Californication – Säsong 5

Efter att ha njutit hela Californication – Säsong 4 är det ingen glädjande upplevelse att se säsong 5. Det är inget snack om att det är här det börjar gå utför med serien.

Californaction S5 01

Efter ett år i New York är det dags för Hank Moody att bege sig tillbaka till Los Angeles. Med det blir han tvungen att göra slut med sin flickvän Carrie (Natalie Zea), som inte direkt tar uppbrottet med sans. På nattflyget träffar han betydligt mer självsäkra Kali (Meagan Good, Brick), och endast gammal tants nödighet, stoppar deras medlemskap i tiotusenmetersklubben. Även om de skiljs utan att byta nummer ska de snart mötas igen hemma hos Hanks nya klient Samurai Apocalypse (RZA). Samtidigt som Hank räddar hans repliker i filmen Santa Monica Cop, försöker han rädda sitt liv genom att inte återröra den extremt svartsjuke rapparens flickvän.

Karen har gift om sig med författaren och ex-alkoholisten Richard Bates (Jason Beghe). Detta har Hank lättare att acceptera än att dottern Becca har träffat pojkvännen Tyler (Scott Michael Foster), som hon dessutom har sex med. Charlie Runkle stormtrivs som pappa och dessutom har det gett honom möjlighet att ligga med ex-frun Marcys barnflicka Lizzie (Camilla Luddington). Snart är dock kaoset igång igen när Carrie sätter eld på Hanks lägenhet, Hank ligger med Kali och förlorar jobbet till Tyler som även han är med Kali. Lizzie suger av Marcys nya man Stu för ett jobb och Bates börjar dricka igen, vilket för Hank närmare Karen än på länge.

Californication 5, Meagan Good

Med fjärde säsongen avslutades historien om Hank och Mia, så den femte säsongen är lite utav en nystart. Tyvärr känns handlingen lite framkrystad och att Hank fortfarande arbetar som ”manusdoktor” är inget bra val. Den fjärde säsongens flörtade med Entourage var charmigt, men här är det som att Usain Bolt lämnar över stafettpinnen till Bob Marley: fel fokus. Regissören Peter Berg, som är skådis i grunden, är bra och självutlämnande men han är bara med i ett avsnitt. Istället är det RZA, som jag är lite trött att skälla på efter G.I. Joe: Retaliation, som trasar sönder säsongen med sitt osympatiska skådespel. Dessutom är hans egna ”entourage” horribelt klyschigt med bland annat en svart dvärg som maskot.

Californaction S5 02

Ett säkert tecken på att en serie börjar tappa det är flashback-avsnitt. Här får vi en episod som är svart-vit halva speltiden och visar en yngre Hank Moody i en fruktansvärd peruk. Det enda roliga med Love Song är att skådespelaren Eric Stoltz har regisserat och även Helen Hunt och David Duchovny själv, står för varsitt avsnitt denna säsong. På tal om roligt så skrattade jag bara en gång under hela säsongen och då skulle jag ändå beskriva den som farsartad. Stephen Tobolowsky (Måndag hela veckan) har helt missförstått seriens ton och jag vill verkligen inte se Stus röv något mer i nästa säsong. Precis som i många farser fuskar den även med realismen, som när man låter Lizzie somna i duschen så att Charlie inte ska missa när hon kliver ur den.

Californaction S5 03

Men visst finns det ljuspunkter även i denna säsong. Jag kan inte sluta älska Hank Moody även om han själv skulle behövt spetsa till sina repliker denna gång. Kemin med Karen är fortfarande strålande och det är briljant när Natascha McElhone ler bara genom att bita sig i underläppen, när Hank är i närheten. Det är kul att se mer av Jason Beghe (Monkey Shines) då han var det absolut bästa med säsong 3, där jag håller inledningsavsnittet där Bates börjar dricka igen som det bästa i serien. Även seriens nya tjejer är bra med Carrie i spetsen, som är precis så härligt galen som Hank förtjänar. Dessutom är Kali och Lizzie två av de vackraste flickor som medverkat i serien och det kanske mest var de som lockade till strecktittande denna gång. Knappt 30 minuter är egentligen för kort för serien, så för att få en tillräcklig dos av Californication är Blu-ray ett bättre val än TV. Jag hoppas på att byta skiva med mer entusiasm i säsong 6.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.