Spiongenren är något som aldrig blir gammalt. Oavsett vilken årtionde så verkar det alltid finnas något att berätta om som har med spioner att göra. I kölvattnet på serier som Homeland kom för ett par år sedan Berlin Station som handlar om CIAs kontor i Berlin. Här skall vi titta närmare på säsong 1.

Daniel Miller växte upp i Berlin men har inte bott där på flera år. Men han får i uppdrag av sin chef att återvända, uppdraget är enkelt. Att avslöja vem informatören Thomas Shaw är och se till att han inte läcker mer skadlig information till media. Men i en spions värld är det sällan saker och ting är så enkla och snart befinner sig Daniel i en värld av intriger där han inte vet vem han kan lita på.
John le Carré är mästaren på spionromaner och måttstocken som många vill mäta sig emot. Hans sätt att skriva och ta fasta på de små sakerna som har med en spions liv att göra är vad som gör hans böcker till så bra läsning. Problemet är att för att kunna göra det måste du ha fingertoppskänsla och förstå hur spelet skall spelas. Det är Berlin Stations stora problem. Serien försöker och vill så gärna vara Tinker, Tailor, Soldier, Spy för 2010-talet men det hela blir mest klichéfyllt och tråkigt. Serien försöker vara allvarlig och seriös men det blir snart för många trådar och sidohandlingar, jag som tittar tappar intresset när det känns som det mest är rundgång.

Synd för här finns ändå en kärna som är intressant. Berlin är mytisk stad när det gäller spioner och att förlägga en serie där med hela dess historia hade kunnat vara riktigt intressant. Man hade kunnat skala ner på komplexiteten och istället hålla det enkelt. Nu försöker man få tittaren att känna sig bortfintade med varje nytt avslöjande men jag känner mest att serien tappar fokus. Samma sak med karaktärerna. Här finns solida skådespelare som klarar av sina roller med bravur om de hade fått något vettigt material att jobba med. Rhys Ifans känns bortkastad som Hector den gamle spionräven som varit i branschen lite för länge. Hans karaktär är intressant men vi får aldrig komma honom in på skinnet. De övriga skådespelarna gör också bra ifrån sig men har samma problem.
Berlin Station har ett skal som är intressant och kan man fylla det med intressant material kan man få en riktigt bra spionthriller i modern tid. Det finns frön här som är intressant som unga tyska kvinnor som åker till Syrien för att bli fruar åt ISIS-krigare men det hela rinner ut i sanden. Men mest är det hela kanske tråkigt för att historien om Thomas Shaw aldrig känns viktigt eller intressant.