Bioshock: The Collection

Visst kan det tyckas att alla dessa nyversionen, eller såkallade ”remasters” på förra eller förrförra generationens spel börjar bli rejält uttjatade och bara ses som en lättmjölkad kassako. Ska sanningen fram så tror jag att det är precis det vad det är. Problemet är ju fortfarande att spelen som remastras är inga dåliga spel, tvärt om så är de oftast mycket bättre än majoriteten av den aktuella generationens nya spel. Så nu är det dags att recensera en samlingsutgåva av förra generationen absolut bästa spelserie: Bioshock.

3

Första Bioshock var en upplevelse utan dess like. Sekunden efter att ha överlevt flygplanskraschen, tagit mig upp ur vattnet, bort till den mystiska fyren mitt ute i vattnet och fått dyka in i Raptures storslagna, dystopiska och art-deco inspirerade undervattensvärld så visste jag att här skulle jag trivas som fisken i vattnet (förlåt). Spelet fortsatte briljera med sin mångbottnad handling, spelmekanik och kanske bland de bästa spelantagonisterna genom tiderna.

6

Så att få återkomma till Rapture med rejält förbättrad grafik och animationer var en total fröjd. De grafiska nyheterna är behandlade med omsorg i första Bioshock-spelet. De nya snyggare ljuseffekterna, uppskalningen till 1080p och 60fps gör verkligen mycket för att få det redan fantastiska Rapture att briljera ännu mer. Tyvärr när det kommer till de två andra spelen (Bioshock 2 och Bioshock Infinite) så är förändringar markant mindre. Tvåan har fått sig lite uppiffade ljuseffekter och stabilare framerate medan Infinite är identiskt det spel som vi redan kunnat köra på en PC med bästa grafikinställningar. Liten besvikelse var det allt efter att ha varit så imponerad av förändringarna efter att ha tagit mig igenom första spelet först.

7

Berättarmässigt är Bioshock 2 inte alls lika elegant som första spelet och har genom åren fått sin beskärda del smutskastning. Själv måste erkänna att jag inte alls tycker lika illa om det som en hel del verkar göra utan kan snarare uppskatta den något gimmickiga idén att få spela en Big Daddy (för er som inte vet vad en Big Daddy är så tänker jag inte heller avslöja det, utan bara uppmana att spela fösta Bioshock). Återkomsten till Bioshock Infinites svävande stad Colombia var nostalgisk och vacker men inte alls lika episk som att återse Rapture. De grafiska uppgraderingarna är långt ifrån tillräckliga för att få mig att kippa efter andan på samma sätt som vid den dystopiska undervattensstaden Rapture. Förstå mig rätt, Infinite är fortfarande ett fantastiskt spel och om någon frågade vilket jag gillade mest så skulle jag nog säga att Bioshock Infinite är väldigt tätt på ettan, inte minst tack vara det briljanta samspelet mellan protagonisterna Booker DeWitt och Elisabeth. Inte sedan Team ICOs spel ICO har det varit lika magiskt att ha en NPC kompanjon som hänger med dig vart du än går. Sedan måste massa pluspoäng ges till Infinite för ett av de bästa spelsluten genom tiderna.

8

Tyvärr är det inte många andra nyheter i spelen. I första Bioshock kan du hitta kommentatorspår av ingen mindre än skaparen Ken Levine själv i form av gömda filmrullar. Till Bioshock 2 får du med DLC paketet Minerva’s Den och till Infinite får du Burial at Sea. Men det är det, inga nya sidospår, ingen ny handlin eller nya mysterier att upptäcka.

1

Bioshock: The Collection är en samling tre väldigt fina spel och har du aldrig spelat denna spelserie så är denna remastrade kollektion det ultimata sättet att uppleva ett av de mest uppslukande spelvärldar och berättelser någonsin gjorda. Ta däremot tvåan med en nypa salt och se den mest som ett bonus än en nödvändighet. Har du redan spelet spelen och framför allt på PC så har du inte mycket nytt att hämta här. Visst är det toppen att återse ett uppiffat Rapture i första Bioshock, men vänta då isåfall tills det säljs separat. För en summa på 599kr blir det lite väl mycket guld som företagen lyckas mjölka från denna ko.

Visst kan det tyckas att alla dessa nyversionen, eller såkallade "remasters" på förra eller förrförra generationens spel börjar bli rejält uttjatade och bara ses som en lättmjölkad kassako. Ska sanningen fram så tror jag att det är precis det vad det är. Problemet är ju fortfarande att spelen som remastras är inga dåliga spel, tvärt om så är de oftast mycket bättre än majoriteten av den aktuella generationens nya spel. Så nu är det dags att recensera en samlingsutgåva av förra generationen absolut bästa spelserie: Bioshock. Första Bioshock var en upplevelse utan dess like. Sekunden efter att ha överlevt flygplanskraschen,…

Review Overview

Bioshock
Bioshock 2
Bioshock Infinite

85

About Stefan Stanisic

Stefan Stanisic
En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.