Bruce Lee Collection

Innan jag fick hem the Bruce Lee Collection så hade jag inte sett enda av hans filmer, jag kände såklart till att Bruce Lee var en enorm kampsportsikon men för mig så har Jackie Chan alltid varit min go to kampsportssnubbe. Så när jag fick chansen att ta mig en titt på större delen av Bruce Lee’s filmografi på Blu-Ray var jag såklart inte sen med att tacka ja. Entusiasmen kvävdes dock snabbt när förhandsinformationen om utgåvan visade sig vara felaktig samtliga av filmerna har nämligen bara Engelsk dubbning och jag är snudd på allergisk mot att se film på något annat än originalspråk. Game of Death och Dragon: The Bruce Lee Story har dock Engelska som originalspråk så det är bara ett problem på de första tre filmerna i samlingen. Jag har valt att inte sätta ett individuellt betyg på varje film eftersom jag anser att jag inte kan bedöma filmerna rättvist utan att kunna se dem med originalspråk, betyget gäller alltså enbart utgåvan i sig inte själva filmerna.

The Big Boss (1971)

Bruce Lee’s första huvudroll, som även var hans stora genombrott mottogs med stående ovationer på premiären och slog snabbt rekordet för mest inkomstbringande film i Hong Kong. I filmen spelar Bruce lee stadspojken Chen Chao-an som flyttar ut till sina kusiner på landet för att jobba i en isfabrik. Vi får direkt veta att Chen har avlagt ett löfte till sin familj att aldrig mera slåss men vi får ingen förklaring på varför. Väl i arbete på isfabriken så är det tydligt att något inte står rätt till och snart börjar Chen’s kusiner försvinna spårlöst en efter en.

The Big Boss är en kluven film på många sätt skådespeleriet från samtliga inblandade är som bäst godkänt och som sämst uselt, med de flesta någonstans där emellan. Storyn är förutsägbar och inte särskilt spännande överlag och en del av humorn är oerhört förlegad.

Det finns dock även väldigt starka delar i filmen för det första så är det tydligt att regisörren Wei Lo visste att han i Bruce Lee hade en blivande stjärna.  Att göra Lee’s karaktär till pacifist i början av filmen gör att vi istället kan fokusera på karaktärerna i filmen vilket gör att vi kan känna samma sympati för dem som Chen gör. Vem som helst kan ju såklart räkna ut att en kampsportsmästare så småningom kommer att bryta sitt löfte om icke våld men det sker långt in i filmen och den riktiga finalen som verkligen visar Lee’s utomordentliga färdigheter kommer inte förrän i slutet av filmen. Men när det kommer är det med råge värt väntan. Actionscenerna är oerhört väl koreograferade och ligger på en helt annan nivå av råhet än till exempel Jackie Chans filmer.

Den engelska dubbningen är riktigt dålig överlag och i en scen så verkar det som att dubbningsteamet faktiskt glömde bort vem som hade vilka repliker då en karaktär ur bild börjar prata medans den som syns i bild fortsätter röra på munnen. Tyvärr så valde man att även spela in ny musik till den engelska dubbningen och den går inte att beskriva som annat än värdelös. Det gick att räkna på en hand de gånger då musiken faktiskt passade till vad som hände på skärmen och i vissa scener så växlar musiken karaktär fullständigt flera gånger under samma scen.

Fist of Fury (1972)

I Fruktans Nävar som filmen kom att kallas i Sverige så återvänder större delen av rollbesättningen från The Big Boss för att återigen regisseras av Wei Lo, denna gång med en ännu större fokus på Bruce Lee som återigen spelar en karaktär vid namn Chen fast denna gång även med tilltalsnamnet Zhen, för varför ha ett för och ett efternamn när man kan återanvända samma. Och än en gång så börjar filmen med att Chen anländer som utomstående till en plats där fuffens föregår. Denna gång är det dock för begravningen av sin kampsportsmästare och inte för att jobba i suspekt isfabrik. Chen misstänker genast att mästaren mördats och hans aningar förstärks snart när medlemmar från en närliggande Japansk dojo anländer för att håna Chen’s skola och den nyligen avlidne mästaren.

I denna film ligger fokus mycket mer på actionscenerna än i den första och de håller för det mesta lika hög kvalitet. De är även många fler till antalet och Lee’s först stora fight sker redan efter knappt tjugo minuter, det är även i denna scen vi får se honom använda sina ikoniska Nunchucks för första gången på film. Några av scenerna, framförallt mot slutet känns dock ganska fåniga till stor del på grund av den något komiska ljuddesignen. Mot slutet får vi även se en ny sida av Lee när han klär ut sig till bland annat gammal man och telefonreparatör. Här visar han att han förutom att slåss även kan var riktigt rolig.

Jackie Chan har för övrigt en liten roll i filmen som en av kampsportsstudenterna och som stuntman.

Här har man åtminstone inte mixtrat med musiken i den engelska dubbningen men själva dubben är precis lika dålig, om inte sämre. Framför allt så har Lee långt fler repliker i den här filmen och den som har dubbat honom är verkligen skrämmande värdelös.

The Way Of The Dragon (1972)

Bruce Lee’s tredje film markerar första och tyvärr enda gången som han har full kontroll över filmen i egenskap av regissör, manusförfattare, huvudrollsinnehavare och överraskande nog så spelar han även slagverk i filmens soundtrack. Den var även filmhistoriskt viktig eftersom det är den första Hong Kong filmen att spelas in i väst och den sista filmen att spelas in i det faktiska Colosseum. Bruce Lee var även den första Hong Kong regissören att framkalla sina ”daily rushes” i färg, anledningen till detta var att han skulle kunna säkerställa exakt färgmatchning mellan scenerna inspelade i Rom och de inspelade i studion i Hong Kong.

Drakens Väg börjar med att Bruce Lee’s karaktär anländer i ett nytt land för att hälsa på sina släktingar. Vänta har vi sett den här redan? Nej han hette visst inte Chen den här gången utan Tang Lung och det var Rom han landade i. Okej så Chen, jag menar Tang Lung har kommit för att hälsa på sina släktingar som driver en restaurang i Rom. Han får snabbt veta att de har problem med den lokala maffian som försöker att köpa restaurangen för en allt annat än skälig summa men eftersom att de vägrar sälja så blir de ideligen trakasserade av maffian och polisen har inte tid att hjälpa dem. Så det blir upp till Tang Lung att försvara restaurangen. Mer avancerad än så är egentligen inte storyn men vid det här laget så har vi väl börja förstå att man inte ser Bruce Lee’s filmer för storyn i första hand utan för actionscenerna. Och där skiner filmen verkligen. Även om Lee koreograferade de flesta slagsmålen även i de tidigare filmerna så märks det tydligt att han nu har fulltsändig kontroll över filmen. Wei Lo’s filmer innehöll en hel del överdrivna scener där Bruce Lee utförde omöjliga stunts som att hoppa jämfota flera meter rakt upp i luften, eller visade prov på övermänsklig styrka. I Drakens Väg så ligger däremot actionscenernas fokus helt på ren kampsport, det enda som lutar mot onaturligt är att Tang Lung kanske är lite väl pricksäker med sina kastpilar. Medans alla slagsmålen är minnesvärda så är det såklart inget som slår giganternas kamp, mötet mellan Bruce Lee och Chuck Norris. Denna scen ska enligt utsago ha tagit upp cirka en fjärdedel av manuset och tog 46 timmar att göra klart. Jag har personligen aldrig varit något jättestort fan av Chuck Norris och har väl mest sett honom som en levande Meme men efter att ha sett denna scen så har jag definitivt ändrat uppfattning.

Tyvärr så måste jag ju även nämna det svarta fåret för denna film, dubbningen. Om jag sa att Fist of Fury’s dubbning möjligen var sämre än den i The Big Boss så finns det ingen som helst tvekan om att Drakens Väg tar förstaplatsen. Inte nog med att dubben håller ungefär lika hög kvalitet som Sagan Om De Bannlysta eller annan valfri YouTubeparodi. Originaldubben innehöll både Kinesiska, Engelska och Italienska röster och har därför flera scener som bygger på just att en del karaktärer inte förstår varandra. Detta är helt förlorat i den Engelska Dubben eftersom att alla karaktärer nu pratar Engelska och det blir helt ologiskt när de inte förstår varandra.

Game of Death (1978)

I en optimal Bruce Lee samling så hade nästa film på tur såklart varit Enter The Dragon men på grund av problem med rättigheter (antar jag) så får vi nöja oss med Game of Death istället.

Som de flesta av er som läser säkert redan visste så dog Bruce Lee tragiskt nog endast 32 år gammal den 20:e juli 1973. Så då kan man ju fråga sig hu vi kan ha en Bruce Lee film ifrån 1978. Svaret är att det är lite i betraktarens ögon huruvida det faktiskt går att räkna det som Bruce Lee film överhuvudtaget.  Lee jobbade på Game Of Death för sin död men hann aldrig färdigställa den, faktum är att det enda som hann filmas är 3 sammanhängande scener på totalt 12 minuter. Resten av filmen färdigställdes med hjälp av flera andra skådespelare som är åtminstone aningen lika Lee till utseendet och en blandning av klipp från hans äldre filmer. Och i en scen har man till och med klippt in en bild av Bruce Lee’s ansikte och helt sonika lagt den över ansiktet på den faktiska skådespelaren, och ja det ser precis lika förjävligt ut som det låter. Så bortsett från de tolv minuterna mot slutet så består filmen mest av någon annan skådis som spelar Lee’s roll, oftast iförd solglasögon, lösskägg eller annan maskering. Eller med ryggen mot kameran med närbilder på Lee’s ansikte från hans tidigare filmer inklippta vid strategiska tillfällen. Ibland med matchande bakgrund, men ibland även med blommiga tapeter i bakgrunden på Lee’s närbilder medans scenen utspelar sig i ett rum med omålade betongväggar.

Filmen handlar hur som helst om en skådespelare/kampsportsmästare vid namn Billy Lo. Efter att Billy vägrar att slå sig ihop med någon form av maffia (som aldrig kallar sig själva något annat än syndikatet) så försöker de att mörda honom genom att skjuta honom under en filminspelning genom att ladda en pistol avsedd för blanka skott med ett riktigt. Billy överlever dock attentatet men tar tillfället i akt att fejka sin egen död för att kunna utkräva hämnd.

Med tanke på vad man hade att jobba med så är det ändå en godkänd film och de riktiga Bruce Lee scenerna i slutet är riktigt bra. Mer än så har jag egentligen inte att säga om filmen i sig. Se den om du vill, annars spola bara fram till de sista 20 minuterna och njut av när Bruce Lee sparkar stjärt.

Det som den här filmen gav mig var dock att jag verkligen förstod vilken enorm stjärna Bruce Lee faktiskt var. Att den lilla mängden material som fanns färdigt till Game of Death var tillräckligt för att Golden Harvest skulle slänga ihop en hel film av det talar verkligen för hur hungrig världen var efter mer Bruce Lee.

Dragon: The Bruce Lee Story (1993)

Den sista filmen i samlingen berättar historien om Bruce Lee’s liv från att han flyttar tillbaka till två månader före hans död. Eller ja nästan åtminstone. Det är mer av en överdramatiserad ungefärlig sammanfattning av hans liv med lika mycket utelämnat som tillagt för spänningens skull. Man bör nog se det mer som en hyllning till Bruce Lee och vad han åstadkom under sitt alltför korta liv än en faktisk biografi. Det är extremt Hollywooddramatiserat med ständigt manipulerande bombastisk musik och en stor fokus på romans och drama. Även om Bruce’s liv var alltför kort så var det definitivt händelserikt och det är svårt att får med allt på två timmar, särskilt när man ska lägga till saker som inte hände. Detta resulterar i att manuset känns ganska splittrat och hoppigt. Trots detta så vill jag nog ändå säga att jag gillade filmen framförallt på grund av Jason Scott Lee’s insats som Bruce Lee. Jason har verkligen fångat Bruce’s minspel och attityd perfekt och även om han inte är lika bra som Bruce när det kommer till att slås så är det riktigt bra utfört.

Jag kan definitivt rekommendera filmen men med förbehållet att man läser på om den verklige Bruce Lee först så man vet vad som faktiskt hände. Inte för att jag tror att någon skulle tro att alt som visas i filmen faktiskt hände, det är helt enkelt för absurt. Men Bruce Lee gjorde en hel del galna grejer på riktigt också så om man inte läser på i förväg så kan man lätt tro att en del av sakerna som skildras i filmen som faktiskt hände också är påhittade.

Utgåvan

Dragon: The Bruce Lee Story skiljer sig markant i sin presentation gentemot de andra filmerna eftersom det är en ompackning av ett tidigare släpp medans de andra discarna är exklusiva för den här utgåvan. Således har den Universals typiska menysystem, flera språkval, meny för scenval och textning på ett trettiotal olika språk, den har dock likt de andra filmerna inget extramaterial. Bild och ljudmässigt finns det inget att klaga på.

Övriga filmer i samlingen är ungefär så lågbudget i sin presentation som bara är möjligt. Det finns 4 textval Svenska, Norska, Danska och Finska och engelskt ljudspår i DTS-HD Master Audio 5.1 eller Dolby Digital 5.1. Filmerna innehåller inget extramaterial eller ens en meny för scenval. Bildkvalitén är däremot bra och restaureringarna verkar var samma som Amerikanska Scream Factory har använt sig av i sina utgåvor. Bilden är väldigt väl rengjord med väldigt få spår av smuts eller linjer. Det finns inte heller några spår av överdriven brusreducering eller andra digitala artefakter. Ljudet är okej överlag men dialogen är väldigt växlande i nivå och ibland lite svår att höra, även ljudeffekterna känns aningen ojämn framföralt i första filmen.

För 199kr så hade jag dock kunnat köpa att vi inte får något extramaterial eller ens fullständiga menyer men med tanke på utelämnandet av originalljudspåren så tycker jag inte ens att det är värt de pengarna. Om du gillar Bruce Lee’s filmer med Engelsk Dubb så är den här samlingen absolut värd pengarna men annars rekommenderar jag att man letar upp andra utgåvor.

 

 

Innan jag fick hem the Bruce Lee Collection så hade jag inte sett enda av hans filmer, jag kände såklart till att Bruce Lee var en enorm kampsportsikon men för mig så har Jackie Chan alltid varit min go to kampsportssnubbe. Så när jag fick chansen att ta mig en titt på större delen av Bruce Lee’s filmografi på Blu-Ray var jag såklart inte sen med att tacka ja. Entusiasmen kvävdes dock snabbt när förhandsinformationen om utgåvan visade sig vara felaktig samtliga av filmerna har nämligen bara Engelsk dubbning och jag är snudd på allergisk mot att se film på…

Review Overview

Betyg

40

About Alexander Alfonsson

Alexander Alfonsson
Född och uppvuxen i Norrtälje numera Värmlänning. Född nörd men fick en infall att bli Viltmästare som resulterade i gymnasiegång i Forshaga men slutade med fru och barn i Töcksfors. Inbiten filmsamlare och förhållandevis nybliven cineast under upplärning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com