Boardwalk Empire: The Complete Second Season

 

Aleksa-Palladino-in-BOARDWALK-EMPIRE-Season-2

Andra säsongen är en liten uppryckning jämfört med den första, men det finns fortfarande inte tillräckligt mycket att hämta för att serien ska kännas värd att lägga tid på.

Det rekommenderas att man sett första säsongen av Boardwalk Empire innan man läser den här recensionen då den kommer att innehålla spoilers kring vad som hände då.

I slutet av föregående säsong fick Nucky Thompson (Steve Buscemi – Monsters University) en ny fiende, då hans tidigare skyddsling Jimmy Darmody (Michael Pitt – Funny Games U.S.) allierade sig med Nuckys bror Eli (Shea Whigham – Silver Linings Playbook) och den mäktige The Commodore (Dabney Coleman) för att utmana om makten i den undre världen i Atlantic City. Som om inte det vore nog dyker det upp anklagelser om valfusk runt Nucky och en målmedveten åklagare vid namn Ester Randolph (Julianne Nicholson) sätts på fallet. Margaret fortsätter att ha tvivel över sitt val av man, men trivs lite för bra med bekvämligheterna som rikedomen medför samtidigt som den stilige och unge Owen Slater (Charlie Cox) dyker upp. För den nitiske förbudsagenten Nelson Van Alden (Michael Shannon – Machine Gune Preacher) har livet varit enklare, när han nu tvingas hantera ett utomäktenskapligt havandeskap samtidigt som ingen riktigt verkar vilja samarbeta med honom. Trots att det är förbjudet att sälja alkohol verkar de ljuva dropparna alltid hitta nya vägar till törstiga amerikaner och det finns alltid ytterligare en gangster som vill få sin del av kakan.

WDTBD-jimmy-doyle-harrowEgentligen är det inga stora förändringar jämfört med första säsongen, utan de trådar som lades ut då flätas vidare och karaktärsgalleriet är i princip detsamma. Även bakom kameran är det i mångt och mycket samma personer inblandade, men det märks ändå att de nu hunnit arbeta ett tag med serien och hitta någon form av självförtroende, för det mesta är faktiskt avgjort bättre. Det första jag märker är att man finputsat det visuella en gnutta och drar ännu mer nytta av att Boardwalk Empire utspelas i en epok som fungerar väldigt bra på bild. Även om det inte rör sig om några omvälvande förändringar känns det bara lite snyggare och lite mer genomarbetat än tidigare. Man fortsätter även att använda sig av vad jag antar är tidstypisk musik som verkligen sätter känslan. Tyvärr dras serien fortfarande med den fula och malplacerade vinjetten som sitter precis lika illa som tidigare och mest bara känns i vägen. Jag önskar att DVD-utgåvan skulle ha en funktion för att kunna se avsnitten utan den, vilket garanterat hade varit ett lyft.

boardwalk-empire-recap-gimcrack-and-bunkum-season-2-two-episode-5-harrow-richardDe främsta finjusteringarna är ändå gjorda på manusnivå. Jag upplever att i princip allting är bättre skrivet, framförallt dialogen som undviker klichéer i större utsträckning och faktiskt låter mig som tittare få dra egna slutsatser istället för att få allting väldigt prydligt presenterat. Scenerna med karaktärer som berättar vad de tycker genom anekdoter eller fabler, för att sedan säga subtexten rakt ut, som lusade ner första säsongen, är tacksamt nog borta. Ett par scener bränner faktiskt till och blir rejält gripande helt plötsligt, något jag inte upplevde tidigare. Det är som att manusförfattarna skakat av sig osäkerheten, vässat pennorna lite extra och faktiskt vågar lita lite mer på sin publik.

52Även karaktärerna känns som att de sitter lite bättre. Kanske beror det också i någon mån på att jag haft en säsong på mig att lära känna dem, men samtidigt så har både manusförfattare och skådespelare haft mer tid att hitta rätt. Framförallt tycker jag att Michael Shannon fått ordning på Nelson Van Alden, som under första säsongen nästan kändes parodisk. Samtidigt tycker jag inte att Steve Buscemi åstadkommer speciellt mycket som Nucky Thompson, vilket väl dels kan bero på att det inte riktigt är hans typ av roll, men kanske också på att karaktären inte är speciellt intressant. Jag hade hellre följt någon av de mindre karaktärerna som inte sitter lika säkert i ett vackert hus och räknar sedelbuntar, utan faktiskt kämpar lite mer i tillvaron. Valet av huvudkaraktär och hur denna är gestaltad känns allt mer som ett av de grundläggande problemen med Boardwalk Empire. Ett problem som inte kommer att bli speciellt enkelt att korrigera.

boardwalkempire_s2finale_jimmy_storySedan är det ju det där med att jag bara får känsla av ännu en gangsterskildring med olika män som hugger varandra i ryggen för att roffa åt sig mer makt. Oheliga allianser, svek och explosioner av våld där nästan vem som helst kan drabbas. Ingenstans i berättelsen hittar jag något som gör att den känns fräsch eller att den lyckas säga något som inte redan sagts hundra gånger. Det må vara välspelat och genomarbetat, men det här är inte riktigt något som säger mig tillräckligt mycket för att hänföra, något jag i princip kräver av en serie jämfört med en film. Andra säsongen är ett lyft jämför med föregående och kommer säkert att kunna uppskattas av många, men för min del blir det bara något i mängden. Nu har jag bestämt mig för att se och recensera åtminstone en säsong till, men det krävs nästan något mirakulöst för att jag inte ska avsluta projektet med Boardwalk Empire där.

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com