han skriver om våra undertryckta rädslor och vår sexualitet. Han har oftast med fantasy i sina böcker och människor som gått bortom vår värld. När det gäller filmer på hans böcker har de oftast samma intressant dynamik. Framförallt Candyman.

Helen Lyle är forskare i sociologi i Chicago som studerar urbana myter framförallt den om Candyman. Myten säger att om du säger hans namn fem gånger i en spegel dyker han bakom dig och dödar dig med sin krok som sitter på höger arm. Det är framförallt i Cabrini–Green ett nedgånget ghetto i Chicago som denna myt florerar. Helen är övertygad om att detta används som ursäkt för att inte se det verkliga problemet, gängen som styr områden. Men efter att begett sig dit och sett med egna ögon börjar mer och mer oförklarliga händelser hända. Och när Helen blir anklagad för mord måste hon fundera på om Candyman är på riktig eller bara en del av hennes fantasi.

Candyman är en så fascinerande film för den är så olik många andra skräckfilmer. Där många gör en skräckfilm som en ursäkt att tjäna snabba pengar och skrämma folk med billiga effekter är Candyman en film som i grund och botten handlar om två saker, ras och klass. Den fattigdom som finns i Cabrini-Green är verklig och påtaglig. Regissören Bernad Rose spelade in filmen i området vilket ökar Candymans autenticitet. Du kan nästa ta på ångesten som finns här. Hit kommer Helen, en vit kvinna som ser Candyman bara som en urban myt som används som en dålig ursäkt av invånarna att inte ta tag i sina liv. Den resan hon går igenom under filmens gång är både skrämmande och fascinerande.

När hon frammanar Candyman för att bevisa att han inte existerar tar filmen mörk vändning och hela Helens liv ställs på ända. Rose sparar inte på krutet och filmen är visuellt riktigt snygg samtidigt som den går in i äkta skräckterritorium med uppslitna kroppar och blodet rinnandes. Men det finns också hela tiden den där balansen mellan den sociala kommentaren och den visuella skräcken. Det finns en filosofisk aspekt i filmen också. Är Candyman på riktigt för att folk i Cabrini-Green tror på honom? Är det tack vare deras tro som han manifesteras eller har han funnits där hela tiden, närd på människors rädsla.

Lägg till Tony Todds utmärkta rollinsats som Candyman, han är verkligen skrämmande när han dyker upp på duken. Virginia Madsen är en bra motpart till honom som Helen. Hon jobbar i en mansdominerad värld där hon vill inget mer än sätt dessa män på plats. Men i hennes försök att göra det går hon alldeles för långt. Mot henne spelar Xander Berkeley, lite underskattad som skådespelare, han är bra motvikt till Helen och allt hon står för.

Candyman är nog den bästa skräckfilmen som kom ut under 90-talet, en film med ett starkt politiskt budskap som lindas in en skräckhistoria. Många har nog inte sett den av just den anledningen. Men då har du missat en av de bästa filmerna från 90-talet.  

När det kommer till skräck och romaner så är det ett namn som står ut för mig, Clive Barker. Hans böcker har oftast en helt annan dimension än många andra skräckförfattare. Han ser på vårt moderna samhälle och homogenisering som pågår. Han skriver om våra undertryckta rädslor och vår sexualitet. Han har oftast med fantasy i sina böcker och människor som gått bortom vår värld. När det gäller filmer på hans böcker har de oftast samma intressant dynamik. Framförallt Candyman. Helen Lyle är forskare i sociologi i Chicago som studerar urbana myter framförallt den om Candyman. Myten säger att om…

Review Overview

Betyg

80

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.