Call Of Duty Modern Warfare

Call of Duty är tillbaka och istället för framtidstema återvänder spelserien till dess egna storhetstid.

 Alla som var någorlunda med i svängarna i spelbranschen minns när Call Of Duty 4 Modern Warfare släpptes 2007 och mer eller mindre revolutionerade FPS genren. Jag minns fortfarande hur grymt bra och häpnadsväckande jag tyckte kampanjen var under min första genomspelning. Nog om gamla meriter, frågan är nu om årets spel kan leva upp till föregångarnas nivå?

Jag har kanske inte hakan vid knäna lika mycket under kampanjen år 2019 som jag hade år 2007 (vilket förvisso kan bero på att det då var något helt annat än allt man sett tidigare) men vid flertalet tillfällen stannar jag upp och är riktigt imponerad. Kampanjen tar dig under dess 14 uppdrag till olika delar av världen och bjuder på både varierande miljöer och tempo. Genomgående för samtliga platser vi får nöjet att besöka är att miljöerna är riktigt välgjorda och verkligen känns levande samt att detaljrikedomen är helt fenomenal. Spelvariationen är förvånansvärt bra under kampanjen även om vissa inslag börjar kännas lite välanvända i serien. Tack och lov är upplägget med att döda alla fiender i en zon, förflytta dig till nästa för att där göra samma sak borta. Under ett uppdrag ges du rent av fria händer att ta dig an motståndet på valfritt sätt och i valfri ordning, något jag verkligen välkomnar men som vi inte är vana i det tidigare Call of Duty spelen.

Prickskytteuppdrag med varierande avstånd och sidvind, inte lika mindblowing som för 12 år sedan…

Stora delar av storyn kretsar kring och utspelar sig i det fiktiva landet Urzikstan som närmast påminner om dagens Syrien.  Storyn är bra, inte fantastisk, men verkligen bra, mycket tack vare att den känns aktuell och trovärdig.  Tyvärr håller den inte riktigt hela vägen igenom utan tappar tråden i det något abrupta avslutet vilket tyvärr drar ner helheten en del.  Karaktärerna känns levande och välregisserade med egna viljor och mål. Mellansekvenserna är ruggit snygga och känns verkligen inte som ett störande avbrott i själva spelandet. Röstskådespeleriet är riktigt bra, där Barry Sloane som Captain Price verkligen briljerar. Något som utöver detta bidrar enormt mycket till trovärdigheten är sättet karaktärerna rör sig och hanterar sina vapen på. Att se dina AI kamrater ta sig in i ett hus och gå rum till rum med bildförstärkare framför ögonen och höjda vapen ger ett grymt realistiskt intryck.  

Du vill inte ha nattligt besök av de här herrarna!

Vapenanimationerna, med tillhörande omladdningar är i de allra flesta fall riktigt bra och verklighetstrogna, bara att det görs skillnad på omladdningen beroende på om det är helt tomt med patroner i vapnet eller tilltalar en vapennörd likt mig själv. Extra pluspoäng för att Infity Ward gjort två olika omladdningsanimationer för multiplayer, en för ”vanlig” omladdning och en för omladdning med förmågan Sleigh of hands. Men det inte är bara det visuella som tilltalar, även ljudet från dina vapen och känslan i dem känns on point!

Om vi då vänder blicken mot spelets multiplayerläge som bidrog minst lika mycket till föregångarnas framgång. Det första som sticker ut rejält i multiplayern är förstås Ground War. Upplägget för Ground War? 64 spelare fördelade på två lag, en stor karta med fordon och flertalet objectives som ska erövras och hållas. Låter det bekant kanske? Som inbiten Battlefieldspelare antog jag att detta skulle bli spelläget där jag plöjde ner mest timmar men så blev icke fallet. Tyvärr tycker jag Ground War är spelets svagaste spelläge. Fordonen är helt utan känsla och miljöerna är helt statiska, att plöja igenom en dunge eller ett hus med din stridsvagn kommer inte på frågan här! Killstreaks och prickskyttar på varje förhöjd position på kartan gör att den som inte vill spela med långhållsvapen tvingas hålla sig inomhus. Väl inomhus gör seriens höga tempo i kombination med det höga antalet spelare och möjligheten att spawna på dina gruppkamrater att kaoset är faktum. Nä tyvärr kommer inte Call of Duty Modern Warfare till sin rätta i Ground War, jag har gett de flertalet försök men det slutar alltid med att jag lätt irriterad byter till något av de andra spellägena.

Däremot kommer det höga tempot och den snortajta spelkontrollen till betydligt bättre rätta i de ”vanliga” spellägena som Domination, Team Death Match och Kill Confirmed. Här blir matcherna allt som ofta riktigt intensiva och underhållande. Något som med jämna mellanrum drar ner vissa matcher är när lagen blir obalanserade och ett lag är det andra överlägset. På vissa kartor och spellägen hamnar det sämre laget ofta i ett läge chansen att komma igen är i det närmaste noll. Klart att de som är bättre förtjänar att vinna men när du blir inträngd i ett hörn av kartan och du blir dödad inom tio sekunder från det att du spawnat och det dessutom regnar ner Killstreaks på dig, då stiger frustrationen rejält.

Ytterligare en nyhet i Modern Warfare är spelläget Gufight som är raka motsatsen till Ground War. En Gunfight match består av två mot två matcher på minimala, men riktigt väldesignade, banor. All utrustning slumpas av spelet varannan runda vilket ger matcherna en härlig variation. Den som först kammar hem sex vunna rundor vinner matchen. Gunfight med en polare är riktigt bra, de lika villkoren och den varierande utrustningen i kombination med att man bara är två mot två gör matcherna riktigt intensiva och engagerande. Dessutom går fort att bränna av en match vilket gör att det passar bra om man har kort om tid. Förutsatt att man klarar sig ifrån ”bara en till” syndromet…

Nytt är också ”Field Uppgrades” som låter dig aktivera en specialförmåga såsom en ammunitionslåda, möjligheten att röra dig tyst under en begränsad tid eller ett magasin med ammunition som gör mer skada. Förmågorna tar tid att ladda upp och kan endast aktiveras när du fyllt mätaren. Du kan påskynda uppladningen genom att få poäng i matchen, hur lång tid det tar att fylla mätaren beror på vilken förmåga du valt.

Något som egentligen inte är en nyhet men som ändå imponerar riktigt stort är det nya systemet för att utrusta och modifiera dina vapen. Likt tidigare spel låser du upp nya sikten, ljuddämpare, magasin och annan utrustning allt eftersom du samlar erfarenhet med det aktuella vapnet, inget banbrytande i sig. Det som gör att Gunsmith i Call Of Duty Modern Warfare sticker ut från tidigare spel är antalet olika delar som finns att låsa upp och hur mycket det faktiskt går att förändra ett vapen. Vill du att ditt automatgevär ska vara stabilt och effektivt på långa håll eller kort och hanterbart för närstrid eller någonstans mitt i mellan, valet är ditt och möjligheterna är i det närmaste obegränsade. För den som vill låsa upp alla delar till alla vapen finns här verkligen något att bita i!

Samma grund men helt olika egenskaper och utseenden!

Kort och gott imponerar Call of Duty Modern Warfare verkligen. Det bjuder på en riktigt bra kampanj med god variation och intressant handling. Multiplayern är bredare än tidigare med nyheterna Ground War och Gunfight. Tempot är som vanligt högt, spelkontrollen är grym och vapenkänslan i världsklass. Varken grafik eller ljud bjuder heller på någon besvikelse, nån bugg här och där stöter man på men inget som verkligen drar ner upplevelsen.

Call of Duty är tillbaka och istället för framtidstema återvänder spelserien till dess egna storhetstid.  Alla som var någorlunda med i svängarna i spelbranschen minns när Call Of Duty 4 Modern Warfare släpptes 2007 och mer eller mindre revolutionerade FPS genren. Jag minns fortfarande hur grymt bra och häpnadsväckande jag tyckte kampanjen var under min första genomspelning. Nog om gamla meriter, frågan är nu om årets spel kan leva upp till föregångarnas nivå? Jag har kanske inte hakan vid knäna lika mycket under kampanjen år 2019 som jag hade år 2007 (vilket förvisso kan bero på att det då var…

Review Overview

Betyg

81

About Petter Nergård

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.