Binary Domain

Jag kan inte sätta fingret på det exakt, med det var nog runt Half-Life 2, som ett paradigmskifte inträdde när det gäller spel. Det som hände var att vi inte längre bekymmersfritt sköt ner aliens eller nazister och nöjde oss med detta. Nej, nu ville vi som spelare ha en historia berättad för oss, vi ville veta varför vi skulle skjuta ner detta motstånd.

Spelen hade tagit ett stort och viktigt steg närmare filmmediet och den interaktiva historien var plötsligt något som bolagen började intressera sig för. Ja, det har funnit gott om spel tidigare som har berättat en historia och gjort det bra, framförallt äventyrs- och rollspel. Men i och med Half-Life 2 så började en merpart av spelen att göra detta i olika former. Nu för tiden är det standard att det finns en mer eller mindre avancerad historia i bakgrunden oavsett spel och genre. Med Binary Domain försöker SEGA skapa ett spel där ditt sätt att spela spelet påverkar hur dina artificiella kamrater ser på dig och interagerar med dig, och samtidigt berätta en historia som lånar väldigt mycket från Blade Runner. Året är 2080 och robotar är en del av vardagen, de har tagit över de enkla vardagsjobben och underlättar mycket av det dagliga livet. Samtidigt har väldigt många människor förlorat sina jobb och samhällsklyftorna är större än någonsin. Den globala uppvärmningen har gjort att de flesta städer svämmat över och medan de rika byggt nya städer ovanpå lever de fattiga kvar i de vattendränkta rucklen. För att kunna särskilja på robotar och människor är det förbjudet att skapa robotar som är exakta kopior av människor och att göra dem självmedvetna. Men nu har någon gjort det och spåren pekar mot Amada Corporation i Toyko. Du spelar som Dan Marshall, medlem i ett elitförband som i hemlighet skickas till Tokyo för att gripa chefen för Amada och föra honom inför rätta. I början av spelet känns handlingen mest som en dålig ursäktför  att skjuta på allt som rör sig men efter ett par timmar börjar handlingen tätna och blir mer intressant. I slutet av spelet finns det till och med ett par intressanta poänger om artificiell intelligens, mänskligt beteende och vad som definierar en levande varelse. Problemet är bara att det resten av tiden är macho, gun ho attityd och dålig dialog som präglar spelet. Alla karaktärer är tuffare än tuffast och de problem som inte går att lösa med våld finns inte. Det är också gott om cut-scenes i spelet som för handlingen framåt, ibland lite för mycket. Du kan ha en scen som vara fem minuter sedan får du spela en minut innan det är dags för nästa. Framförallt i slutet av spelet är dessa väldigt vanligt förekommande och drar ner tempot. Visst är det en intressant historia som berättas men den får inte dra ut för långt på tiden. När det gäller själva spelmekaniken är detta ett typisk ”cover-based shooter” med japanska inslag. Vad det betyder är bossar, många och svåra att döda, och jag menar verkligen gott om dem. Varje kapitel i spelet är nedlusade med gigantiska robotar som du måste besegra, nästan så att SEGA tog i lite för mycket när det gjorde spelet. Under vissa segment så går det knappt 5-10 minuter innan det är dags för nästa stora robot att dyka upp och göra livet surt för spelaren. Annars är det ett rätt så ordinärt spel, även om jag gillar det faktum att du kan skjuta av specifika delar från robotarna du möter och att detta i sin tur påverkar hur de agerar. Skjut av armen och de springer fram emot dig, skjut av benen och de hasar framåt med vapen i handen, skjut av huvudet och de skjuter vilt omkring sig och skadar andra robotar. Har du spelat Gears of War eller något liknade spel kommer du känna dig hemma här. En skillnad finns det dock, dina partners kan vända sig emot dig under spelets gång om de tappar förtroendet för dig. Det hela fungerar som så att du under vissa segment väljer två kompanjoner som du har med dig. Beroende på hur du svarar på deras frågor och hur du agerar kan de reagera positivt eller negativ. Tanken är bra men utförandet är mindre lyckat. För det första spelar det ingen roll vilka medhjälpare du väljer då det inte verkar vara någon större skillnad på dem, vapen och specialiteter till trots. Konsekvenssystemet i spelet är också synnerligen enkelt då det räcker att svara ja eller ok på i princip alla frågor och undvika att skjuta dem för att de skall vara nöjda. Du har även möjlighet att koppla in en mikrofon och ge dem order via denna, men detta känns mer som en gimmick än något som faktiskt är användbart när du spelar. Det finns även ett flerspelarläge men det är inget som kommer att utmana någon av drakarna och om ett par veckor kommer troligtvis ingen spela dessa. Bakom Binary Domain står Toshihiro Nagoshi, känd för Yakuza-spelen. Han har många intressanta tankar med spelet och lånar frisk idéer från Philip K. Dick, Isaac Asimov och Stanisław Lem. Tyvärr så lever inte resten av spelet upp till dessa tankar då mycket av spelet går ut på att springa längs generiska korridorer och skjuta på lika generiska robotar. Det finns korta stunder då spelet bryter loss från den vanliga mallen och oväntade saker händer, som när man försöker undfly ett rasande hus och din karaktär plötsligt ramlar. Då brinner det till och blir spännande och intensivt. Om Nagoshi hade lyckats behålla denna känsla under resten av spelet hade vi haft en modern klassiker, nu får vi ett okej spel med intressanta tankar.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com