Bottle Rocket

Min introduktion till regissören Wes Anderson var hans hyllade The Royal Tenenbaums från 2001, det årets bästa film enligt mig. Jag har sedan följt hans fortsatta karriär med intresse, även om ingen av hans senare filmer har träffat mig på samma sätt som filmen om familjen Tenenbaum så finns det alltid ett underhållningsvärde i att se filmer som inte följer givna mallar. Av någon anledning har jag dock inte ägnat mig åt hans tidiga alster. Nyutgåvan av Andersons debutfilm Bottle Rocket gjorde att jag nu tog tillfället i akt att komplettera min kunskap i denna unika filmskapares karriär och utveckling. Trots att filmen var en ekonomisk flopp på biograferna, så hade tydligen Anderson visat nog med talang för att få fler chanser i Hollywood. Det skulle bli kul att se om jag också kunde uppfatta något av detta.

Bottle Rocket var från början en svartvit kortfilm som Anderson hade skrivit tillsammans med sin collegebuddy Owen Wilson. Filmen lyckades dra till sig uppmärksamhet bland industrifolk på filmfestivalen i Sundance. En av dessa var producenten James L. Brooks (The Simpsons) som lyckades förmå filmbolaget Columbia att slanta upp pengar till en långfilm. Precis som i kortfilmen, så innehas långfilmens två största roller av bröderna Luke och Owen Wilson, som Anthony och Dignan. Tillsammans med rikemanspojken Bob (Robert Musgrave) planerar trion ett rån som skall visa deras kriminella duglighet och i förlängningen leda till att grabbarna får jobba tillsammans med ett gäng professionella rånare som leds av Mr. Henry (James Caan). Det är ett udda kamratgäng, där Anthony lider av någon sorts post-tonårsidentitetskris, Dignan av valfri bokstavsdiagnos och Bob bara hakar på i brist på annat. Dignan som har haft allt för mycket tid över sedan Anthony frivilligt lagt in sig på en psykiatrisk klinik, har fyllt ett kollegieblock med en 75-års plan för honom och Anthony.

Ni som är bekanta med Wes Anderson sedan tidigare förstår att detta inte är en film som handlar om grovt kriminella ungdomar, även om ett väpnat rån faller under den kategorin. Med väldigt smarta humoristiska poänger avdramatiseras de annars allvarliga handlingarna. Som exempelvis när den rånade butiksinnehavaren bara har väldigt små påsar att stoppa pengarna i, eller valet av butik som inte antyder att det finns några större mängder pengar att hämta och hur man är uppriktigt nöjda med det skrala bytet. Dessa halv-bisarra inslag gör att vi inte ser killarna som riktiga skurkar. Faktiskt så slår den svenska titeln: Bottle Rocket – (O)organiserad kriminalitet huvudet på spiken när det gäller att beskriva filmen. Bottle Rocket är en extremt karaktärsdriven film där berättandet utgår från Anthony, men egentligen så är det Dignan som filmen handlar om. Men någon starkt framåtdrivande handling är det alltså inte tal om.

Redan i långfilmsdebuten finns många av Andersons karaktäristiska drag närvarande. Användandet av musik som tydligt ackompanjemang till bilderna, pratig och underfundig dialog, skruvade karaktärer och igenkännbart foto och klippning. Det som vi dock inte ser så mycket av är den originella scenografi som vi sett i hans senare filmer, något som säkerligen hade med den smala budgeten att göra. Bottle Rocket är en ganska behaglig film som rullar på i maklig takt, lika väl som jag kan förstå att publiken inte sprang till biograferna, så kan jag förstå att många kritiker ändå var ganska positiva, då hantverket är solitt och anslaget är ganska unikt. Jag irriterade mig dock lite för mycket på karaktären Dignan. Jag tror jag förstår vad herrarna Anderson och Wilson var ute efter, men de tog i lite för mycket för min smak. Filmens slut har jag i sig inget att invända mot, däremot lyckades filmen inte engagera mig tillräckligt i Dignan som karaktär och missade på så sätt att få mig känslomässigt hela vägen in i mål. Om man tar sig tid att kolla in kortfilmen med samma namn, som finns tillgänglig på youtube, så tycker jag att balansen mellan Anthony och Dignan känns bättre i den och den är väl värd en titt.

Allt som allt är Bottle Rocket en intressant, om ej klockren, debut från en av Hollywoods mest unika filmskapare, och ett absolut måste för dig som gillar filmer med riktig independentkänsla där karaktärerna överskuggar storyn. Är du ett stort fan av Wes Anderson så har du såklart redan sett och köpt denna, men du kan ju påminna dina vänner!

 

Min introduktion till regissören Wes Anderson var hans hyllade The Royal Tenenbaums från 2001, det årets bästa film enligt mig. Jag har sedan följt hans fortsatta karriär med intresse, även om ingen av hans senare filmer har träffat mig på samma sätt som filmen om familjen Tenenbaum så finns det alltid ett underhållningsvärde i att se filmer som inte följer givna mallar. Av någon anledning har jag dock inte ägnat mig åt hans tidiga alster. Nyutgåvan av Andersons debutfilm Bottle Rocket gjorde att jag nu tog tillfället i akt att komplettera min kunskap i denna unika filmskapares karriär och utveckling.…

Review Overview

Betyg

60

About Erik Larsson

Hinner allt mer sällan hitta tid att se och skriva om film i den omfattning jag önskar, därför är jag numera ofta extremt selektiv i mina val av filmer, klämmer dock in en och annan mainstream-film för att inte helt tappa kontakten med vad som är aktuellt. Är en av grundarna till Filmfenix och driver även filmpoden Film(sökarna).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.