Camorrans barn

Camorrans barn är på ett sätt en uppföljare till Gomorra. Båda bygger på förlagor av Roberto Saviano men denna gång är det en skönlitterär roman. Men vi är tillbaka i Neapel och ser hur maffian styr delar av staden. Men denna gång är inte fokus på gänget och männen utan barnen. De som drömmer om ett liv inom maffian.

Nicola och hans vänner är femton och drömmer om ett liv som gangsters. De ser personerna runt omkring sig som med sina märkeskläder, fina klockor och bilar. De vill ha samma sak och vet bara ett sätt att få det. Efter ett taffligt rånförsök får de chansen att jobba för maffian och börja längs ner, genom att plocka in beskyddspengar. Men Nicola vill så mycket mer och han tänker inte sitta och vänta på sin tur, han tänker ta makten om han får chansen. På bara det naiva sätt en pojke kan drömma om rikedom och framgång. Men runt maffian kan sådana drömmar sluta illa.

Camorrans barn är en inte allt för upplyftande inblick i de mer fattiga delar av Neapel. Polis har sedan länge tappat kontroll och maffian styr. Barnen som växer upp där drömmer om att bli fotbolls eller medlem i maffian. Det är enda sättet de ser att de kan lämna det liv de lever. Samtidigt är det barn vi ser på duken, med deras drömmar och barnsliga perspektiv på saker och ting. Nicola och hans vänner ser inte konsekvenserna av sitt beteende innan det där försent och då finns det ingen återvändo. Det gör ont i själen att se dem gå vägen med tankar om en bättre morgondag när vi som tittare förstår var det kommer att landa.

Det är filmens styrka och svaghet. Det är förutsägbart. Vi kan se den röda tråden redan från början och förstå vart detta leder. Det gör att slutet inte blir lika kraftfullt som de hade kunnat vara men de gör att det finns en ångest i varje scen. När Nicola med en pojkes oskyldighet tror att han kan ta över gatorna som han bor på utan att det får konsekvenser. Eller att hans tro/önskan att folk skall älska honom när han tar över och folk inte längre behöver betala skydd.

Men det är också ärligt. Här finns ingen machokultur och kindpussar som vi sätt i så många maffiafilmer. Här är det äkta känslor och kamratskap, kramar som betyder något, ett äkta brödraskap där det inte finns några gränser. De må bråkar och ha interna konflikter men när det oundviklig slutet kommer står de alla sida vid sida med Nicola i täten. De är vänner för livet.

Camorrans barn är på ett sätt en uppföljare till Gomorra. Båda bygger på förlagor av Roberto Saviano men denna gång är det en skönlitterär roman. Men vi är tillbaka i Neapel och ser hur maffian styr delar av staden. Men denna gång är inte fokus på gänget och männen utan barnen. De som drömmer om ett liv inom maffian. Nicola och hans vänner är femton och drömmer om ett liv som gangsters. De ser personerna runt omkring sig som med sina märkeskläder, fina klockor och bilar. De vill ha samma sak och vet bara ett sätt att få det. Efter…

Review Overview

Betyg

70

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.