Brazil

När Terry Gilliams retro-futuristiska dystopi Brazil skulle släppas i USA, så ville Universal inte bara klippa ned filmen från den 142 minuter långa versionen som visades i Europa till 92 minuter, man ville även göra stora förändringar i filmens slut för att det skulle passa den amerikanska publiken bättre. Något som Terry Gilliam såklart vägrade gå med på och filmens USA-premiär försenades. Det gick så långt att Gilliam köpte en helsidesannons i branschtidningen Variety för att sätta press på Universal. Efter några privata visningar som spred ryktet om filmens förträfflighet så fick filmen amerikapremiär i december 1985 efter en kompromiss mellan Gilliam och Universal. Kompromissen bestod av att Gilliam klippte ned filmen till 132 minuter, men att slutet behölls intakt. Det är den 132 minuter långa versionen som vi får se på denna Blu-ray-utgåva från Universal.

Brazil utspelar sig i ett icke namngivet land, där medborgarna är strängt kontrollerade genom statlig byråkrati och övervakning. Bombdåd från militanta regimkritiker är vardag och har pågått den senaste tretton åren. Filmens huvudperson Sam Lowry (Jonathan Pryce) arbetar i arkivet på informationsdepartementet, en kollosalt omfattande statlig organisation som samlar in och hanterar all information om medborgarna. När en bug i informationssystemet byter ut bokstaven T till B, hämtas familjefadern Buttle in till förhör misstänkt för terrorism, istället för tilltänkte Tuttle. Ärendet hamnar så småningom i Sams knä. Arkivjobbet anses vara en karriärmässig återvändsgränd av Sams inflytelserika mamma Ida (Katherine Helmond) och även av hans gamle vän Jack Lint (Michael Palin). Men Sam har inga yrkesmässiga ambitioner och tackar kategoriskt nej till alla befordringar han erbjuds.

Som en gigantisk metafor för hur grått livet är i en totalitär värld präglad av övervakning och misstänksamhet, går det mesta i filmens scenografi och kostym i en strikt gråskala. Det är endast i Sams drömmar det gråa dasket bryts av med gladare färger. I en återkommande dröm är Sam en sorts bevingad riddare med försilvrad rustning som skall rädda en ung kvinna i nöd. Det visar sig dock att kvinnan i drömmarna också existerar i verkligheten. Jill (Kim Greist) har till skillnad från Sam inte kapitulerat under statsmakten, något som han smärtsamt får uppleva när deras vägar plötsligt korsas då Sam gett sig ut för att lösa problemet kring Buttle och Tuttle-förväxlingen. Både Jill och även Tuttle kommer att tvinga Sam att ompröva sin syn på samhället och sitt liv, något man kan anta att hans undermedvetande redan påbörjat i hans drömma. I rollen som Tuttle ser vi ingen mindre än självaste Robert De Niro, på den tiden, i ett för honom ovanligt komiskt sammanhang. Brazil är en film fylld av svart humor, som driver med och friskt kritiserar; byråkrati, övervakningssamhället, prylsamhället och skönhetsideal. Ämnen som känns extremt aktuella idag och som säkerligen kommer att fortsätta att vara det långt tid framöver. Gilliam ansätter tonen direkt i filmens inledning och visar oss hur bristande funktionalitet i diverse tekniska prylar både kan vara direkt irriterande för användaren, men även rent förödande för den enskilde individen. Fyrkantig byråkrati och tron på att staten är ofelbar får mig osökt att tänka på kroniskt sjuka som blir utförsäkrade, tveksamma utvisningsbeslut, rättsäkerhetsfrågor och felaktiga familjehemsplaceringar, bara för att nämna några situationer då den lilla människan kan ha svårt att hävda sin rätt. En film som väcker sådana tankar har nästan oändligt många bottnar och infallsvinklar, och det är ingen slump att Brazil anses vara en modern klassiker.

Samhällskritik i all ära, men den största behållningen med Brazil är kanske det visuella. Scenografin, med helt konstruerade miljöer är enastående och har en tydlig och genomgående stil, där statsiluetten och byggnaderna ekar av Metropolis (Fritz Lang, 1927). Interiörerna är fulla av detaljer och knasiga idéer, där gammalt och nytt möts i det som man kan kalla retro-futurism. Kläderna, där männen går omkring i trenchcoat och hatt är lånat från 40-talets film noir passar perfekt till filmens gråa palett. Även fotot står ut, med den rörliga kameran som öppnar upp rummet i många av scenerna på ett väldigt elegant sätt. Valet av kameravinklar och det ganska flitiga användandet av vidvinkelobjektiv skapar både en visuell och narrativ helhetskänsla. Där många av Gilliams filmer innehåller en bra och originell idé som kanske inte håller hela vägen, lyckas däremot Brazil med det mesta. Brazil är en film som tåls att återvända till, för dig som endast äger en region B-spelare så är får du nöja dig med Universals 132-minuters utgåva utan extramaterial. I december släpper The Criterion Collection Brazil i en restaurerad 142-minuters utgåva med en hel del extramaterial, något att fundera på för er med en region A-spelare.

När det gäller bilden så blev jag först lite besviken då jag tyckte att den saknade lite kontrast, men det visade sig att med en ökad ljusstyrka på TVn, något som brukar rendera i sämre svärta, så kommer bilden till sin rätt utan avsaknad av svärta. Bilden ser inte ut att ha gått igenom någon större städprocess då lite skador och smuts från källmaterialet syns till ibland, men det är inget som känns som en nackdel, istället får jag uppfattningen av att transfern är fri från digital manipulering. Brazil är ett givet köp för dig som inte redan äger den, det är även värt att investera i en uppgradering till Blu-ray trots avsaknaden av extramaterial.

När Terry Gilliams retro-futuristiska dystopi Brazil skulle släppas i USA, så ville Universal inte bara klippa ned filmen från den 142 minuter långa versionen som visades i Europa till 92 minuter, man ville även göra stora förändringar i filmens slut för att det skulle passa den amerikanska publiken bättre. Något som Terry Gilliam såklart vägrade gå med på och filmens USA-premiär försenades. Det gick så långt att Gilliam köpte en helsidesannons i branschtidningen Variety för att sätta press på Universal. Efter några privata visningar som spred ryktet om filmens förträfflighet så fick filmen amerikapremiär i december 1985 efter en kompromiss…

Review Overview

Betyg

80

About Erik Larsson

Hinner allt mer sällan hitta tid att se och skriva om film i den omfattning jag önskar, därför är jag numera ofta extremt selektiv i mina val av filmer, klämmer dock in en och annan mainstream-film för att inte helt tappa kontakten med vad som är aktuellt. Är en av grundarna till Filmfenix och driver även filmpoden Film(sökarna).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.