Beneath the Darkness

En Dennis Quaid-film från 2011 som inte släpps i Sverige förrän nu. Doften av succé försvinner snabbt bland all lukt av lik.

Beneath the Darkness 01

Travis (Tony Oller, The Purge) är en smart tonåring som tappat all motivation för skolarbete sedan hans syster gick bort. Det har gjort att han nu är på samma betygsnivå som hans vänner Brian (Stephen Lunsford, Bratz: The Movie) och Danny (Devon Werkheiser, We Were Soldiers), som mer är intresserade av amerikansk fotboll. Travis är förtjust i Abby (Aimee Teegarden, Scream 4) som är den enda som tror på att han såg sin systers spöke när hon dog. I den lilla staden Smithville bor även Ely (Dennis Quaid, The Day after Tomorrow) som arbetar som begravningsentreprenör. Då hans fru nyligen dog, blir ungdomarna förvånade när de ser honom dansa med henne genom gardinerna. Med stor fara för sina liv bestämmer ungdomarna sig för att undersöka om det finns fler spöken i Smithville.

Beneath the Darkness 02

Det bästa med Beneath the Darkness är ungdomarna. Inte skådespeleriet, för det är verkligen inget märkvärdigt, utan hur de lyckats undvika stereotyper. Den intelligenta och pojkflickiga cheerleadern, när såg ni henne senast? Handligen är dock, för att citera South Park, dum dum dum dum dum. Sanningen är att filmen inte skulle fortsätta mycket längre än så långt jag skrivit ovan om det inte var för de fullkomligt inkompetenta poliser, med Sgt. Nickerson (Brett Cullen, Red Dawn) i spetsen. Poliserna är så idiotiska att när de hittar en presenning på en tomt hos en man misstänkt för ett försvinnande, tittar de inte under den utan känner lite på kvaliteten för att konstatera att de ska köpa en likadan. Att det ligger en levande begravd under den är samtidigt positivt, även om Buried körde lite slut på konceptet är det få hemska öden som passar bättre på film.

Beneath the Darkness 03

Det är intressant att filmen delar lite tematik med halvnamnen Beyond the Darkness (Buio Omega) av Joe D’Amato. Säkert en slump men Quaids skådespeleri här råkar vara av den sämre italienska skolan. Han går verkligen ”apskit” mer eller mindre hela filmen. Från produktionens sida är det ett väldigt smart drag att ta in en känd skådespelare att gå loss så här. Det är jättedåligt skådespeleri, men det bidrar samtidigt till att filmen aldrig blir tråkig. Till Dennis försvar så visste han troligtvis inte att det skulle spelas höga skräcktoner så fort han dyker upp i bild, vilket bidrar till att det är svårt att hålla sig för skratt. Slutscenen är extra katastrofal och det är alla gånger de sämsta minuterna i Dennis Quaids karriär. Jag skrattade en bra bit in i eftertexterna.

Jag måste även tillägga att menyerna på denna rysare är en riktig rysare. Små vita kvadrater ska markera valen av ljudspår och undertexter, men de befinner sig alltid där de inte ska vara. Precis som Quaid, om han inte har som mål att bli ihågkommen som Randy Quaids smala bror.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.