Filmfenix Filmrecensioner och mycket mer | Vi brinner för film BlacKkKlansman är baserad på en självbiografisk bok skriven av Ron Stallworth. I filmen är Ron (John David Washington) en afroamerikansk polis som tar hjälp av sin judiska kollega Flip (Adam Driver) att infiltrera Ku Klux Klan för att utreda om de utgör ett hot mot minoriteter i USA på 70-talet. Ron styr konversationerna över telefon, bland annat med ledaren Grand Wizard David Duke, medans kollegan Flip låtsas vara Ron i möten med den ökända organisationen. KKK är dock på sin vakt och vill försäkra sig om att Flip, eller Ron, är den han säger att han är. Detta är misstankar som komplicerar utredningen och handlingen i filmen.
Många gånger känner jag att jag saknar suget i magen när någonting skall vara spännande. För många av scenerna är väldigt intensiva och borde lätt framkalla en stark reaktion, av någon anledning händer det inte för mig. Jag skulle vilja skylla detta på ljudet då bakgrundsmusiken antingen inte gör sitt jobb eller så råder bara tystnad. Ljudet samarbetar alltså inte med bilden vilket skapar obalans och plattar till vad som annars hade varit en häftig scen. Jag hade föredragit något som fått mig att greppa tag i armstöden istället för att oengagerat luta mig mot dem med armbågen istället.
Med det sagt är jag inte opåverkad. Filmen är fortfarande otroligt välspelad av samtliga parter, karaktärerna känns verkliga och levande. Jag kan inte ens föreställa mig hur det går till att leva sig in i en karaktär som till exempel David Duke men Topher Grace förtjänar stående ovationer för denna rolltolkning.
Leveransen av humorn är pricksäker och ger aldrig någon dålig eftersmak. Humorn tar inte heller över och tar därmed inte udden av allvaret. Detta är tecken på otroligt slipat filmskapande när man hanterar ett ämne som är så laddat som detta.
En andra åsikt
BlacKkKlansman är en av dessa filmer som ligger helt rätt i tiden, vilket i sin tur brukar leda till att den inte går under radarn för Oscarsjuryn. Så är fallet även nu då filmen har dragit på sig sex stycken nomineringar, däribland för Bästa film och Bästa manliga biroll (Adam Driver), och det med all rätta. Spike Lee har knåpat ihop en film som inte bara är viktig på grund av sin mörka historia som demonstrerar hur hemskt afroamerikaner hade det i 70-talets USA, utan även en film som håller spänning vid liv från början ända in genom målsnöret. Jag var på väg att sätta kaffet i halsen både en och två gånger när Flip Zimmermann (Adam Driver) infiltrerat Ku Klux Klan och sånär blir påkommen, gång på gång. Samtidigt mitt ibland allvaret återfinns en pricksäker humor som bidrar till ett riktigt gott helhetsintryck.
