Bloodstained Ritual of the Night

Bloodstained: Ritual of the Night

Bloodstained: Ritual of the Night är uppföljaren till 2018 års Bloodstained: Curse of the Moon som är ett klassiskt metroidvania-spel. Spelen känns som klassiska Castlevania och det är inte konstigt. Bakom spelet står nämligen producenten Koji Igarashi som tidigare jobbat på Konami och sedan 1993 jobbat med just Castlevania spelen.

2014 slutade Koji på Konami och många fans var på honom att fortsätta skapa metroidvania-spel vilket resulterade i att han använde sig av Kickstarter för att få ihop ekonomin till ett nytt spel. Insamlingen vart en av Kickstarters största inom kategorin. Hela 5.5 miljoner dollar fick han in och det vart starten för Bloodstained serien.

Curse of the Moon och Ritual of the Night skiljer sig väldigt åt. Curse of the moon är ett 8-bit spel. Grafik och musik precis som det var när vi satt framför våra tjocktv´s på 80talet och spelade Nintendo. Ritual of the night har dock tagit sig ett stort steg in i 2000-talet med 3D-grafik och ett maffigare soundtrack. De har dock en del kvar att jobba på.

Introt består av enklare Artwork.

Spelet börjar med en oengagerad berättarröst som berättar en enkel bakgrundshistoria samtidigt som vi får se lite artwork för att sedan gå över till huvudkaraktären och hennes vän som pratar på båten som vi startar på. Stora delar av all dialog sker mellan två stillbilder på personerna och en pratbubbla där du kan läsa dialogen. Du kan välja att höra dialogen på Engelska eller på Japanska. Den Engelska är tidvis lite stel.

Miriam är huvudkaraktären i detta spel.

Sedan börjar spelet på riktigt och jag måste fråga mig en sak direkt.
Hur tänkte utvecklarna här. Vi springer runt på en båt och det är väldigt realistiskt på det sättet att hela bilden gungar fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka ja ni förstår. Jag blev sjösjuk av ett spel!

Nåja 40 min senare når vi äntligen land. Vi träffar lite allierade och får lite mer story om vad som hänt på fastlandet. Nu framgår det att det finns ett djup i spelet jag inte riktigt hade förväntat mig i ett metroidvania-spel.

Dels kan man likt i Diablo byta utrustning allt eftersom du plockar upp det. Välj mellan dolk, svärd, pistol, piska m.m. Byt ut jackor, skor, ringar m.m som ger dig bättre skydd och stats. Har du samlat på dig en del ingredienser/tillbehör kan du smida vapen och tillaga rätter/drycker.

Öppnar du upp lite böcker du hittar i spelet kan du lära dig unika kombos till utvalda vapen, fast precis som i Streetfighter har jag glömt av kombinationen lika fort som jag läst den.

Saker man inte kommer ihåg. Men iddqd till Doom från -93 glömmer man inte.

Din karaktär är trots allt en magiker och du låser upp Shards(magi) i olika kategorier. Du kan bygga på dina shards till den nivå att du kan slå dig fram nästan helt med bara din magi.

En annan oväntad sak jag stötte på var sidouppdrag. De var dock extremt lika varandra ”Hämnas min (man,kusin,syster) som dog. Döda 5st (fladdermöss, demoner, skyttar)”. De är bara att samla på hög och lämna in någon timme senare när man ändå dödat det efterfrågade på vägen.

Tråkiga ”wow-quests”.

Första två timmarna tyckte jag spelet var svårt. Healthpotions tog slut lagom till bossfighterna trots upprepade försök att lära mig mönstren på bossen så lyckades jag inte. Jag fick helt enkelt ge upp och springa tillbaka till basen för att ladda på med maximalt (9st) helthpotions. Sedan på nytt försöka ta mig till bossen utan att använda upp mina potions på vägen.

Trots att inventariet var fullt så tog det mig många försök att klara andra bossen. Det mest frustrerande är att det inte finns något som säger hur nära jag är att klara bossen. Så när jag dött 30 gånger så är jag på god väg att avinstallera spelet och dra något gammalt över mig och gråta lite.

Varning för frustration 😉

Det tar ett tag. Jag kämpar på och sedan hittar jag in i spelet som det är tänkt. Återvänder till de olika ”spara-rummen” som jag hittar, hoppa mellan portaler för att ladda upp inventariet, lämna in uppdrag m.m.

Helt plötsligt känner jag mig inte längre tvungen att spela spelet för att skriva en text om det. Jag vill utforska, jag vill hitta mer skills så jag kan återkomma till områden jag inte nått upp till innan. Jag har helt enkelt riktigt kul.

Who is a good boy?! Not you!

Som med alla spel handlar det om att komma till ett läge där man fått koll på spelet och lär sig nyttja det som det är byggt. Det handlar bara om att överleva vägen dit genom sjösjuka och vansinnigt svåra bossfighter. Jag älskar tanken med sidouppdrag och kan se hur det blir en bra grej om de gör uppdragen lite mer unika.

Grafiken är ok men känns lite fel. Kan inte riktigt sätta fingret på det men det har nog med 3D bakgrunden att göra i ett 2D-spel. Det finns lite småbuggar: crash vid start, ljudproblem i cutscenes, kontroller som inte alltid reagerar. Skall dock tydliggöra att kontrollerna strular väldigt lite, men det händer att karaktären inte slår trots att du tryckte på knappen. Speciellt i samband med hopp.

Jag saknar också en tydligare röd tråd i allt. Först möter man vanliga monster och demoner. För att springa på flygande grisar, kattdemoner, flygande hundhuvuden m.m. De kryddar spelet med lite ”oj titta vad knasigt det här är, kul va”. Visst jag skrattar till någon gång men tycker mest det känns lite konstigt utan något som knyter det samman.

Likt en rätt på restaurangen kan man hitta delar som är riktigt bra och delar som kunde vart bättre. Jag är dock övertygad att med den höga nivån de har nu så kommer framtidens Bloodstainedspel leverera på nivåer som slår det mesta på fingrarna. Det ska bli ett genuint nöje att få följa med på Bloodstaineds resa mot framtiden.

Du som gillar metroidvaniaspel och Castlevania kommer troligtvis älska spelet.

Bloodstained: Ritual of the Night Bloodstained: Ritual of the Night är uppföljaren till 2018 års Bloodstained: Curse of the Moon som är ett klassiskt metroidvania-spel. Spelen känns som klassiska Castlevania och det är inte konstigt. Bakom spelet står nämligen producenten Koji Igarashi som tidigare jobbat på Konami och sedan 1993 jobbat med just Castlevania spelen. 2014 slutade Koji på Konami och många fans var på honom att fortsätta skapa metroidvania-spel vilket resulterade i att han använde sig av Kickstarter för att få ihop ekonomin till ett nytt spel. Insamlingen vart en av Kickstarters största inom kategorin. Hela 5.5 miljoner dollar…

Review Overview

Betyg

70

About Rickard Eklund

The Cake is a Lie! But i ate it.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.