Blastfighter

Tidigt 80-tal är en märklig period på många sätt inom film. Videokassetter hade börjat bli populärt och därmed ett nytt koncept, att hyra en film. Det gjorde att många filmer som tidigare aldrig hade kommit till Sverige för de hade inte fått premiär på bio plötsligt hade ett nytt medium. Direkt till video blev ett koncept och gott om europeiska kloner av amerikanska filmer hamnade här. En sådan film var den italienska Blastfighter.

Jake ”Tiger” Sharp är en förre detta polis som efter åtta år för mord kommer ut ur fängelse. Detta som hämnd på mannen som mördade hans fru. Nu vill han bara lägga allt bakom sig och flyttar tillbaka till sin hemstad i den amerikanska södern. Väl där märker han att staden inte är som förr. Hans gamle vän Tom styr numera och en storskalig tjuvjakt pågår där lokala jägare säljer djurkropparna till en kinesisk läkare som gör medicin och potensmedel av dem. Tiger bestämmer sig för att sätta stopp för detta men hamnar då i direkt konflikt med sin gamle vän.

Blastfighter var från början tänkt som en uppföljare till Warriors of the Year 2072 som skulle regisseras av Lucio Fulci. Men bråk med producenterna ledde till att detta inte skedde och endast filmnamnet behölls. Istället styrde Massimo De Rita och Luca De Rita till att bli en hybrid mellan Rambo och Den sista färden. Tiger Sharp som huvudperson bär tydliga likheter med John Rambo medan tjuvjägarna alla är syd statare och framstår som mer eller mindre skjutglada sadister. Det finns till och med en banjo-scen i början av filmen för att förtydliga för att tittare var vi är någonstans.

Tiger spelas av den amerikanske skådespelaren Michael Sopkiw som kom att göra totalt fyra filmer i sin karriär. Alla var italienska lågbudgetfilmer. Han fungerar rätt så bra som en tyst grubblande före detta polis. Alla andra större roller är italienska skådespelare. Njuta har orginaldubben på italienska vilket ger filmen en underlig karaktär. Vi är i USA men alla pratar ett helt annat språk. Dock känns hela filmen lite off. Filmen har ett väldigt långsamt tempo till att börja med där Tiger går mest och tycker synd om sig själv. Han svarar på våld med våld men aldrig över gränsen, flera gånger avstår han från att skjuta. Han är en man med ett samvete.

Till skillnad från hans motståndare som verkar vara den mest känslokalla människor jag sett på bio. Även när Tiger inte gör något mot dem är de där och petar på honom. Skjuter sönder hans bil, rullar brinnande bensinfat och gud vet vad. När till slut Tiger tvingas fly från dem, istället för bekämpa dem tar jakten aldrig slut. Bava drar ut scenerna i det längsta för att visa hur onda skurkarna är. Och när till slut Tiger bryter ihop och bestämmer sig för hämnd är det ännu mer jakt i skogen.

Skådespelet är ungefär vad man kan förvänta sig, det varierar mellan stelt till totalt överspel. Men det är en del av charmen med en film som denna. Framförallt Tigers dotter som verkligen levererar italiensk ilska i sina scener. Överspel så det heter duga.

Tarantino säger att detta är Bavas bästa film. Så kanske det är men den är inget vidare. Den är exakt som så många andra actionfilmer från 80-talet. Varken bättre eller sämre.

Tidigt 80-tal är en märklig period på många sätt inom film. Videokassetter hade börjat bli populärt och därmed ett nytt koncept, att hyra en film. Det gjorde att många filmer som tidigare aldrig hade kommit till Sverige för de hade inte fått premiär på bio plötsligt hade ett nytt medium. Direkt till video blev ett koncept och gott om europeiska kloner av amerikanska filmer hamnade här. En sådan film var den italienska Blastfighter. Jake "Tiger" Sharp är en förre detta polis som efter åtta år för mord kommer ut ur fängelse. Detta som hämnd på mannen som mördade hans fru.…

Review Overview

Betyg

50

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.