Bram Stoker’s Dracula (återblicken 2017)

Jag köpte min första blu-rayspelare 2008, det var en playstation 3. Jag hade insett loppet var nog kört för HD DVD (kommer ni ihåg det formatet?) men ville fortsätta kunna njuta av HD på min relativt nyköpta plasma-tv. En av de första filmerna jag köpte var Bram Stokers Dracula, som hade fått en del kritik för sin bild trots att det var blu-ray. Nio år senare stoppar jag filmen i spelaren för att se om allt man sa då var sant.

Filmen följer boken relativt nära, en ung engelsk advokat åker till Transsylvanien för att slutföra ett par fastighetsaffären med den excentriske greven Dracula. Dracula har köpt ett antal fastigheter i London men när den förre advokaten blev galen skickas Jonathan Harker. Väl på plats blir greven fascinerad av en bild på Harkers trolovade Mina Murray. Han spärrar in Harker i slottet och beger sig till London för att försöka göra allt i sin makt att vinna över Mina.

En sak jag alltid stört mig på med filmen är hur ojämn den är. För alla bra scener så finns det ett antal som är nästan pinsamt usla och de 15 år som gått sedan jag såg filmen sist har inte hjälpt direkt. Coppola hade kommit ifrån Gudfadern del III och Tucker – En man och hans dröm innan dess och hans karriär var helt klart på väg ner. Han gjorde helt klart en hel del tveksamma skådespelarval i denna film. Keanu Reeves anställdes i princip bara för att han var ung och het som skådespelare. Anthony Hopkins fick rollen som Van Helsing på grund av sin framgång med När lammen tystnar istället för Liam Neeson som verkligen ville ha rollen. Båda gör verkligen inget bra jobb, men Hopkins är den som skämmer ut sig mest.

Bäst fungerar Gary Oldman som Dracula, kanske inte så överraskande och Richard E. Grant, Cary Elwes och Billy Campbell som de tre friarna till Minas vän Lucy som senare bidrar i jakten på Dracula. En annan sak som stör mig är hur tydligt det syns att det är en studioproduktion, inspelad i en studio med gamla specialeffekter. När Harker åker tåg över de rumänska bergen syns det tydligt att det är en modell och alla större scener syns det också extremt tydligt att de är inspelade i en studio. Det finns aldrig någon känsla av något stort här, snarare tvärtom. Samtidigt finns det en hel del snygga scener och när Dracula och Harker möts i slottet är intressant filmade. Kanske var det för att Coppola sparkade hela personalen som hade hand om specialeffekterna och ersatte dem med sin son.

Så blu-ray, är bilden så dålig som alla säger? Nja är svaret. Inte så usel som jag förväntat mig men den är inte heller särskilt bra. Det är ont om detaljer och hela bilden känns platt. Färgerna är matta och livlösa, det finns flera scener med en massa brus och det känns mer som en riktigt bra dvd än blu-ray.

Jag köpte min första blu-rayspelare 2008, det var en playstation 3. Jag hade insett loppet var nog kört för HD DVD (kommer ni ihåg det formatet?) men ville fortsätta kunna njuta av HD på min relativt nyköpta plasma-tv. En av de första filmerna jag köpte var Bram Stokers Dracula, som hade fått en del kritik för sin bild trots att det var blu-ray. Nio år senare stoppar jag filmen i spelaren för att se om allt man sa då var sant. Filmen följer boken relativt nära, en ung engelsk advokat åker till Transsylvanien för att slutföra ett par fastighetsaffären med…

Review Overview

Bertyg

60

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.